Sitter i sommarstugan och vädret är direkt uruselt. Blåst och regn + iskallt. Ingen risk att blommor och gräs torkar ut just nu i alla fall. Alltid något positivt. Jag har inte riktigt tagit med mig kläder för detta kalla väder och det gör kylan ännu värre. Kanske ska åka och köpa nya, varma kläder. Då kanske vädret får för sig att bli lite bättre. Inte en människa någonstans. Känns trots allt nästan lite mysigt att sitta med en kopp té och en chokladbit och titta ut på den eländiga vädersituationen.

Den där Assange verkar lite underlig. Han ser nog världen på ett annorlunda sätt. Jag kan inte säga att jag är vidare insatt i frågan men om det nu var fråga om småsaker, eller i princip ingenting, det han anklagas för, är det då inte lika bra att komma till Sverige och få det gjort så att säga? Har Sverige verkligen sådana avtal med USA att han bara kan utlämnas dit hur som helst? Skumt i så fall. Hit kom ju flera amerikaner som inte ville delta i Vietnamkriget och de kunde leva här i högönsklig välmåga. Har förutsättningarna ändrats? Assange kanske kan åtalas för terrorism eller något, då förstår jag hans oro. Varför han då får stanna i England utan att utlämnas till USA är i så fall en fråga man också kan ställa sig. Personligen tror jag att han får mer positiv respons för sin sak om han skulle ställas inför rätta i USA. Då skulle han kunna argumentera på ett annat sätt. Att vilja gömma sig i Ecuador verkar faktiskt lite konstigt - det kanske finns lite sanning i de svenska anklagelserna mot honom...

Vilken kärlek och stolthet det ligger i alla dessa slöjdföremål som visas på Waldemarsudde! Och vilka färger, vilken harmoni, trots att broderier och vävar ibland kan skildra mörka sidor av vårt samhälle. Hela allmogekulturen verkar försvinna utan att någon egentligen bryr sig. Själv lärde jag mig alla möjliga tekniker i slöjden, tom hur man stoppade strumpor. Såg ett program nyligen där de visade hur det gick till att stoppa strumpor, och reportern verkade tycka att det var slöseri med tid, det gick snabbare att köpa nya. Som ung fick jag höra att vävning och broderier var slöseri med kvinnokraft, kvinnorna skulle ut i produktionen istället. Idag får man väl säga att hemslöjden betraktas som ett särintresse och ett relativt perifert sådant. Det märktes på klientelet på Waldemarsudde. Som vanligt mest äldre (kvinnliga) besökare. Hoppas att unga får upp ögonen för den hantverksskicklighet och färgglädje som låg bakom åkdynor och handsnickrade stolar. Jag har inte varit på utställningen på Liljewalchs, men det verkar som om det där går att fylla på sina intryck ännu mer. I sommar finns det för övrigt många utställningar som tar upp hantverkstemat så det finns en viss chans att intresset breddas. Låt oss hoppas!

Det visade sig att Posten hade glömt bort att min lagring av post upphört. Fick tom ett förlåtelsekort, fast av den tjej jag pratade med centralt, inte med min "egen" post. Jag var ju där och frågade efter mina brev och de sa att de inte hade sett några. Alla dessa saknade brev + ett antal till, låg i brevlådan nästa dag. Undrar var de kom ifrån när nu Posten sa att de inte fanns hos dem... Nu skulle man kunna tro att brevbärarna skulle vara lite alerta och se till att min post hamnade i rätt brevlåda i fortsättningen. Idag hade ett brev hamnat hos en av lägenhetsinnehavarna i bottenvåningen igen.

Tänker på det här att alla strävar efter att vara någons första prioritet och den högsta lyckan är när man är av högsta prioritet gentemot varandra. Jag har gått genom livet och nog aldrig känt den sortens lycka, jag har inte varit högsta prioritet för någon. Nä, nu ljuger jag, med mina barn har jag i alla fall under ett tag av våra liv haft en ömsesidig högsta prioritet. Nu är det väl mest jag som fortfarande ser mina barn som min högsta prioritet, de har ju egna liv nuförtiden.

Det låter som om det var jättesynd om mig, men jag tror att detta har gjort att jag inte bryr mig så mycket. Jag har inget behov av att vara i centrum. Det gör mig också mer lyhörd för andras känslor och behov. Förut var det på bekostnad av mina egna, men på andra sidan 50 känner jag att detta är en styrka som många av mina vänner inte har. Det kan tyckas vara en dum strategi idag, när allas högsta lycka är att vara i centrum. Faktiskt, att gå sin egen väg på ingens bekostnad är en styrka som inte så många behärskar. Jag ska inte säga att jag är  jättebra på det, men jag lär mig allteftersom. Och det bästa är att jag mår så väldigt gott. Det avspeglar sig också i olika former av relationer - till barn, familj och vänner. Och till den här bloggen som inte så många läser och kommenterar (ingen om jag ska vara ärlig). Jag har däremot väldigt roligt och känner mig inspirerad ändå. Härligt!

Jaha, så förlorade Sverige. Var det någon som egentligen väntade sig något annat? Jag är inget bra på fotboll, men svenska landslaget är faktiskt inte det heller. Det är Zlatan som är bra, trots alla försök till underskattning av hans insatser. Resten kan kanske bli bra så småningom. Tycker det är fantastiskt att Zlatan ändå spelar i landslaget, det är kanske bra för psyket, vad vet jag...

Verkar vara en allmän trend det där att skriva upp något så att det sedan pyser ihop som en punkaballong. Tänk bara på alla euro-länder och banker som blåser upp sig och säger att här är det ingen kris och vi kommer inte att behöva ta några lån. Helt plötsligt så var det just det de behövde. Ojsan. Är det någon som talar sanning nuförtiden eller jobbar alla med att försöka dölja sanningen, till och med oavsett om den är negativ eller positiv? Det är förmodligen därför folk inte blir bekräftade på jobbet eller i sina förhållanden. Man ska nog börja bli misstänksam när folk öser över en superlativer istället. Om de nu egentligen menar tvärtom, alltså. De vita lögnerna kanske inte är så bra i alla lägen.

Alla anklagar varandra för än det ena, än det andra. I alla fall om man får tro media. Ordet "anklaga" är tydligen inne nu. Man "anklagas" för att driva upp räntorna, för felsägningar, domslut och för finanskrisen. Undrar vem som kommer att anklaga vem om Sverige förlorar ikväll...

Posten är en underlig anordning. Jag har flera brev som inte kommit fram till mig. Jag har försökt undersöka varför och kontaktade Posten. Där pratade jag med en trevlig tjej som trodde att Posten glömt att jag inte skulle ha lagring av post längre (faktiskt nästan en månads glömska i så fall). Om det var väldigt viktiga försändelser som kommit bort kunde jag gå till mitt närmaste postkontor och fråga om de låg där. Det gjorde jag och naturligtvis fanns det inga brev där. Där fick jag rådet att be avsändarna undersöka var försändelsen var. Det gjorde jag och de fick svaret att var breven inte rekommenderade, gick de inte att hitta. Moment 22. Tycker personligen inte att Posten är något att lita på, jag bor högst upp i en fastighet och ibland glömmer brevbäraren bort mig. Jag har hittat posthögar i trapporna (som tur är står hissen ibland och jag måste gå upp) och ibland har de som bor på bottenvåningen fått min post. Ska det verkligen vara så här? Vill Posten slippa utdelningarna? Det är kanske något konstigt sätt att säga att fastigheten ska skaffa postboxar på bottenvåningen? Jag kan förstå att brevbärarna känner sig stressade, ibland kommer inte brevbäraren förrän 16.30 och det kan väl inte vara rätt det heller. Det är bara det att all stress och frustration går ut över mig, kunden. Det vore bättre om Postens anställda följer de regler som finns för deras tjänsteutövning och internt jobbar på att ändra det som anses vara fel. På det här sättet får man inga anhängare. Nä nu tror jag att jag försöker skippa Posten helt, det går ju inte att lita på den alls.

Om man ska vara optimist så behövds säkert regnet, men måste det vara så himla kallt? Har varit på Moderna några gånger i veckan som gick och att gå över Skeppsbron var inget kul alls. Jag tänker på dem som sprang över Västerbron... Ska gå på studentuppvaktningar och måste kanske plocka fram lite varmare kläder.

Har sett Modernas sommarutställning Explosion! och det är som att vara tillbaka i barndomen. Känns lite Louisiana och Moderna på 60- början 70-talet. När jag var barn tyckte jag det var väldigt roligt att titta på dessa maskiner och undra över hur konstnärerna fått färgen på duken. De använde ju allt utom pensel. Blev som barn väldigt inspirerad och försökte göra likadant. Vissa experiment uppskattades inte men mina föräldrar ramade faktiskt in några av mina alster. Det är alltså bara positiva minnen som kommer till ytan. Verkar dock bli en väldigt Stockholmsk sommar med proggnostalgi i form av Gärdesfester och liknande. Gör att jag undrar vad Moderna i Malmö tänker ta sig till.

 

Inser att Moderna är ett museum i "periferin" och att man måste ha goda kontakter med de stora moderna institutionerna runt om i världen för att kunna åstadkomma en sådan utställning här. Utställningen ska ju också vandra vidare. I lördags då regnet stod som spön i backen var det förhållandevis många "turister" som syntes på museet. Var finns stockholmarna och resten av Sverige? Är detta en utställning för inbördes beundran? Hoppas Yoko Ono drar även svenska besökare till museet.