Den 29 mars 2012

Har skrivit en månad nu och ingen har varit inne och läst. Lite häftigt, faktiskt. Jag kan skriva vad som helst utan att någon bryr sig. Lite som en hemlig dagbok. Och alla som säger att man är så synlig på nätet och att Google och Facebook vet allt om alla. Jag ska kanske bli undantaget som bekräftar regeln som fastslogs av Andy Warhol, det där om att alla kommer att få, var det 15 minuter, i rampljuset.
     Tycker lite synd om Tolgfors, faktiskt. Just nu ägnar sig alla åt att spekulera i varför han avgick - egentligen. Spelar tydligen ingen roll vad han själv säger. Ok att man ska vara kritisk, men anses vi vanliga dödliga så dumma att vi måste få förklarat allt för oss? Anses inte dessa spekulationer också vara vinklade? Vi är nog fullt kapabla att dra egna slutsatser, faktiskt.

Med ett finger i verkligheten: Den 28 mars 2012

Med ett finger i verkligheten: Den 28 mars 2012: Är det inte härligt med den tidiga våren! Det går faktiskt att sitta ute och ta en kopp kaffe så sent som vid sex-tiden utan att fr...

Den 28 mars 2012

Är det inte härligt med den tidiga våren! Det går faktiskt att sitta ute och ta en kopp kaffe så sent som vid sex-tiden utan att frysa ihjäl, eller frysa alls för den delen. Joggare och löpare har kommit igång tidigt med utomhusträningen i år. Det vimlar av dem överallt, på gator och grönområden. Vad friska vi kommer att bli, allesammans, om det här fortsätter!

     Det är kanske meningen att jag ska oroa mig för klimatet och växthuseffekten, men just nu är det svårt. Det är bara toppen att kylan och mörkret är borta. Och ändå har vi haft en kort och inte så kall vinter den här gången. Jag gillar övergången till sommartid eftersom vi tar vara på ljuset. Har följt diskussionen om ökat antal hjärtinfarkter och sömnstörningar och det är ju hemskt att människor mår så dåligt av omställningen. Ska något tas bort, röstar jag på vintertiden. I vårt land behöver vi allt ljus vi kan få.

    

    

Med ett finger i verkligheten: Den 25 mars 2012

Med ett finger i verkligheten: Den 25 mars 2012: Man vill starta en elitutbildning för lärare för att höja läraryrkets status. Den nya lärarutbildningen har fått mördande kritik. D...

Den 25 mars 2012

Man vill starta en elitutbildning för lärare för att höja läraryrkets status. Den nya lärarutbildningen har fått mördande kritik. Det tycker inte jag är så konstigt eftersom det är samma personer som jobbar inom lärarutbildningen nu som för ett antal år sedan. Felet med dessa är att de ofta inte undervisat i skolan på väldigt länge och därför inte har en aning om hur verkligheten ser ut för nyblivna lärare. Då säger en del att de blivande lärarna har praktik under utbildningen och därmed handledare som befinner sig mitt i verkligheten. Men går man inte utbildningen för att få verktyg att klara av verklighetens skola? Då kan man ju lika gärna skippa lärarutbildningen vid högskola och satsa på praktik hela vägen.

     Var på en föreläsning i höstas om moraliska dilemman som man kan hamna i som lärare. Två timmars föreläsning som handlade om ett case där en lärare ensam, utan någon som helst hjälp eller stöd, vare sig från skolan eller någon annan, försökt lösa ett mycket svårt dilemma. När jag sitter under två timmar och hör om den stackars lärarens vånda innan dilemmat är någotsånär löst så undrar jag vilken back-up en lärare har idag. Finns det ingen man kan diskutera med? Är läraryrket ett ensamyrke, är det meningen att man ska klara av allt själv? Var tar undervisning och elevernas läroprocesser vägen, när lärare ständigt ska lösa mycket svåra problem som egenligen ligger helt utanför deras kompetensområde?

     Jag frågar mig också hur denna ständiga diskussion om lärarutbildningen och lärarnas påstådda inkompetens påverkar den svenska skolans arbete idag. Hur uppfattar sig de lärare som jobbar inom den svenska skolan? Om den nu är så dålig, då kan ju vem som helst gå in och tycka saker och försöka påverka lärarnas arbete, enligt dem kan det väl bara bli bättre och alla har gått i skolan så alla vet hur det borde vara - egentligen. Detta sker också ständigt och jämt från alla håll. Stackars lärare, vilket arbetsklimat. Det borde finnas många lärare som verkligen brinner för att undervisa och se eleverna utvecklas, fast de slås väl också till slut ner av all denna negativa propaganda från snart sagt alla håll i samhället. Hoppas alla inblandade istället vågar göra något nytt och spränga gränser så att man kommer bort från den hopplöshetens idébyggande som verkar prägla skolan idag. Mediernas makt - kanske skulle allt kunna börja där.

    

Med ett finger i verkligheten: Den 24 mars 2012

Med ett finger i verkligheten: Den 24 mars 2012: Hade tänkt gå på Nationalmuseums utställning Passioner. Trodde den skulle bli väldigt bra, ett sådant tema kan man göra mycket av. ...

Med ett finger i verkligheten: Den 16 mars 2012

Med ett finger i verkligheten: Den 16 mars 2012: Läste för några veckor sedan en debattartikel om den sponsrade forskningen. Den verkar leda till att man bara forskar inom vissa omr...

Med ett finger i verkligheten: Den 20 mars 2012

Med ett finger i verkligheten: Den 20 mars 2012: Det är något konstigt med Nordea. Deras fonder går uruselt, internetbanken och inköp/uttag med bankkort fungerar dåligt, dvs inte al...

Den 24 mars 2012

Hade tänkt gå på Nationalmuseums utställning Passioner. Trodde den skulle bli väldigt bra, ett sådant tema kan man göra mycket av. Nu när jag läst recensionen i Svd är jag mycket tveksam. Visst har jag upplevt att det finns en viss okunskap när det gäller 1800-talets konst… kanske inte okunskap precis... men en ovilja att ta till sig och använda sig av ny forskning och nya infallsvinklar. Det är väl också det recensenten är mest upprörd över. Jag får dessutom ett intryck av att NM har försökt få med så många verk som möjligt, snarare än att koncentrera sig på temat. Tråkigt.

     Det som är lite lustigt i sammanhanget är att om man går till Nationalmuseums bibliotek så finns all ny litteratur där. Det kan alltså inte vara resursbrist eller att man inte vet om att det finns ny litteratur som öppnar upp för en helt annan syn på 1800-talets konst. Då inställer sig frågan - vem beställer och läser denna nya litteratur? Bibliotekspersonalen är väldigt hjälpsam och kunnig, och deras kunskap borde väl smitta av sig på Nationalmuseums intendenter och andra anställda? Nu ligger biblioteket i ett hus ute på Skeppsholmen och det kanske upplevs som lite långt att gå dit och låna och läsa böckerna. Undrar hur det blir när Nationalmuseum stänger för renovering, då kanske man får lite tid att läsa på. Det vore önskvärt.

    

     

    

Den 22 mars 2012

Fanny och Alexander på Dramaten är en speciell upplevelse. Kanske för att man är så präglad av filmen. I ärlighetens namn verkade de flesta skådespelarna vara präglade av sina föregångare och hade inte riktigt gjort rollerna till sina egna, med två lysande undantag, nämligen Jan Malmsjö och Jonas Karlsson. Båda var helt suveräna, speciellt Jan Malmsjö med brinnande ljus på huvudet och som poliskommissarie. Naturligtvis var även övriga skådespelare duktiga, det är ju Sveriges samlade skådespelarelit, med några få undantag, som uppträder. Det råder ingen tvekan om att det är en sevärd föreställning, trots att kritikerna inte var odelat positiva. Den var också i princip fullbokad redan innan premiären så strunta i kritiken.

     Det jag däremot blev riktigt imponerad av var iscensättningen, sättet man använde scenen på var överraskande och väldigt fiffigt gjort. Det är väl snarast där man kan se hur annorlunda föreställningen blir jämfört med filmen. För de få som inte sett filmen innan, blev andra akten det som lyfte hela föreställningen, det är där ”allt händer”. För dem verkar första akten mest vara ett slags transportsträcka.

    

    

    

Den 20 mars 2012

Det är något konstigt med Nordea. Deras fonder går uruselt, internetbanken och inköp/uttag med bankkort fungerar dåligt, dvs inte alls, med alldeles för jämna mellanrum. Finns det någon annan bank som fungerar så dåligt ut mot kund? Trots detta får Nordeas vd ett lönepåslag som inte kan ses som rimligt, ens om man jämför med andra vd:ar i svenskt näringsliv. Vad har denne man gjort för att förtjäna detta? Inte förbättrat förhållandet mot kund i alla fall. Han kanske har sett till att staten fått bra utdelning på sitt ägande? Faktum är att det verkar vara någon slags gränslöshetens kultur som präglar banker och företag där staten är delägare. Se bara på Vattenfall. Vad använde de alla sina pengar till (förutom att förse staten med pengar)? Jo, gav sig ut på inköpsresa i Europa och köpte kolkraftverk och kärnkraftverk. Så dålig som den investeringen visat sig vara, kanske man borde lagt pengarna på forskning istället. Framtidens energikällor, någon? Det hade antagligen givit minst lika hög, eller snarare låg, dirkektavkastning och långsiktigt hade Sverige kunnat ligga i framkant då det gäller hållbar energiutveckling. Fast man kanske inte får göra något fiffigt förlustavdrag när man avsätter pengar till forskning? Det är nog inte bokföringsmässigt lönsamt, eller något… Om staten är delägare, borde inte dessa företag ses som svenska folkets företag och jobba på att bli så bra som möjligt för sina kunder som också är ägare? Borde inte själva namnet Vattenfall stå för något annat än kolkraftverk?

    

Den 16 mars 2012

Läste för några veckor sedan en debattartikel om den sponsrade forskningen. Den verkar leda till att man bara forskar inom vissa områden och forskningsvärlden vågar alltså inte satsa på lite udda saker. När jag idag läser om en disputation vid Konstvetenskapliga institutionen vid Stockholms universitet verkar ovanstående tes inte vara med sanningen överensstämmande. Avhandlingen behandlar Kärnkraftsverkens poetik. Det tycker jag verkar vara ett väldigt udda ämne. Å andra sidan är antagligen inte denna forskning sponsrad. Det känns därför tryggt att veta att inom ett så litet ämnesområde som konstvetenskap, där vågar man satsa och inte följa den breda vägen och forska om kända konstnärer, arkitekter och –ismer. Om de hade varit sponsrade, kanske konstvetenskapliga avhandlingar enbart hade behandlat dessa områden och det hade antagligen blivit förutsägbart och tråkigt. Nej, fram för forskning om miljonprogram och kärnkraftspoetik. Det verkar vara den obanade terräng som ska erövras och ge glans åt den konstvetenskapliga forskningen.

     Jag kan ju faktiskt ha helt fel, kärnkraftspoetiken kanske sponsras av Vattenfall eller något… Sedan kan man ju fråga sig hur viktig denna forskning är och varför man väljer att lägga resurser på sådant? Svåra avvägningar, det där.

Den 15 mars 2012

Det är förunderligt vad kroppen orkar. Är på Training Camp och det är toppen! Trodde jag skulle orka med nybörjaryoga och långsam vandring. Det visar sig att jag klarar av allt möjligt utan att få träningsvärk. Lite stelhet och ledband som inte vill bli utsträckta, bara. Yogafröken säger att man ska fråga kroppen hur det känns, det ska inte göra ont. Istället ska det kännas lustfyllt. Endorfinkickar är bra… Här finns alla sorter, från maratonlöpare till nästan-inte-motionerat-alls. Man behöver alltså inte bry sig om att jämföra sig med andra när man tränar. Det går inte heller, jag är i alla fall fullt upptagen med att känna - och göra efter.

Den 7 mars 2012

Facebook vet allting om alla sägs det. I min ålder är det inte särskilt upplyftande att se de erbjudande man får på sin sida. Begravningsförsäkring kan jag få teckna, kroppsfett kan jag bli av med, både med hjälp av operation och träning - och genom erbjudanden på kläder som ska dölja de värsta utbuktningarna. Dessutom får jag erbjudanden om fiskpedikyr. Tror Facebook verkligen att detta är vad jag är intresserad av? Nog för att åldersfixeringen gått till överdrift i det här landet och (nu är jag fördomsfull) att det är unga människor som administrerar Facebook, men hur kul är det med enbart sådana erbjudanden? Om man fick något då och då, kanske, men detta ständiga bombardemang? HasseåTage hade rätt ”redan på den tiden” – Vid 33 är man passé. Vad utgår man ifrån när man lägger in dessa erbjudanden? Antagligen från äldre i sin omgivning  och då kan man ju börja undra vad det är för föräldrar de unga Facebooksadministratörerna har egentligen? Man borde starta ett upprop eller något.  De riktade erbjudandena kanske är ett sätt för svenska Facebook att enbart få unga användare. Tänk om ett gäng tanter och farbröder skulle börja breda ut sig i de sociala medierna. Då hade Facebook kanske blivit något helt annat…

Den 6 mars 2012

Jag undrar faktiskt lite över den svenska börsen. Idag har den ju rasat igen och krigsrubrikerna står som spön i backen. Grekland håller hela världen i ett järngrepp och så även den svenska börsen, tydligen. Detta lilla land …

     Man måste visa sitt intresse nu när medierna gör det och jag går därför in på Svd:s börssida. Där får man reda på börsens ställning, vilka aktier som är vinnare, förlorare, mest omsatta osv. Sedan finns det en kolumn som jag tror anger vad aktien är värd. Fast det kan det väl inte vara om man tänker efter – är verkligen så många aktier värda mindre än en femkrona? Hur många aktier har dessa företag gett ut egentligen? Eftersom börsen ska omsätta hundra miljontals kronor varje dag, blir jag faktiskt lite konfunderad. Finns det ingen lägsta gräns för hur lite en aktie ska vara värd för att få handlas med? Det finns aktier som är värda mindre än tio öre och dessa måste då köpas klumpvis (eller det kanske de inte alls behöver, förresten, det mesta på börsen är ju robothandel och då kanske det inte är så viktigt med aktiens reella värde), vilket gör att de rent teoretiskt kan hamna både på vinnar- och förlorarlistan samma dag. Är det robothandeln som gör att ingen egentligen bryr sig om värdet på aktierna, huvudsaken är att de omsätts så att det syns att något händer? Eller det är börsen själv som vill att det ska hända saker för att kunna berättiga sin existens?  Man kanske får jättemycket i utdelning på dessa aktier, annars förstår jag faktiskt inte alls vad som skulle kunna berättiga deras närvaro på börsen. Borde det inte finnas ett lägstavärde som man inte får gå under för att få vara börsnoterad?   

     Funderar man så där verkar den svenska börsen inte särskilt seriös, jag måste ha missat något väsentligt. Den där sista kolumnen kanske inte alls handlar om hur mycket aktien är värd utan är något börsspecialisternas mest svåruträknade p/i-tal som står för något helt annat och där den låga siffran egentligen är något bra? Fast då måste exempelvis H&M vara ett uruselt företag, rent aktiemässigt alltså, och det kan väl inte stämma? Det där med börsen var nog inte riktigt min grej, även om alla svenskar på ett eller annat sätt faktiskt är aktieägare idag. Jag borde därför vara intresserad och undra över dessa saker, fast det går ju inte vidare bra. Finns det något positivt med den svenska börsen för oss vanliga dödliga?

Den 4 mars 2012

En mycket lugn dag på Moderna museet i Stockholm. Trots det anländer människor i en jämn ström. Fotografihistorien är nertagen och man ska återgå till den ”vanliga” konsthistorien. Lite synd, tycker jag, hoppas att man hittar ytterligare andra infallsvinklar på konsthistorien. Det måste finnas massor med spännande saker i arkiven, förutom Duchamp och PH:s samlingar? Anses det dessutom vara så att konsthistorien tar slut 1975 och att begreppet inte har någon relevans efter detta år? Det är ganska många år fram till 2012 som då inte är historia. Konsthistorien kanske dog detta årtal, eller?

Den 29 februari 2012

Idag fungerar inte min internetbank och jag behöver inte skriva ut vilken bank det handlar om, det är den som det brukar uppstå fel med internetbanken i. Nu när man ska sköta alla bankärenden själv är det otroligt viktigt att banken fungerar. Jag hade räkningar som jag lagt in som skulle betalas och ringde för att fråga om det gick att se om betalningen gått iväg. Inte ens det kunde banken ge besked om. Jag började få tankar om att det kanske var ett likadant haveri som drabbade Apoteket före jul och där tog det veckor att åtgärda felet helt och hållet. Såg framför mig arga kunder som inte kunde ta ut eller sätta in, göra överföringar, köpa och sälja osv. Det kunde ha gått riktigt illa. Fanns inte den 29 februari inlagt i bankens system? På em verkar den ha kommit igång hjälpligt.

Den 26 februari 2012

Liljevalchs vårsalong är faktiskt riktigt trevlig i år. Där finns allt möjligt och det syns att många konstnärer lagt ner mycket arbete på sina verk, som lägenheten i papier maché eller konstnären som målar ”ikoner”. Några har fått kluriga idéer som är omsatta i videor eller ”barbiedockor”. Det sägs att alla skickar in verken anonymt, men känner ingen igen Caroline af Ugglas i juryn? Fast hon är ju en duktig konstnär så om man inte tar in hennes verk, kanske man får skit för det. Jaja, föreställande ska det tydligen vara föreställande i år i alla fall, på alla plan …