Hör Gunilla Pontén undra varför Sverige bara blir omnämnt i de konstigaste sammanhang, apropå OS-klädseln. Det är väl bara att hålla med - Makode Linde, bollsparkar på nakna stjärtar som "bestraffning" i fotbolls-EM, OS-kläderna osv, listan kan göras längre... Putslustigheten firar triumfer, så även i Pride-sammanhang. Reklamen är väl inte sådär häftig precis. Ser ut som reklamen i Lunda-karnevalens kataloger på 70-talet. Har precis varit på Louisiana och tittat på den nordiska samtida arkitekturen. Sverige är inte så rikt representerat i den utställningen. Något som är väldigt häftigt är tanken kring helheten, att skapa levande rum även utanför byggnaderna. Om man tittar på Stadsbiblioteket i Stockholm så var ju tanken redan då att skapa en helhet med rum både inne och ute. Det finns säkert fler, mer samtida exempel på detta, ombyggnaderna av hamnområden i flera olika svenska städer kan väl räknas in här, eller? Nordisk arkitektur är fortfarande vinklar och diagonaler, inte så mycket runda, mjuka former. I alla fall i de exempel som fanns på Louisiana. Det kanske är dyrt att bygga runt? Eller så räcker det med Globen. Och så undrar jag återigen - var finns tjejerna?

Det talas allt oftare om långsiktighet, tom politisk långsiktighet. Det tror jag är ett sundhetstecken. Jag tror dock att det krävs en fokusinsikt som styr från vad som är bra för mig till vad som är bra för exempelvis företaget, samhället. Den förra fokusinsikten har fått styra allt för länge och då blir kortsiktigheten ett mantra. Vi ser ju hur det ser ut på många ställen i världen där fokus på jag och mitt har styrt, och resten bryr man sig inte så mycket om. Man lämnar länder, företag och familjer i spillror efter sig. Det ligger långt från den isländska insikten att vad man säger om en människa efter hennes död är det som spelar roll. Nu tror alla att jag tänker skriva något elakt om Steve Jobs, men det tänker jag inte. Han sägs visserligen ha varit en skitstövel, men tänk på vad han åstadkommit! Det har förändrat och kommer att förändra världen, göra den öppnare lång tid framöver. Låt oss hoppas att vi tar vara på de möjligheter han och hans medarbetare givit oss.

Det verkar som om väldigt många jobbar med samma saker utan att veta om varandra. T ex kulturlandskapets bevarande/eller icke. Här jobbar hur många olika enheter som helst med hur sakernas tillstånd bör vara och det är väldigt svårt för en enskild person att täcka in allt detta. Ett otroligt slöseri med resurser. Kanske inte så konstigt att Kent Persson föreslår något som redan finns. Det säger nog mer om svårigheterna att överblicka vad som finns än Kent Perssons eventuella okunskap. Man skulle nog kunna göra otroliga effektiviseringsvinster, både privat och offentligt, om man började inventera vilka som jobbar med vad. Det kommer att visa sig att många jobbar med samma saker utan att veta om varandra. Eller att det ligger prestige i att jobba med vissa saker, så det vill alla göra. Starta projekt och så... Nu ska ju polisen börja samarbeta över länsgränserna och bara det att poliserna suttit där i sina egna kokonger utan kontakt med livet utanför gränsen, är faktiskt så knäppt att man undrar hur någon kunnat komma på att detta skulle vara bra. Skulle vara kul om någon tidning eller så, gjorde ett överskådligt grafiskt konstverk över hur ett visst område hanteras av alla möjliga olika myndigheter, företag osv, så att man faktiskt ser hur tillkrånglat allt är. Det har ju gjorts över kultursektorn och borde kunna appliceras även på andra sektorer.

Landsbygdsministern får kritik för sitt Sommarprat i Svd. Ministern vill att hans barn ska växa upp i en levande landsbygd och en levande landsbygd skapar arbetstillfällen. I Svd ser man ett motsatssamband mellan bredbandsuppkoppling och levande landsbygd. Så behöver det ju inte bli. Varför inte satsa på båda delarna, en långsiktig satsning på en levande landsbygd. Om den svenska maten är så populär utomlands borde man kanske lobba för möjligheten att äta den på plats, så att säga. Och för svenskproducerade råvaror. Det kräver en hel del, inte bara bredbandsuppkoppling och fungerande infrastruktur. Och den stora stötestenen får inte bli gårdsförsäljning eller inte. Var finns alla samhällsplanerare? De satsar kanske hellre på jobb och utveckling av städerna? Som också behövs. En levande landsbygd är väl något som ingen säger nej till. Se till att satsa långsiktigt på den då.

Började läsa "Fifty shades of grey" (tror jag den heter), en bok som alla talar om. Orkade inte mer än några sidor. Den handlade bara om hur alla var klädda och vilket intryck det gjorde. Och hur annorlunda och utanför, egentligen, protagonisten kände sig. Tydligen gestaltas karaktärer via utseende, kläder och ägodelar idag. Handlingarna är av underordnad betydelse, eller? Nu hann jag inte läsa så mycket av boken, den ska tydligen ha detaljerade sexskildringar också och de får väl betecknas som handlingar om inte annat. Verkligen djupt...
Äntligen lite sommar i söder också. Det börjar bli dags att ta ett dopp, vattnet är snart 18 grader som är min gräns för att gå i.

Norge som nation verkar bearbeta ett trauma på ett helt annat sätt än vad Sverige gör. Denna öppenhet, att låta allt komma ut i ljuset, och man visar vad man som del av en demokrati och en nation står för. Vi följer en helt annan linje, och skillnaden består framför allt i öppenheten och det kollektiva ställningstagandet som inte bara handlar om slagord, politik, one-liners och publikfrieri. Istället handlar det om att visa vad man står för. Vissa saker går det inte att göra politik av. Tänk så förvånade alla svenskar blev när det var kungen som höll det tal som satte fingret på vad vi alla kände i samband med tsunamin. Det var ett tal det, i Sverige. I Norge har kung och socialdemokratisk statsminister arbetat gemensamt för att stärka nationens demokratiska grund. Vi svenskar kanske tycker att vi själva är så bra på att bearbeta trauman att vi inte behöver någon enande faktor. Jag personligen tror dock att öppenheten och att låta alla, på alla nivåeer och i alla läger, komma till tals är den rätta. Då kan du själv bilda dig en uppfattning, istället för att vi kanske inte ses som tillförlitliga i våra känslor (och åsikter?) då vi som nation drabbas av ett trauma. Lite storebrorsmentalitet, eller?

Margaret Atwoods "Kattöga" är en härlig semesterbok. Trots att huvudpersonen växt upp i en helt annan del av världen, en annan kultur, är det väldigt mycket som är sig likt. Hennes barndom, t ex, med flickorna som skulle bestraffa henne när hon inte uppförde sig rätt. I hennes fall gick det väldigt långt, men jag upplevde i alla fall lite sådant när jag gick på lågstadiet. Det var inget roligt alls och jag var djupt olycklig. Som tur var upptäckte jag betydligt tidigare än huvudpersonen, att jag klarade mig utan bestraffande kompisar. Också intressant att hon har ett väldigt schå med vad hon ska ha på sig hela tiden. Även i kulturvärlden ska man se ut på och göra på ett visst sätt för att passa in.

Associerar lite till intervjun med Bengt Ohlsson i Neo. Han uppförde sig ju inte heller som man ska i kulturkretsar, genom att ifrågasätta kulturetablissemangets tillvägagångssätt i olika sammanhang. Kulturetablissemanget svarade med "bestraffningar", tom Sven Wollter skrev ett ganska elakt inlägg som handlade mer om Bengt Ohlssons fattningsförmågor än om sakfrågan. Bengt Ohlsson verkar dock ta saken med ro. Han har ett sätt att sätta fingret på verkligheten med hjälp av ord som jag verkligen avundas honom.

Till slut måste man väl säga lite om OS-dräkten också. Verkar vara lite Lagerbäck-stuk över den. När alla andra idrottar i moderiktiga dressar, kommer svenskarna med ett helt annat tänk. Ta t ex USA:s tröjor - alla innemänniskor i Båstad har en sådan redan. Vilken kommersialismens triumf. Vem kreerar Sveriges dressar? Har inte svenska designers gott rykte? Eller det kanske blir för dyrt. Eller så är det en känd svensk designer som tycker att idrottsdressar ska se ut så där. Vem har egentligen rätt? Eller finns det något rätt eller fel i sådana här sammanhang? Diskussionen fortsätter säkert.

Det är ju bra att LO kräver ändringar i bärplockarnas situation. Det kommer troligen att leda till förändringar på lång sikt, men hur hjälper man bärplockarna i nuläget? Det kanske är LO:s uppgift att sitta i sin borg och kräva saker. Man behöver inte ge sig ut på fältet, i verkligheten, och ge "katastrofhjälp". Det anses kanske vara organisationer som Läkare utan gränser och Röda korset som ska fixa sådant. Har vi inte en arbetsrättslagstiftning i Sverige som ska efterlevas? Det kallas lite svävande för "oseriösa arbetsgivare", de som låter bärplockarna leva på det här sättet. Förstår fortfarande inte varför man kommersiellt kan gå in och plocka bär på annans mark, utan att markägaren har något att säga till om... Och få åsidosätta alla regler som faktiskt finns. Har dessa arbetsgivare/tagare tecknat kollektivavtal?

Varje år drabbas bärplockare av både den ena och den andra konstigheten. För egen del tycker jag det är konstigt att man kan skicka in folk på annans mark för att kommersiellt plocka bär. Det påstås att Allemansrätten ger dessa effekter. Om bären plockades till husbehov kunde jag förstå det, men här kam man tydligen komma varsomhelst ifrån och skicka in bärplockare. Och ingen tar ansvar för vare sig bärplockarnas situation eller marken där bären plockas. Vem tjänar pengarna på det här? Tycker nästan det är värre än riskkapitalets vinster inom vård och omsorg, där har man i alla fall ett kontrollsystem som, förhoppningsvis, ser till att allt fungerar, men här handlar det om rent och skärt vinstsyfte, inga arbetsförordningar, löneskalor eller annat gäller i de här sammanhangen verkar det som. Ta tag i detta ordentligt! Det händer ju varje år och även om vissa förändringar gjorts så verkar det inte hjälpa särskilt mycket.

Blir lite konfunderad av diskussionen kring riskkapitalet och vården. De som vill ha bort riskkapitalet, vad vill de ha istället? Är all vård som bedrivs i riskkapitalregi av ondo och jättedålig? Det verkar som om det går att effektivisera vården en hel del med samma summa som den offentliga vården får. Är detta dåligt? Däremot ska väl inte vinsterna skickas utomlands och hamna "i någon riskkapitalists egen ficka", men själva konceptet med effektivisering och kanske tom fler vårdplatser för samma summa vore ju bara bra. Lite vinst skulle riskkapitalet då kunna få ha för sig själv tycker jag. Dessutom kan det peppa den offentliga vården att effektivisera. Var ges incitament till detta? Just nu verkar diskussionen enbart handla om att vinsterna (våra skattemedel) sugs ut ur samhället och landet, inte själva effektiviseringen av organisationen. De som talar sig varma för en icke-vinstdrivande, företrädesvis offentlig, vård kastar eventuellt sten i glashus. Kanske det är så att den offentliga vården också kan effektiviseras och därmed skapas fler vårdplatser för samma summa? Det vore ju helt suveränt i så fall. Tål i alla fall att funderas på.

Det pågår ett krig därute - om rätten att visa röda läppar runt grillkorvar och köra topless gocart. Om man inte gillar det, är det väl bara att låta bli att köpa korvarna och köra gocart. Det fungerar nog bättre än att skriva upprörda artiklar. I längden är det pengarna som talar. Mycket reklam har de fått i alla fall.
Sedan är det väl härligt att Zlatan är glad och lycklig över att spela i PSG.

Så ska sprutbytena ske på S:t Görans sjukhus på Kungsholmen. Där ligger ju redan en del associerade verksamheter. Det gäller bara att se till så att inte langare etablerar sig vid Fridhemsplan i fortsättningen. Det borde vara ganska enkelt, Polishuset ligger ju precis där. Det ligger skolor och annan barn- och ungdomsverksamhet också i närheten och jag vet att det ibland känns obehagligt att behöva gå förbi hörnan där alla Stadsmissionens övernattare samlas under dagen och nu kommer det kanske flera hundra narkomaner som ska byta sina sprutor också varje vecka.  Förstår om butiker och annan verksamhet tycker att det börjar bli lite för mycket av det goda... Fridhemsplan skulle bli ett trevligt ställe att vistas kring, men det tycks man ha glömt bort... Synd.
PS Fel av mig. Jag tyckte jag tog i när jag skrev "flera hundra narkomaner", men det skulle faktiskt kunna bli flera tusen...DS

Undrar var Stockholms landsting har tänkt att sprutbyten för narkomaner ska ske. På Söder och/eller Kungsholmen som redan är ganska hårt belastade av institutioner associerade till dessa grupper? Ett program av detta slag lär inte få så stor genomslagskraft om det genomförs på en avlägset belägen plats. Tycker dock personligen att någon form av sjukvårdspersonal ska finnas tillgänglig och det finns väl på de försöksplatser som redan etablerats (bl a på Kungsholmen och på Söder, vad jag förstått, och där finns ju redan, på gott och ont, flera associerade verksamheter som inte upplevs som särskilt positiva av de kringboende). En sak är ju bra i alla fall, man riskerar inte att hitta sprutor och nålar lite varstans längre. Det känns lite som om man väljer enklaste (billigaste?) vägen, tänker låta narkomaner förbli narkomaner om sprutbytet inte får någon slags uppföljande verksamhet med rehabiliteringsmöjligheter. Å andra sidan ska individens integritet respekteras men det ska väl inte kunna hindra att man visar på alternativen... Och tar tag i kringproblematiken där sådana här verksamheter etableras.

Tänker på det här med att underlätta för företag. Jag läste en gång in mig på Graninge bruk utanför Sollefteå. Där startades ett bruk för flera hundra år sedan mitt ute i skogen, kanske för att det var skattebefriat område (?). Man skulle kunna tro att  det förlades dit på grund av den rikliga tillgången på järnmalm runt omkring, men icke... Malmen fick transporteras, bland annat från brytningar i Stockholms skärgård. Hade det rört sig om sjötransporter hade det ju inte känts så jobbigt, men malmen transporterades långt ut i skogen, till bruket. Skogen behövdes för bearbetning av malmen så det fanns i alla fall en anledning till att bruket förlades mitt i en sådan. Senare förlades masugnen till Solllefteå, på grund av den svåra transporten ut till bruket, men under en lång tid gjordes allt på bruket och massor av människor hade sin utkomst där, både av bruket och av jordbruk. Idag kan vi nog inte riktigt förstå lönsamhetspotentialen i brukets organisation, men för några hundra år sedan var det naturligt att tänka så, Graninge var inte det enda bruk som startade på ovanstående premisser.
Det får mig att fundera över vilka premisser vi vill se för att starta företag idag. Läser om att njutning blir allt viktigare för svensken och att ärlighet, vänskap och liknande hamnar längre ner på listorna nuförtiden. Det krävs en hel del för att starta ett företag som ska ha ett långsiktigt koncept. Kanske det känns för jobbigt, bara administration och byråkrati verkar väldigt krångligt då man hör företagare prata, och man avskräcks inte bara på grund av detta, utan för att det inte känns så njutbart att jobba som egenföretagare. De som verkligen satsar och startar ett långsiktigt fungerande företag, ska ha en eloge, tycker jag, vilken bransch man än väljer att satsa på. Ibland kanske man till och med är värd lite extrabonus så att man kan få njuta på det sätt man själv väljer, om inte annat.

Svenska folket vill helst återinföra förmögenhetsskatten, enligt en undersökning gjord av Novus. Eftersom svenska folket, enligt samma undersökning, var negativt till fastighetsskatt, utgår jag från att man anser att fastigheter inte ska utgöra underlag då man beräknar förmögenhet. Fastigheter är det många som har, men förmögenhet där fastigheter inte räknas in, utgör en betydligt mindre grupp i samhället. Skatterna ska läggas på andra, inte på en själv, eller?
Svenska folket kan dock ha en poäng i det att det inte vill återinföra fastighetsskatten. Taxeringsvärdena för fastigheter har en egen reglering som i många fall inte alls kan relateras till marknadsvärdet utan till någon hemmagjord skala som man som fastighetsägare har svårt att avläsa. Tycker faktiskt att man ska titta en extragång på hur taxeringsvärdena räknas ut. Fast det är väl ingen som bryr sig så länge ingen talar om att införa fastighetsskatt igen. Då sitter vi alla där med våra okontrollerat höga taxeringsvärden...

Annika Falkengren låter sig fotograferas i dunjacka i Båstad. Det blåser kalla vindar lite varstans just nu. Banksektorn verkar vara lätt att dupera, där kommer skandalerna slag i slag. Har det med kulturen att göra? Man har hand om så mycket pengar varje dag och till slut blir det svårt att se människorna, företagen, samhället som ska leva av pengarna. Allt blir en lek, en fiktion och att sätta sig över lagstiftning och regler gör att man känner sig som en framgångsrik typ. Vad ska vi vanliga människor göra med våra pengar, när man tydligen inte kan lita på bankerna?
Jag har sett utställningen Body Worlds och jag hyser inte alls samma farhågor som Lars H Gustavsson gör i SvD idag. Det är en fascinerande utställning som väcker många frågor kring kroppen som man bara tar för given. Vilken fantastisk konstruktion! Jag såg den i NY och där hade man massor med kringaktiviteter, både av de slag som Gustavsson föreslog (etiska och existensiella frågor diskuterades) men också om den egna kroppen, hur man ska ta hand om den på bästa sätt. Det fanns tom läkare och sjuksköterskor där som besvarade frågor och gjorde hälsokontroller. Som sagt, en fascinerande utställning. Hoppas Tom Tits tar väl vara på den.

I semestertider har jag idag fått lära mig att det numera inte heter åretruntboende, permanentboende, eller ens att man är uppvuxen på orten. Numera är man local. Tänker på mig själv som nog aldrig kan benämna mig själv local eftersom jag inte tänker besöka, eller skaffa bostad i, någon av de städer där jag växte upp. Känner mig lite rotlös, faktiskt. Lite kul att lära sig något nytt så där bara helt apropå. Undrar hur man benämner bad- och sommargästerna nuförtiden - badjävlar är väl alldeles föråldrat och utdött. Kanske glocal?

Var får fotbollsklubbarna alla sina pengar från? Rent ekonomiskt går de flesta fotbollsklubbar uruselt. Har alla en Berlusconi som styr i kulisserna? Det verkar inte precis vara så att han bara förser "sin" klubb med pengar, han vill bestämma över vilka spelare som säljs/köps också. Just nu ser det ut som om han gjort en egen liten deal med PSG. Har spelarna - och deras agenter - inget att säga till om? Och klubben? Underligt beteende... Bygger man inte upp fotbollslag långsiktigt - eller det där med långsiktighet får stryka på foten även i sådana här sammanhang, när någon ska visa vem som har makten, egentligen.
Just nu är det inte varannandagsväder här, det är varannantimmes... Lite spänning får man ha i livet.

Är det någon som kommer till Båstad för att se på tennis i år? Det verkar mest vara ett jättestort mingel/cocktailparty. Vid sidan av plan, alltså. Ett himla liv från sponsorminglen inne på arenaområdet. Tycker spelarna att det är ok att spela under sådana omständigheter? När jag tänker efter så är inte Båstadtennisen ensamt då det gäller sponsorminglets högljuddhet. Hur många gånger har man inte varit på en invigning eller liknande då de drinkminglande tagit över från de som invigningstalar eller föreläser. Det är nästan lite brist på respekt det handlar om här. Massor med egon som gör sitt bästa för att synas mest på samma ställe. Då har man kommit dit av fel anledning, eller?

Jaha, så har svenska folket sagt sitt. Äldre ska inte jobba. Vad finns det då för lösningar på att försörja en allt äldre befolkning? Som äldre vill man väl också ha det så bra som möjligt, inte tvärtom. Dessutom vill man väl att välfärdsstaten ska bestå och bli ännu bättre än vad den är idag. Om man hade indexreglerat pensionsåldern efter medellivslängden från början, hade denna diskussion kanske sett helt annorlunda ut. Fast det kanske hade känts lite taskigt om man hade planerat för en pension vid en viss ålder och så höjdes den helt plötsligt... Det hade iofs blivit lika för alla det också i längden. Vet man att något kan inträffa, så planerar man efter det, eller hur?

Det verkar som om Caroline Sundewall var den som tog bladet från munnen vid ett seminarium i Båstad idag. Pensionerna kommer inte att se ut som utlovats i framtiden men det vill ingen politiker ta tag i. Dessutom fokuserar alla överallt på problemen inte på möjligheterna, både inom EU och i den svenska politiken. Titta på LO:s siffror för semestrande svenskar som framställdes som att det var många som valde bort semestern i år (underförstått pga att de inte hade råd). Idag hade SvD tittat på de frågor som låg bakom undersökningens resultat och då visar det sig att man kan dra helt andra slutsatser vad gäller siffrorna. Man verkar vilja skapa problem som egentligen inte finns eller som inte är så stora när det kommer till kritan. Därmed inte sagt att man ska ignorera sakernas tillstånd. Det kanske istället är dags för ett annat tänk, i alla läger. Ett möjlighetstänk...
Till sist: Är det inte underligt att huvuddelen av de förslag man får på Twitter om konton att följa, har manlig avsändare. Var finns tjejerna?

Läser i Fokus om varför luften gått ur de nya Moderaterna. Anledningen till detta var att Fredrik Reinfeldt pratade om rymden för ett år sedan. Och försökte få igång en diskussion om välfärdsstatens långsiktiga hållbarhet. Det var ingen som var intresserad av detta tydligen... Naturligtvis är jobb, vård och skola viktiga närliggande frågor men frågan är hur man arbetar långsiktigt för att den välfärd som vi alla tar för given ska finnas där för oss även i framtiden. Det talas om för liten ideologisering av politiken nuförtiden och när den kommer, då nappar ingen. Populismen regerar fortfarande, eller? Det är ju ganska tunga frågor man måste ta tag i och ge en ordentlig genomlysning för att visa vilken väg man vill gå in i framtiden. Det räcker inte med att visa en gammal bensinslukande amerikanare där "alla ska med". Till slut verkar det vara upp till oss själva att ta ansvar för vilken framtid vi vill ha, inte bara rösta med plånboken. Men då måste det finnas alternativ att välja mellan.

Sedan undrar jag om Tyskland är det enda euroland som har ordning i sina finanser? Det låter ju så ibland och då förstår jag faktiskt att det tyska folket börjar tröttna när fler och fler euroländer närmar sig ruinens brant. Att bara pumpa in mer och mer pengar i systemet kan inte leda till något bra och ändå verkar det vara den lösning alla propagerar för fortfarande... Tänker på IT-bubblan och den nya ekonomin. Det gick ju inte så bra...

Hör om vad alla ska göra på semestern och blir nästan trött. Alla ska jobba på något sätt, med sommarstugan, båten, någon form av frivilligarbete eller så tar man helt enkelt med sig jobbet via internet. Även de som inte ska jobba låter väldigt ambitiösa, de ska gå olika leder på kortast tid, tävlingscykla eller springa olika lopp. De som ska resa, åker inte bara till en plats, det ska helst vara så mycket upplevelse som möjligt.
Den stora frågan blir då: Är det ingen som bara ska slappa och slöa? Betecknas man som en obskyr typ med underliga vanor om man faktiskt lägger sig i den designade hängmattan och läser en bok och sippar jordgubbssaft? Jag var själv på en vandringsresa för några år sedan och i försnacket så skulle man gå i lugn vandringstakt, titta på fauna, flora och utsikt. I verkligheten skulle vi springa uppför berg på kortast tid så det fanns ingen tid att slappna av och lukta på blommorna. Det är inget konstigt att folk är stressade, när de inte ens under semestern bara sätter sig ner och gör ingenting.
Nu ska jag ta en kopp kaffe och sedan ska jag gå ut med hunden. I eftermiddag ska jag sammanställa lite statistik. Titta, inte ens jag slappnar av på semestern...