Se Palme-filmen! Vad man än må ha tyckt om Palme så är filmen i sig ett tidsdokument över ett Sverige som inte finns längre. Hur man tänkte och agerade i detta lilla land som stått utanför världskrigen. Det verkade i filmen som om Östermalmarna inte riktigt ville ha Palme och därför blev han socialdemokrat. Palme skickades till privatskola där han nog mobbades, visserligen tilläts han att bli bandymålvakt, men det var mest för att ingen annan ville vara det. Sedan åker han till USA och är så duktig att han får stipendium till Harvard. Då kallar familjen hem honom, av vilken anledning framgick inte i filmen. Jag kan faktiskt förstå varför han sökte sig till socialdemokratin. Erlander behövde honom. Kanske ett slags trotshandling. En av hans vänner sa i filmen att han nog hade varit lyckligare som borgerlig statsminister. Jag tror faktiskt inte att han hade tillåtits bli det om han hade stannat i borgerligheten.
Något som förundrade mig väldigt var att ingen socialdemokratisk politiker egentligen ville genomföra idén med löntagarfonder. Ändå genomfördes den. Facket hade tydligen stor makt på politikens bekostnad. Tycker att man borde börja rota där, faktiskt.

Just nu verkar det som om stora hot hänger över människan. Klimatet är ett hot och ekonomin ett annat. Ekonomin går det att göra något åt, men just nu verkar det inte som om någon varken vågar eller vill. Man öser ut pengar från alla håll, alla verkar tro att man har ett outsinligt cornucopia till sitt förfogande. Måste man inte vårda sitt cornucopia och inte drabbas av hybris för att det ska fungera som det är menat? Det här bådar inte gott.
Klimatet går det kanske också att påverka i viss mån, genom att vi blir mer miljömedvetna på alla nivåer och områden. Det verkar det inte heller finnas någon vilja att komma till rätta med nu. Det kanske börjar bli lite mycket, eller...? Som jag skrivit om det hittills så ser jag nu att det ser ut som om alla är alldeles uttröttade och ihjälstressade. Då fattar man ju inga bra beslut när det dessutom ska gå snabbt men ändå få en långsiktig verkan. Tror att alla behöver lugna ner sig lite.

Förstår faktiskt inte varför experterna förväntat sig högre vinst från H&M. Vinsten är ung samma som förra året och i år har ju alla pratat om hur dåligt det går för klädbranschen och att vi är på väg in i en recession överlag. De där experterna är inget bra på att gissa, tycker jag. Kan det vara så att om man satsar, vilket H&M gör, så ska vinsten automatiskt öka i experternas kalkylprogram? Vi har ju en viss fascination för kostnader i det här landet, händer det något så är det för att kostnaderna ökar/minskar. Finns det inga alternativa kalkyler man kan göra där man även tar hänsyn till intäktssidan?

Äntligen! får jag väl utropa: Nationalmuseums utställning "Stolthet och fördom" verkar vara en utställning som ställer alla gamla sanningar på huvudet. Detta med att kvinnorna faktiskt hade en plats i konstlivet och att modernismen på något konstigt vis valde att skriva ut kvinnorna ur konsthistorien. Äntligen en utställning på NM som är "modern". Härligt! Det verkar som om man hittat en del svenska kvinnliga konstnärer också. Och att dessa har funnits i arkiven/magasinen men inte visats. Bara det säger en del om inställningen till kvinnliga konstnärer under 1900-talet.
Om man läser professor Nybloms tal vid Akademiens Jubileum 1885 så ser man en viss stolthet över de svenska kvinnliga konstnärerna, likaså i hans recensioner från utställningar vid samma tid (undantaget är väl Julia Beck men hon var nog för djärv för professor Nyblom). Allt detta finns säkert med på utställningen, liksom att en kvinna var chef för mynt/medaljpräglingen (som var en viktigt del av utbildningen och som alltid visades på Akademiens utställningar) under senare delen av 1800-talet och att ingen verkar ha tyckt att det var något konstigt med det, i alla fall inte i de dokument jag har läst. Däremot i Svenskt konstnärslexikon.  Läs det, om inte annat för att förundra er över hur kvinnliga konstnärer beskrivs. Inte alla, men dock... Jag ska i alla fall se utställningen och håller tummarna för att den är så bra som jag tror.

Jag kan förstå lärarnas ilska. Här har man skruvat upp tonläget och sagt att vi ska strejka, vi ska ha 10000 mer i månaden, vi ska höja statusen osv. Det bidde lite över 1000 i månaden. Pyspunka var ordet. Å andra sidan har regeringen skjutit till medel för att öka karriärmöjligheterna för lärarna och där kan man faktiskt få en löneökning på 10000. Fast då måste man jobba för den. Det som oroar mig lite är att karriärmöjligheterna verkar ligga utanför ren undervisning i klassrummet. Man ska studera vidare och forska, man ska ta hand om och utbilda andra lärare osv. Finns det inga karriärmöjligheter för den som vill ägna sig åt undervisning? Var tar eleverna vägen i allt detta? Eller det kanske inte är så noga med dem? Vilka lärare är det som ska undervisa? Så som det ser ut nu är undervisning i klassrum den lägsta och första pinnen i den framtida lärarkarriären. Verkar det vettigt?

Tintin får läsas i Kulturhuset igen! Tänker på när jag var barn i bokslukaråldern som det hette på den tiden. Då låg det radikala 60-talet som en disktrasa över litteraturen, och vissa böcker förbjöds på biblioteken eftersom de inte ansågs vara "god litteratur", bl a Kitty-böcker och så den stora diskussionen om Enid Blyton. Böcker som faktiskt förbjöds, i alla fall på "mitt bibliotek", jag kommer inte ihåg titlarna, men den handlade om svenske Gunnar som gick i engelsk privatskola. Han fick utstå de allra hemskaste saker för att bli accepterad på skolan och sådan läsning ansågs inte vara bra för barn att läsa. Jag fick tag på böckerna ändå, det som är förbjudet är ju mer lockande. Jag diskuterade aldrig böckerna och det som skildrades i dem med någon, vilket nog hade behövts, böckerna var ganska läskiga. Samtal och diskussion är bättre än förbud. Hoppas Kulturhuset följer upp Tintin-debaclet och gör något bra av det.

Att dra in Tintin på biblioteket är ett slags överförmynderi. Barn läser helt okritiskt, anser man. Finns det ingen som kan diskutera sådana synsätt som Tintin förmedlar med dessa stackars okritiskt läsande barn istället? Likadant med den tecknade barnfilmen. Diskussionen ska inte enbart föras på nätet och i media, lite IRL vore bra också. Tycker man ska se också till innehållet och inte bara till bilden. Vet att vi lever i ett bildsamhälle, men i de här sammanhangen blir ju tal och text otroligt viktiga. Kanske betydligt jobbigare än att bara dra in filmer och böcker, men i längden tror jag man vinner på att ta diskussionen istället.

Läste Ola Wongs krönika om Kina i Svd. Kina har inte varit så bra på att teckna fredsfördrag med sina grannar. Med tanke på att Kina har världens största armé sett till antalet personer, är detta, precis som Wong skriver, väldigt oroande. Denna jättearmé måste ju ha något att göra för att rättfärdiga sin existens så att säga. Det räcker kanske inte längre med Tibet och bondeuppror för att hålla armén i schack. Att vända ilskan över hur landet styrs till en yttre fiende är ju klassiskt. Tror att det handlar lite om det också i de länder där man demonstrerar mot den antiislamitiska filmen. Undrar hur länge USA får (och vill) ikläda sig rollen som den store fienden, snart kanske den världsbilden ser helt annorlunda ut.

Undrar hur man kan fatta ett sådant beslut som Migrationsverket gjort när det gäller den lilla tvååriga flickan. Kan förstå att man vill att moder och barn ska förenas, men i det här fallet verkar ingen veta var modern finns. Vart i Frankrike ska flickan skickas då? Vet Migrationsverket något som vi inte vet? Så kan ju faktiskt vara fallet...

Sedan tycker jag det är fantastiskt att de båda svenska journalisterna - fd fängslade i Etiopien - verkar vara så oberörda av sin fängelsevistelse. De ställer ju upp på intervjuer och upprop överallt och var som helst verkar det som. Det kanske är ett sätt att försöka glömma, vad vet jag. Otroligt att de orkar.

Till slut, vad ska man säga om den svenska budgeten? För några månader sedan klagade alla på att Anders Borg var så snål, nu är samma "alla" alldeles förskräckta över att han har tagit i så mycket. Hur vill de ha det egentligen? Dessutom anses Borg ha snott socialdemokraternas förslag. Vad är det som säger att socialdemokraterna har monopol på förslagsställandet? Är ett förslag bra för Sverige, spelar det väl ingen roll vem som genomför det? Retoriken är något enkelspårig, tycker jag. Sedan kommer Pagrotskys förslag och då går alla i taket igen. I socialdemokratiskt styrda kommuner röstar man för att privata alternativ inom vård och omsorg ska försvinna. Är detta någon slags nostalgitripp tillbaka till det härliga 70-talet då socialdemokraterna var det stora och enda partiet? Är det verkligen bra att vilja ha tillbaka saker som de var förr? Samhället förändras ju och det borde ideologierna och politikerna också göra. Inte krampaktigt klamra sig fast vid något som inte finns. Socialdemokraterna verkar ha en hel del att bearbeta fortfarande...

Peab verkar vara bra på att kamma hem kontrakt. Däremot verkar de inte vara så bra på att bygga. Det står dagligen notiser om Peabs fadäser, nu senast i Göteborg där man satt in järnvägsväxlar istället för spårvägsväxlar så att spårvagnarna spårade ur direkt. Det där upphandlingsförfarandet verkar inte riktigt fungera som det ska. Går man bara på priset? Ser man inte alls till kompetens eller kvalitét? Vilka är det som sköter upphandlingarna? Borde inte de skickas på kompetensutveckling? Upphandling som idé är det inget fel på egentligen, däremot hur upphandlingsförfarandet tar sig uttryck i praktiken. Skrämmande resursslöseri...

Likadant med revisorer, verkar det som. Fast lite annorlunda. Där är det företaget som betalar för revisionen. Börjar revisorn muttra om oegentligheter så avskedas denne, sådana "muppar" vill man inte ha som reviderar. Det känns lite fel, faktiskt. En oberoende granskare, kanske, också? Nu är det ju flera företag där revisorerna har muttrat och där de sedan "ändrade sig" och skrev under revisionsberättelsen. Detta har fått förödande konsekvenser i flera fall. Vad ska man då ha revisorer till? Ska de hållas i kort koppel och beläggas med munkavle är det ju ingen idé att över huvudtaget ha en sådan yrkesgrupp. Kompetensutveckling i etik och moral för båda sidor kanske vore något här.

Såg en Panaxiabil köra omkring i stan. Hämtar de upp pengar fortfarande? Det hade jag nog sagt nej till om jag varit affärsidkare. Kan inte låta bli att dra samma harang som alla andra har gjort. Finns det inga regler för hur ett värdetransportföretag ska förhålla sig till de värden man får sig anförtrodda? Om jag inte minns fel, ropade man på regler efter helikopterrånet men det blev väl inget av med det. Så stora värden kan ju inte bara få flyta omkring på några oberäkneliga ägares egenhändigt hopsnickrade premisser. Finns det ingen som kollar att summorna verkligen kommer in på rätt konton? För några år sedan hade inte heller bankerna någon vidare kontroll, men den branschen har sanerats, i alla fall när det gäller sådant. Detta gör att jag börjar undra om man bara kan skaffa sig en skåpbil och säga att man kör värdetransporter. Är man en bra försäljare så växer verksamheten. Utan att någon verkar bry sig om hur värdena hanteras. Litar affärsidkarna bara på vem som helst som kan sälja in? Dessutom verkar allt ha fått pågå under lång tid utan att någon gjort något. Är det ansvarsfrågan som spökar igen? Dvs det är ingen som vet vem som har, och därför vill ingen ta på sig, ansvaret. "Det är inte mitt bord" verkar vara dagens mantra och det gäller för alla nivåer. Sorgligt

Regeringens åtgärder för mer jobb verkar inte funka riktigt. Trots att man pumpar in pengar. Nu kan man inte se Sverige som ett isolerat fenomen, utan omvärldsberoende. Där finns nog en del av förklaringen till att jobben aldrig kommer, hela världen befinner sig i en slags avvaktande recession, med vissa undantag. Det där med att pumpa in pengar är en gammal beprövad metod. I dagens läge kanske det är andra incitament som får jobben att komma. Man har redan börjat med att försöka göra yrkesutbildningar mer attraktiva men stöter på patrull därför att företagen inte är så förtjusta i att ta emot lärlingar, trots att man får en ganska stor summa för varje lärling och praktikant. Företagen vill helst att eventuella nyrekryteringar ska komma från erfaret folk som inte har någon sjukfrånvaro. Man har inte så stora marginaler som tillåter långa inlärningsprocesser. Detta gör att man måste tänka nytt och annorlunda, kanske våga ta lite risker som politiker - och som arbetsgivare. Att sänka skattetrycket är nog rätt väg att gå. Detta ger väl inte avtryck redan imorgon, men är långsiktigt hållbart. Ett samhälle består dock av alla sina innevånare och det är ju inte bara staten som ska klara skivan åt oss, vi måste börja tänka annorlunda själva också.
Undrar också inom vilka yrkesområden alla arbetslösa finns. Är det mest svetsare eller jurister eller vad?

Dissekering av ett snöfall är allvarlig och kul teater. Iskallt i salongen och på scenen diskuteras filosofiska och personliga frågor med en liten tvist. Den där lilla tvisten är perfekt tajmad. Urduktiga skådespelare - flera unga som trots att de inte skriker (som unga skådespelare ibland gör) når ända till bakersta raden. Läste någonstans att alla tröttnat på att se klassikerna och vill se något annat. Detta är ett bra alternativ, men man måste nog vara åtminstone lite insatt i ämnet drottning Kristina för att förstå diskussionen, i alla fall på ett djupare plan. Själv tycker jag nog att klassikerna tål att spelas fortfarande, eller snarare de klassiska dramatikerna. Däremot förstår jag inte riktigt varför alla väljer att spela samma pjäser om och om igen. Ofta finns det massor med teater som de stora dramatikerna skrivit som nästan aldrig sätts upp. Det är kanske lite svårare att förhålla sig till sällan spelad dramatik än till "de gamla vanliga" och/eller nyskriven? På Operan "upptäcker" man emellanåt sällan uppförda baletter och dramer och det verkar fungera bra.

Journalister skriver om journalister. Det blir kanske lite vinklat i journalistisk fördel när så sker. Allt som Martin och Johan och alla andra journalister har gjort är helt rätt. Sedan kan andra ifrågasättas. Så börjar också ske nu. Regeringen får sig en känga för att de sagt att Etiopien är en diktatur. Men hur är det med journalister? De har förstås inte gjort något sådant eller sagt att det etiopiska rättssystemet är en fars. När journalister skriver sådant handlar det om undersökande journalistik och det är allas rätt i en demokrati. Tycker att Martin och Johan gör rätt som väljer att vara tysta till de analyserat allt. Så kan man ju tycka att uttalanden av regeringar och dito av journalister har en viss skillnad i dignitet. Jag börjar faktiskt undra över det då jag ser vad som händer pga den antiislamistiska filmen. Lite läskigt att någon som inte ens vill träda fram skapar en sådan film som får dessa konsekvenser. Vill man vara lite konspirationsteoretisk kan det ju vara ett sätt att vilja skapa sådan oro. Sociala mediers betydelse osv. Yttrandefriheten ska man vara rädd om. Den ska inte missbrukas i eget namn som nu görs på flera håll.
Sedan är det ju skönt att t-banerånaren gripits. Om han nu var känd sedan tidigare, varför har inget gjorts? Det verkar vara  samma mentalitet som när man vill ha lägre hastighet eller trafikljus vid skolor. Inget händer förrän en riktigt allvarlig olycka inträffar. Är det inte inne att vara proaktiv? Att man åker hem ensam mitt i natten när man är så otroligt berusad, som det verkar, är inte heller bra. Hade han inga kompisar som kunde hjälpa honom hem? Eller var de lika berusade? Tur att ungdomar i alla fall verkar dra ner lite på alkoholkonsumtionen. Numera är det tydligen 50-åriga tanter som häller i sig. Frihet i en liten box...

Di har en något ensidig rubriksättning... Tokrusning, glädjefnatt, tvärnit osv i var och varannan rubrik. Vad har hänt med den (webb)tidningen? Trodde det var mer kvällstidningsstrategi och/eller sportdito.
Idag ska Johan och Martin hålla presskonferens. Även om de såg lite tagna ut i början så måste man säga att de är bra stajlade med mustascher och frisyrer, tom kläder. Man ska se medial ut, även om man är svensk hjälte som suttit i etiopiskt fängelse i över ett år. Sedan kan man ju undra vem som stajlat dem. Kanske inte så bra för Etiopien heller om svenskarna släppts utmärglade med diverse sjukdomar, med kvistiga skägg osv.
Till slut verkar det som om alla mest gissar vad som ska ske i framtiden. Diverse experter uttalar sig om bostadsmarknaden där priserna sjunker katastrofalt, svenskarna är alldeles för högt belånade osv. Att svenskarna valt att lägga det extra de fått tillbaka i form av skattesänkningar på lån till bostäder är väl inte bara av ondo, eller? Det är väl snarare värderingen (där bl a taxeringsvärdet drivit upp värdenivåerna) som behöver justeras. Fast är det någon som litar på de där värderings- och kreditinstituten längre? De justerar ju bara sina siffror när allt redan har inträffat och knappt ens då.

Valet i Nederländerna verkar inte ha varit så intressant när det kom till kritan. Trots alla rubriker om ödesval för Europa. Var det för att "fel" sida vann - i alla fall ur ett rubriksättarperspektiv? Nu när alla verkar göra så gott de kan för att rädda det som räddas kan av EU och euron så försvinner nyhetsvärdet? Jaja, det finns väl annat man kan rapportera om som skenavrättningar och liknande. Kommer Martin och Johan (alla är så familjära så då är jag det också, fastän jag aldrig har träffat dem) att klara av alla frågor under presskonferensen på fredag sådär utan vidare? Hela historien måste vara ett jättetrauma för dem och inte helt enkel att hantera. Har svenska journalister beredskap för att intervjua människor som varit utsatta för sådant? Vi i vår lilla ankdamm? Tycker personligen att det borde vara viktigare att de får träffa sina familjer i  lugn och ro än att de måste hålla presskonferens nästan innan de träffar familjerna. Det är ju inget VM-guld eller så det är frågan om.

Läser ToppHälsa och hittar mycket matnyttigt. Det som retar mig med de här tidningarna är att de riktar sig till en mycket yngre publik, med unga smala, välmusklade tjejer som tränar och mår såå bra. Visserligen läste jag en intervju med Martina Haag där hon talade om hur valkig hon var. Fast det var INNAN hon hittade löpningen. Nu håller hon på och springer marathon och tävlar med sin syster om jättestora pokaler. På bilderna såg hon verkligen inte valkig ut. Vi vanliga dödliga som trots mycket motionerande, dock inte marathon (det är kanske det man måste springa för att valkarna ska försvinna helt), ändå är valkiga och har gäddhäng, var finns våra förebilder? Börjar förstå varför så få i min ålder går på spinning eller bygger muskler. Sådant får man göra i skymundan hemma med ljuset släckt. Har ni förresten provat sådana där brallor som är så tighta för att inget ska hoppa när man springer? Blodtillförseln stryps ju helt så man blir trött mycket snabbare och nästan lite yr eftersom blodet inte kan cirkulera i halva kroppen. Detta ska vara lösningen på alla problem för de som har svårt för att springa. Hehe... Sure
Lars Vilks talar på SION:s möte och är tydligen lite lätt skämtsam vilket lockar till skrattsalvor. Jag har numera lite svårt att ta honom på allvar, tycker inte han verkar ett dugg seriös. Han förstör mer än han bygger upp.
Lite läskigt att USA:s ambassadör i Libyen blir dödad i en raketattack pga att någon i USA gjort en film som talar illa om Muhammed. Finns det inte något annat argument man kan ta till för att visa att man inte gillar sådana filmer? Det kan inte vara lätt att vara amerikan i den delen av världen idag. Det har det väl iofs inte varit sedan staterna där blev självständiga. Finns det inte olja och naturgas på andra ställen i världen? Nu får Obama och Hillary att göra precis innan valet, fast det kanske är tur att de ska ta itu med saken och inte republikanerna. Fast problemet kvarstår efter valet också och då vet man ju aldrig vad som kan hända.
Till slut verkar det gamla radarparet Hagströmer/Oviberg ha fått riktigt stora problem, i alla fall med sina företag. Själva klarar de sig nog vad som än händer.

Ryssland verkar vara mest intresserat av min blogg. I alla fall när man tittar på statistiken. Ingen i Sverige som det ser ut. Det betyder att jag kan sitta här och skriva för mig själv, nästan som i en egen hemlig dagbok. Tror inte att någon förstår vad jag skriver när alla är utländska. Känns tryggt! Kanske jag så småningom kan få ihop en artikel eller något om mitt eget bloggande över tid, se om jag ändrat åsikt och vad som intresserat mig mest under bloggtiden. Lite kul, tycker jag, att man skrämmer folk så mycket med vad man publicerar på nätet. I mitt fall är det ingen som bryr sig. Fast jag är ju inte så kontroversiell eller känd heller för den delen. Jag fortsätter nog med min egen lilla stil, mitt syfte är inte att bli känd eller tjäna pengar på att blogga, snarare försöka bevisa (för mig själv) att det går att använda sin blogg som ett forum för egna reflektioner utan att någon annan hittar det minsta intresse i vad jag reflekterar över. Lite osynlig vardagsreflektionsdebriefing så att säga.

Skönt att svenskarna är släppta! Och att de får vila ut och hämta sig i lugn och ro. Det behöver de säkert efter över ett år i etiopiskt fängelse. Förstår iofs att medierna vill suga ut en bra historia till sista droppen, men tyckte personligen att de båda såg lite tagna ut på det foto som visats. Hoppas de tillåts vila ut i lugn och ro.

Yoga i skolan är tydligen någon form av religionsutövning. Förstår inte varför det blir sådant himla liv så fort något med den minsta anknytning till religion nämns i dagens skolor. Se bara på skolavslutningarna. Kan man inte bara fråga föräldrarna om det är ok att vi gör så här, eller säga att på den här skolan har vi yoga som avslappningsform. Då får man själv som förälder välja om man tycker att det är ok. Är det verkligen staten och/eller kommunen som ska välja det åt en?

Synd om alla småbarnsföräldrar som upplever sådan stress och tidspress idag. Kommer själv ihåg hur det var, men jag jobbade deltid under småbarnsåren. Idag jobbar alla heltid. Rätt till heltid är nog bra, men på något sätt måste familjeliv och jobb gå att kombinera så att livskvalitén blir åtminstone någotsånär. Undrar hur det ska gå för alla dessa genomstressade föräldrar om några år. Vi kommer att få en helt annan vårdstruktur i Sverige pga det. Hoppas man planerar för sådant.

Känns lite  läskigt att så många svenska journalister är så tvärsäkra på att de i Etiopien fängslade svenskarna släpps... Tänk om de inte blir släppta? Ska vi då återigen få läsa och höra långa litanior om att det etiopiska rättsväsendet är en skämt? Etiopierna tycker ju inte det och på något sätt måste det ändå finnas en förståelse för att det är så här det fungerar. Svenskarna måste ha tagit en medveten risk, man kan ju inte bara tro att är man en svensk undersökande journalist så är det ok att bryta mot regler utan några efterspel. Ibland är det bra att låta processen ha sin gång utan att spekulera, jag tror att de ständiga spekulationerna utifrån ett ensidigt svenskt perspektiv gjort mer skada än nytta. Håller tummarna för att allt löser sig på bästa sätt.

Nu börjar man resa sig till aktiens försvar. Överallt talas det om att det nog faktiskt egentligen är bra med aktier. När alla har sålt och skaffat sig obligationer istället. Allt för att kommersen ska fortsätta och bankerna få sina courtageavgifter.

Det är härligt att läsa om ungdomar som det faktiskt går bra för. Oftast talas det om ungdomsarbetslöshet och depressioner och elände. Fast man inser snabbt att själv är man numera en ganska trög och trött person, något slags dinosaurie eller så. De unga har ofta flera vägar de vandrar på - och de är duktiga på det också - och utnyttjar allt för att skaffa sig ett jobb och en karriär. Att ha varit duktig i sport, lärt sig språk osv hjälper till när man söker jobb.  Numera ser tydligen arbetsgivarna till helheten i människan de vill ska jobba hos dem, inte bara om de har bra betyg i språk eller matematik och helst ett tiotals år av erfarenhet när de är 25 år. Även om det hjälper till i jobbsökeriet. Däremot verkar inte de humanistiska intressena vara av något större intresse för arbetsgivarna - om man inte räknar dit språk, då. Om vi nu ska vara så globala, kanske det vore av intresse att lära sig om de kulturer som finns, inte bara den egna, som kanskse enbart rör sig kring den egna gruppen, familjen i vissa fall.

Talangjakter är ute, säger media. Får se vad tittarna säger om det. Nu börjar en ny talangjakt, med kända namn i juryn. De ska tydligen vara lite snällare än i Idol. Det tycker jag är bra, det där one-linerköret med direkta mobbingtendenser tycker jag är helt förkastligt. Det är väl egentligen bara JR som kan uttala en sådan. Fast å andra sidan, kommer de där grilla-programmen tillbaka? Där stod ju alla och var så elaka mot varandra som de bara kunde. Hoppas att det också är helt ute...

Läser överallt om brister i sjukvård, omsorg och skola. Det är ju bra att regeringen satsar på infrastruktur och lärlingsplatser inom industrin, inget snack om saken. Men varför försöker man inte också skapa ett bättre klimat inom ovanstående områden? Högre personaltäthet och fler utbildnings/lärlingsplatser skulle nog inte skada. Det är dessutom jobb som alltid kommer att behövas. Man pratar om statushöjningar och liknande för alla dessa grupper, men det blir mest snack. Att höja allas löner med 10 000 SEK i månaden tror jag dock inte är lösningen även om det skulle bli en åtgärd som syns. Det måste finnas andra sätt, som antagligen kräver mer långsiktighet och som inte syns så mycket i den dagliga debatten. Långsiktig problemlösning och dito ekonomiska överväganden borde stå på agendan. Ja, nu är ju alla pengarna slut och Sverige går med underskott så det lär väl inte bli några pengar där den här gången heller. Har vi verkligen bara pengar och idéer till ett område i taget?

Nuförtiden slipper man få knäna krossade av torpeder när man lånar till  ockerränta och inte kan betala tillbaka. Man får ett brev från Kronofogden istället. Det är ju faktiskt en förbättring på det sättet, men det var väl inte riktigt så det var tänkt från början. Meningen var väl att ockerräntorna skulle bort, eller? Sedan bråkar berörda myndigheter om vem som har ansvaret och har tillsatt utredningar. Under tiden strömmar det ut brev från Kronofogden. Det enda som verkar finnas till hands för att få hjälp idag, det är Lyxfällan. Och det är ju inte så många förunnat att få vara med där. På något sätt måste det bli svårare att ta de där sms-lånen, nu verkar det gå på några minuter. Man har ju infört restriktioner för bolån för de stora bankerna, det gick relativt snabbt. Det borde gå att göra här också.

Riksbanken sänkte räntan... De som gissade fel klagar över RB:s brist på transparens och att det inte går att planera framtiden. Andra tyckte att det var bra. Grejen med framtiden är nog just att den inte går att planera fullt ut, det finns alltid faktorer som påverkar ens val och planering. Därmed inte sagt att man inte ska planera och göra val, ödet är inte helt förutbestämt även om det kan verka så ibland. Tycker att de som klagar ska växa upp, curlingbehovet får inte gå till överdrift.

Obama höll sitt tal och det var tydligen ovanligt konkret för att vara Obama. Det var väl bra, han har ju anklagats för att bara prata om visioner och inte vara så bra på vardagspolitik. Nu fick Clinton stå för visionerna. Snyggt jobbat! Svenska politiker från båda lägren befinner sig i USA just nu och det är inte Mitt Romney man vill hämta inspiration av... Här i Sverige klagar vi ju över bristen på visioner och att alla knuffas i mitten. I USA finns det två, tydliga, skiljelinjer. Frågan är om vi i Sverige behöver två framtidsvisioner att välja mellan. Vi är ju mer konsensusinriktade och då krävs kanske ett annat fokus än i USA. Det går att vara överens för landets bästa, även om det finns områden där man inte är det. Den kommunala vardagspolitiken har nått den svenska riksdagen...(?)

En läkare tar lunch mitt under en operation. Det är ju inte precis det intryck man får när man ser läkarserier som t ex "Greys anatomy". Där opererar man i blöjor och sippar på en shake för att få ny energi under pågående operation, allt för att rädda patienten. Så går det tydligen inte till i verkligheten. Där ska man gå på lagstadgad  lunch vad som än händer. Verkligheten överträffar dikten. Verkar faktiskt inte riktigt klokt, hur tänker man när man gör så? Hoppas det var en engångsföreteelse, annars ligger vi illa till.

När jag tänker efter är de där serierna om hantverkare inte heller särskilt överensstämmande med verkligheten. Där framställs hantverkaren som en räddande ängel som kämpar dygnet runt för att bli klar med byggnationen. På utlovad tid. Så går det ju inte till i verkligheten, där får man vara glad om det rör sig om någon veckas fördröjning, regel verkar vara två-fyra veckor. Dessutom krånglar det till vardagen alldeles förskräckligt med hantverkare som inte dyker upp när man tagit ledigt från jobbet, byggdamm osv. Och att det ibland inte blir som man kommit överens om från början.

Dramaturgiskt tillrättaläggande är nog bra, bara man som tittare inte tror att det är verkligheten man betraktar. Då lär man bli besviken.

Sedan undrar jag, apropå Kristallen, om Filip & Fredrik verkligen är de enda som svenskarna tycker gör bra program i Sverige. Eller det är kanske för att de är som Duracellkaniner - de har tusen programidéer som de får realisera och de tar aldrig slut. Det ena programmet följer på det andra. De är ju aldrig borta från rutan, de måste vara inpräglade i glaset hos dem som tittar. Jag tittar själv inte så mycket på dessa program, men det jag sett verkar vara lite samma sak, man tar en gammal idé och så gör man tvärt om så att säga. Det verkar fungera bra, och säger också ganska mycket om hur mycket nya idéer det egentligen finns som svenska folket tar till sig.

Michelle Obama håller tal som nästan blir mer omskrivet än presidentens. Likadant för republikanen Romneys fru, Ann. Är det för att "resten kommer att bli män"- det verkar ju inte finnas några kvinnor efter Hillary (eller Palin för den delen) - eller är det för att kvinnorna fått större betydelse både för väljare och valmaskineri? Det ser faktiskt ut som om kvinnorna är på frammarsch lite varstans, i alla fall i den amerikanska politiken. Och vad de kommer att rösta på ses som viktigt, kanhända avgörande. Nu när de svenska kvinnorna sviker Stefan Löfvén, kommer hans fru/sambo att ställa upp på samma sätt då? Eller någon av de andra partiledarnas partners? Fast hos oss ska man kanske relatera det hela till kungahuset istället. Drottning Silvia har ställt upp för sin make kungen, i vått och torrt. Om Sverige får en president istället, kanske det även politiskt blir likadant här, att man röstar på ett par (så är det ju redan i Miljöpartiet).

Tror personligen att det ska finnas alla sorter i beslutsfattande sammanhang, man tenderar att se för mycket till sin egen grupp annars, och inte till helheten. Betyder detta då att man måste ta till kvotering? Det borde vara så att kloka personer inser att det behövs alla sorter, även i bolagsstyrelser. EU tror nog inte att så blir fallet och vill därför reservera platser för kvinnor. Naturligtvis kommer de vanliga invändningarna från farbröderna i svenskt näringsliv, att man ska väljas in pga meriter. Hur ser det då egentligen ut i bolagsstyrelserna idag? Sitter alla där pga sina fantastiska meriter? I många bolagsstyrelser är så säkert fallet, men det finns alltför många där helt annan "meritokrati" råder. Det svenska samhället underlättar ju alldeles kolossalt för kvinnor som vill göra karriär så sådana argument borde vara förlegade. Kvinnor borde också uppmuntra kvinnor, inte försvåra för dem ("jag fick minsann jobba jättehårt och avstå från massor och det ska du också. Detta är ingen dans på rosor"). Det blir lite som att kvinnor måste uppfinna hjulet varje gång. Nätverken är säkert jättebra, men det får inte bara bli snack. Action tjejer, action...

200 miljoner är ganska mycket pengar. I alla fall för oss vanliga dödliga. Dessa 200 miljoner ska hjälpa tunga områden att hitta vägar ut ur utanförskap. Jag tror att alla börjar bli pengablinda, precis som man anklagar vd:ar och generaldirektörer för. 200 miljoner är en väldigt liten summa, säger man, den kommer inte att hjälpa ett dugg. Är inte ett antal extramiljoner bra att få, kanske kan man starta det där projektet som man velat, men inte kunnat pga pengabrist? Det fungerar faktiskt inte så att allt blir bra bara för att man trycker ner pengar i halsen på folk. Ner på jorden med er, alla pengakramare.

Jag förstår inte heller varför det är så krångligt att folk köper sina biljetter på tåget. SJ ska ju ta bort den möjligheten. De flesta har ju biljett, men ibland kommer man lite sent till stationen och då är det bra att möjligheten finns. Eller så är det så att det alltid kommer att finnas möjlighet för senkommande resenärer att köpa biljetter på stationen eftersom tågen ändå aldrig går i tid. Införande av akademiska kvartar, eller?

Om det nu är så hemskt med rut-avdrag för läxhjälp, så får väl skolorna själva se till att hjälpa. Det hade väl varit ett bra lockbete med läxhjälp för alla som kan utökas för ämnen som eleven finner extra svåra. Varför finns inte det redan på våra skolor? Istället för att tycka att rut-avdraget är orättvist och ska avskaffas, kanske man bör se till att hjälpa eleverna istället. Alla elever, så kanske det blir rutin att läsa läxor oavsett vem man är och vilken bakgrund man har.

Juholt får betala böter. Då var det ju bra att han avgick när han gjorde. Löfvén tappar kvinnoröster, undrar vad de röstar på istället. Ungdomar vill inte ha jobb som inte kräver någon utbildning. Trots detta sägs ungdomsarbetslösheten vara alarmerande. Ungdomar söker heller inte till utbildningar som bara ger en yrkesbehörighet. Vill alla ungdomar ha ett mediejobb? Jobba med sådant de tycker är kul? Så som snacket går är det inte konstigt att ungdomsarbetslösheten är hög, kan man tycka. Det har ju tom skrivits böcker om ungdomar som jobbar i hemtjänsten som egentligen inte vill vara där. Undrar verkligen om ungdomar är så där. Om de är det, är det ju inte mer pengar till jobbskapande som krävs i första hand, utan en attitydförändring. Inte bara från ungdomarnas sida utan även från kommuner, företag och industri. Hur det ska gå till, vete gudarna. Dags att åtminstone diskutera dessa frågor.

"Fina flickor transpirerar inte". Så hette det "för länge sedan" och jag börjar undra om det är anledningen till att jag är ensam tant på spinningpassen. När jag började, tyckte jag det var lite äckligt med alla dessa killar och tjejer som hade stora svettpölar på golvet efter ett pass. Nu svettas jag själv så att i alla fall handduken blir fuktig. Och det känns helt fantastiskt! Jag nästan badar i svett och nu när det blivit lite svalare, måste jag byta tröja och byxor så att jag är något sånär torr när jag går hem för att duscha. Det är över huvud taget ganska få tanter som tränar på gym, förutom på pilatesklasser och yoga, om man nu ska hårddra det lite. Eftersom det tjatas överallt om hur viktigt det är att träna, så undrar jag var de gör det någonstans. Kanske har de ett eget träningsrum hemma. På hotellet i NY, kunde jag från mitt rum se rakt in i en lägenhet där det stod en soffa, ett löpband och en Tv i vardagsrummet. Det kanske är en trend, löpbandet och cykeln står hemma så att man kan göra en massa annat samtidigt. Vi har ju blivit väldigt individualistiska och att svettas i grupp kanske är helt ute i min åldersgrupp. Och att löpträna ensam efter jobbet känns lite oroligt. Jag personligen behöver någon som hojtar uppmuntrande för att jag ska kämpa lite till. Vissa tränare är som dirigenter, det är nästan lika häftigt att titta på dem som att försöka få pedalerna att gå runt trots hårt motstånd. Känns i alla fall bra att se alla dessa unga människor som ser träning före och efter jobbet som något man bara gör, för att orka med och för att må bra. Och som ett sätt att umgås.