En läkare tar lunch mitt under en operation. Det är ju inte precis det intryck man får när man ser läkarserier som t ex "Greys anatomy". Där opererar man i blöjor och sippar på en shake för att få ny energi under pågående operation, allt för att rädda patienten. Så går det tydligen inte till i verkligheten. Där ska man gå på lagstadgad  lunch vad som än händer. Verkligheten överträffar dikten. Verkar faktiskt inte riktigt klokt, hur tänker man när man gör så? Hoppas det var en engångsföreteelse, annars ligger vi illa till.

När jag tänker efter är de där serierna om hantverkare inte heller särskilt överensstämmande med verkligheten. Där framställs hantverkaren som en räddande ängel som kämpar dygnet runt för att bli klar med byggnationen. På utlovad tid. Så går det ju inte till i verkligheten, där får man vara glad om det rör sig om någon veckas fördröjning, regel verkar vara två-fyra veckor. Dessutom krånglar det till vardagen alldeles förskräckligt med hantverkare som inte dyker upp när man tagit ledigt från jobbet, byggdamm osv. Och att det ibland inte blir som man kommit överens om från början.

Dramaturgiskt tillrättaläggande är nog bra, bara man som tittare inte tror att det är verkligheten man betraktar. Då lär man bli besviken.

Sedan undrar jag, apropå Kristallen, om Filip & Fredrik verkligen är de enda som svenskarna tycker gör bra program i Sverige. Eller det är kanske för att de är som Duracellkaniner - de har tusen programidéer som de får realisera och de tar aldrig slut. Det ena programmet följer på det andra. De är ju aldrig borta från rutan, de måste vara inpräglade i glaset hos dem som tittar. Jag tittar själv inte så mycket på dessa program, men det jag sett verkar vara lite samma sak, man tar en gammal idé och så gör man tvärt om så att säga. Det verkar fungera bra, och säger också ganska mycket om hur mycket nya idéer det egentligen finns som svenska folket tar till sig.