2012:s vanligaste ord i mediaflödet måste vara "rasar". Allt och alla rasar - hela tiden. Snälla, skaffa ett synonymlexikon. Eller det kanske finns någon synonymsida på nätet, där journalister och skribenter kan få hjälp. Numera blir jag mest irriterad när jag ser ordet och skippar att läsa just den artikeln. De har visat sig att "rasa" används ganska överdrivet, exvis "börsen rasar" visar sig vara ett "ras" på 0,5. Det finns ju en annan betydelse av ordet "rasar", dvs personer som rasar över det ena eller andra. Är det direktcitat, betyder det att svenska etablissemanget bara har ett enda ord för att beskriva sin ilska. Verkar lite futtigt, tycker jag. Dessutom kan du gå in på en tidnings startsida och se flera rubriker där ordet "rasa" används - samtidigt. Finns det ingen som kollar helhetsintrycket på en sida? Om allt och alla håller på och "rasar" hela tiden, kan det kanske bli en självuppfyllande profetia. I dessa tider...
Sedan finns det ju faktiskt goda nyheter också, men dessa verkar medierna inte vara så snälla att de meddelar allmänheten. Hans Rosling suckar över svenska folkets gamla kunskaper när det gäller hur det står till med världen. Har det kanske att göra med den av mig tidigare diskuterade synen på kunskap som statisk? Denna nya kunskap om världen går inte att få på vanliga välbesökta sidor på nätet utan man måste söka rätt på den själv. Så otroligt jobbigt - och boooring. Hoppas 2013 blir ett år då kunskap blir ett levande och dynamiskt ord. Gott nytt år!

Hur är det med lärarnas kunskaper nuförtiden? Själv har jag varit med om att lärare - på högskolenivå - hävdat "sanningar" som kanske var giltiga på 1970-80-talen, men som idag, genom forskning, politiska beslut och/eller lagstiftning, blivit reviderade. Hur definieras kunskap i dagens samhälle? Jag vet att kunskap och bildning varit ganska ute bland etablissemanget, "jag gick minsann aldrig ut gymnasiet, alt gick ut gymnasiet med dåliga betyg (och/eller lärare) och se var jag hamnat i livet, trots att jag haft detta emot mig". Har denna inställning gjort att lärare, på alla nivåer, tyckt att bildning och kunskap är något statiskt, det tjänar ingenting till att förnya sig? Varken läraren själv, eller eleverna, har haft något att vinna på detta. I så fall är det ju riktigt krisigt och kommer att ta lång tid att åtgärda. Detta är en fråga som inte bara handlar om pengar (för lite pengar till fortbildning osv), utan om en vilja, både från elever och lärare, att skaffa sig ny kunskap. Nyfikenhet och en önskan att pröva nytt (alltså inte enbart kläder och mobiler). På något sätt har alla valt enklaste vägen och jag tror att det kommer att straffa sig i längden. Det är kanske därför det finns så dåligt incitament att skapa nya företag, jobb osv, det är alltså inte mer pengar som är lösningen, utan snarare bristande förmåga till nytänk. Känner att jag upprepar mig i mina skriverier, men detta är faktiskt en fråga som bör diskuteras. Folk läser alldeles för lite, och det gör att fantasin och drömmerier blir lidande. Numera är ju alla fantasivärldar färdigskapade i Tv-spel, serier och bilder, vi kan inte skapa egna versioner i våra huvuden om hur dessa världar ser ut. Det är kanske det som gör att vi får allt svårare för matematik, abstraheringsförmågan har generellt sjunkit i vårt samhälle? Ni hjärnforskare, vad säger ni?
Nu verkar det ju som om man börjat ta tag i de här frågorna, jag är alltså inte helt ensam. Se bara på hur man börjar hävda läsningens betydelse för barn, för att de ska kunna utveckla sin fantasi. Och att man börjar se till att elever verkligen förstår de texter de läser, inte bara kan ljuda dem.
Hoppas 2013 blir ett år då synen på kunskap och bildning övergår från att ha varit något statiskt och urtråkigt, som att rabbla kungar eller periodiska system, till att synen på dessa begrepp blir att de är dynamiska och berikar vår tillvaro.  Jag är verkligen inte för någon flumskola, men måste flumskola verkligen bli motsatsen till kunskapsskola (vad sägs om kunskap i sin reviderade form)?

Varför har det blivit så att det ska finnas för mycket av saker och ting? Visserligen varnades det för att julskinkan kunde ta slut om man inte skyndade sig att köpa, men i min affär ligger det ganska många skinkor kvar. Det är bara när det gäller nya Iphones och paddor som folk får köa för att vara säkra på att få en. Annars verkar köandet som försäljningsidé vara helt ute. Det finns iofs undantag, ta Experts konkursutförsäljning där folk som köat i timmar klagade på att det som de var ute efter var slut. Och det var ändå en konkursutförsäljning, där själva grunden för evenemanget är att allt förhoppningsvis SKA ta slut. Som sagt, själva grundidén verkar numera vara att det ständigt ska finnas tillgång till allt, för alla. Undrar hur mycket som får slängas och utifieras pga denna filosofi? Det kanske inte är miljöproblemen som är den stora frågan idag, utan vad man ska göra åt denna överkonsumtionsfilosofi. Vad jag förstår är tom LO-basen djupt oroad över att folk väljer att spara istället för att konsumera. Jag tycker han borde uppmuntra nytänkande och idéer som gör att folk kan få ett jobb utan att vi ständigt behöver överkonsumera. Ska man känna sig som en bakåtsträvare för att man sparar? Jag förespråkar inte något tillbaka-till-naturen-tänk utan snarare nytänk kring marknad och konsumtion som inte enbart handlar om mesta möjliga just nu och skit i resten.
Läser Göran Rosenbergs bok och inser att Sverige, och Södertälje, förändrats alldeles otroligt sedan han var liten. Tycker han har rätt när han säger att det är väldigt lätt att hamna i efterkonstruktionsfällan när man har facit så att säga. Känner själv att jag hamnar där ganska ofta. Det som man bör tänka på är att historien efterkonstrueras beroende på vem som berättar den. Jag tycker det är otroligt intressant att man bara inom en familj kan ha upplevt sin barndom helt olika syskon emellan. Hur ser det då inte ut i större sammanhang? Fundera på det ett tag.

Läser om hur Disney tar bort några stereotyper från sin jultomtefilm. Det är som en fortsättning på diskussionerna om Lilla hjärtat, Tintin i Kongo och Makode Linde-hajpen. Jag har faktiskt länge undrat över varför man behållit dockan i jultomtens verkstad, speciellt i USA, men har tänkt att det nog är för att det är en jultradition. Sedan kan man ju tycka att det här är ett sätt att tillrättalägga historien, folk glömmer bort att en gång i tiden, för alls inte länge sedan, kunde man visa det som idag ses som en icke alls okontroversiell stereotyp, utan att det sågs ens som det minsta konstigt, i alla fall inte av de flesta.
När vi nu håller på och diskuterar förbud av stereotyper, varför inte också förbjuda inkarnationen av medelålders, vit, halvfet man, med sin käcka halsduk och hatt och som nog har tullat lite för mycket på sin lagrade whisky? Jag talar förstås om snögubben med alla sina attribut. Känner sig inte de män som avbildas kränkta alls? I denna kränkthetens tidevarv? Sådana stereotyper ses ju numera överallt runtom i Sverige, en slags smygstereotypisering som vi ser dagligen och blivit så indoktrinerade i att vi inte ens tänker på att det är en stereotyp som avbildas på ett kränkande sätt? Denna stereotyp borde också tas upp till diskussion, tycker jag.

PS Kanske bäst att tala om att snögubbediskussionen ovan var ironisk, speciellt i dessa tider med sin sanningsvurm. Allt som skrivs på nätet är faktiskt inte sant. Jag önskar er en riktigt god jul. Ut och gör massor med snögubbar! Vem vet, det kanske finns de som tar diskussionen ovan på allvar och då är det snart slut med snögubberiet. DS

Läser om Matilda, 16 år, som vittnade i en rättegång och vad hon fick utstå. Hon blev också kallad hora och slampa. Trots att hon gjort rätt, blev hon trakasserad och mobbad av sina före detta vänner. Kommer att tänka på tjejen som anmälde en kille för våldtäkt, eller om det var misshandel, och killen blev dömd för det. Hon fick ju ett helt samhälle emot sig, trots att det var hon som gjort rätt. Det är inte alltid lätt att göra det rätta. Tur att det finns modiga människor som trots hot om våld och utfrysning ändå vågar stå starka i motvinden och inte ger upp. Medmänniskor och samhälle borde ta bättre hand om dessa modiga människor.

Man kan ju undra vad ungdomarna håller på med, i Göteborg och på andra ställen. Nu öppnas det tydligen sidor på löpande band där man kan lägga upp tjejer som man vill kalla horor och slampor. Varför finns detta behov över huvud taget? Det verkar vara ett stort och trängande behov. Dessutom är det tydligen jättelätt att kapa andra människors namn och konton för att lägga upp sidorna. Detta gör ju att man måste kräva mer kontroll, inte bara lägga över allt på användarna och tycka att de ska ha svårare lösenord och liknande. Det verkar ju vara urlätt, både att kapa konton och att få lägga upp tjejer som man vill kalla både det ena och det andra. Med andra ord, ingen kontroll alls. Vem vill använda Instagram nu?

Jaha så vill experter sänka räntan ännu mer. Den ligger just nu på 1 %. Det går ju snart inte att sänka mer. Vad gör Riksbanken då? Jämför man Sverige med andra europeiska länder, ligger vi fortfarande ganska bra till trots varselvågor och ovilja att investera och starta nya företag. Jag tror att man måste titta på andra incitament än att lita till räntesänkningar enbart. Det är ingen universallösning. Hoppas alla tar sig en rejäl funderare över jullovet och kommer tillbaka med massor med bra förslag.

Tror också att börserna måste tänka på dem som inte är robotar. Nu verkar börserna gå stenhårt in för att serva robotarna. Där verkar ju de flesta affärer dras tillbaka efter någon sekund. Det blir ju ingen riktig handel, bara ett störningsmoment som inte gör någon nytta alls. Det är tydligen framtidens börs - eller inte.

Skönt att fler än jag drabbats av glömska i julstressen. Fast glömma sin bil...
Det där att riksinternaten "fick" 8 miljoner för mycket, vem har gjort den felräkningen? Eller har de fuskat till sig pengarna?
Snöröjning verkar vara svårt. Där jag bor har det knappt varit någon snöröjning alls. Är det för att de tror att området är så tungt trafikerat att all trafik liksom löser upp snön? Nu smälter allt bort, men tänk om det blir minusgrader igen, då blir det ju glashalt och det är inte bara rullatorer och barnvagnar som får svårt att ta sig fram. Det är nästan bättre snöröjning i parkerna än på gatorna. Fungerar inte snöröjningen som den vanliga gatustädningen? Då ska ju alla bilar vara borta från gatorna och då borde det vara lite lättare att ploga. Ska det bli sådan där läskig isbildning igen, och snöröjningen som tillbringar hela nätterna med att skraaaapa bort isen på gatorna? Jaja man får väl vara glad att det över huvud taget finns lite plogar och så så att den värsta snön försvinner i alla fall. Takskottningen verkar fungera bra i alla fall...
Så hemskt med en människa som bara kan lasta på sig vapen helt lagligt och ge sig till att skjuta ihjäl små barn. Och motdraget från vapenlobbyn är att även lärarna ska vara beväpnade. Tycker att "självförsvar" med automatvapen är en motsägelse. Att kunna skydda sin egendom och de sina är väl skälen till att vapenlagarna ser ut som de gör i USA, det är en konstitutionell rättighet eller något. Automatvapen borde inte få säljas till privatpersoner någonstans, över huvud taget.

Det måste finnas andra branscher än riskkapitalbranschen som använder carried interest. Hur gör man där? Förekommer detta sorterande i inkomst av kapital gentemot Skatteverkets inkomst av tjänst även i dessa branscher? Det är ju jättesummor alla upptaxeras med. Där kan det inte handla om så långa räntor/interest i alla fall, inte när farbröderna ska betala ut till sig själva. Undrar hur det blir i slutändan, alla kommer säkert att överklaga. Det här kommer att ta åratal att reda ut. Annars hade pengarna behövts till infrastruktursatsningar och/eller omsorgssatsningar. Eller varför inte skolan? En fin julklapp, hehe, om tio år eler så. Då har pengarna säkert förvandlats till något annat som inte går att kräva in.
Så börjar alla undra vad SEB har för baktankar med att kräva amortering på lån till bostad. För mig verkar det inte underligt alls, att äga delar av sin bostad istället för att ha lånat till hela, borde kännas tryggare både för bostadsägaren och banken. Nu när räntan är så låg också, då kan man använda den buffert man har för framtida räntehöjningar till att amortera. Smart skulle jag vilja säga. Tycker det är bra att åtminstone en bank ser fördelarna med amortering.
Härligt att se alla glada barn och hundar som leker i snön. Barnen ser ut som Michelingubbar allesammans, glada sådana. Jag hoppas faktiskt att snön håller i sig ett tag till. Sedan behöver det kanske inte toksnöa hela tiden, men nog är det förhöjd livskvalitét med snö istället för svarta asfaltgator och parker. Och snart är det jul... Undrar när Tv sätter igång med alla julprogrammen? Visserligen kan man laga julmat i oändlighet på alla kanaler, som det verkar, men lite julmagi skulle inte skada.

Verkar som om Sparbanken 1826 använt sig av samma metoder som Panaxia. Använt Panaxia-kundernas pengar för eget bruk. Hoppas verkligen att de blir knäppta på näsan. Ibland undrar man hur sådana där människor tänker. En sparbank ska ju vara ett under av hederlighet och pålitlighet, det fick jag lära mig när jag gick i skolan. Så är det ju inte längre, det har många fått lära sig den hårda vägen.

Idag såg jag att man försökte ploga rent gatorna mellan Sveavägen och Birger Jarlsgatan. Undrar när de hinner med resten? Nu snöar det igen... Alla pratar om de höga kostnaderna för snöröjningen, men det måste ju göras och måste således finnas med i planeringen. Förra året kan inte ha kostat så mycket. De pengar som rimligen måste ha blivit över då, kommer säkert väl till pass nu. Eller så kanske det inte funkar? Just nu är det extrema väderförhållanden, men man kan ju inte planera för vintrar med lite snö hela tiden. Det blir som det blir, helt enkelt, och det får man vara beredd på. Lite kul med de norrländska snöröjarna som skulle ner till Stockholm och "hjälpa 08-orna". Där verkar man vara ganska van vid sådant här vinterväder. Vackert är det med all snön. Härligt!

Berlusconis återkomst och Mario Montis avgång bådar inte gott - för Italien och för Europa. Just när det var som viktigast att visa att man vill arbeta sig ur krisen uppstår ett maktvacuum som ev fylls av Berlusconi så småningom. Vilka framtidsutsikter... Får se om euroländernas försök att vända skutan fungerar. Jag personligen tror att de är för sent ute. Som sagt, ett land har de politiker de förtjänar, så även EU.
Sedan förstår jag mig inte riktigt på de jämförelser som görs mellan Torgny Segerstedt, Wilhelm Moberg och Mo Yan. Just nu går en film baserad på Segerstedts liv så det är kanske ett försök att sätta in Mo Yan i en svensk verklighet. Betyder det att Sverige var en diktatur med censur under Segerstedts tid? Jag vet inte hur svenska journalister definierar diktatur och att tysta oppositionella med våld och skrämsel, men nä, skulle inte tro det. Vill absolut inte förringa Segerstedts och Mobergs insatser, men det där blir ju som att jämföra äpplen och apelsiner...
Stressigt nu innan jul, trots att man tycker att man dragit ner på jultraditionerna. Om det är kroppen som är inprogrammerad på stress den här tiden på året. Tror jag skippar alla Nobelprogram, kanske ser något avsnitt av Downton Abbey istället.

Snökaos. Hela innerstan insnöad. Tycker det är bra att de ställer in flyg, tåg och andra kommunikationsmedel. Detta är ju inte en "vanlig liten snöstorm", precis.
Jag har blivit helt insnöad på (hehe) Downton Abbey. Har köpt allt som finns och tittar varje ledig tid. Det är en väldigt lugn serie, trots allt hemskt som händer hela tiden. Livets gång... Bara den där jättemattan de rullar in och ut vid större festligheter är värd ett eget kapitel. Detta ständiga tittande är något helt nytt för mig. Tur att det var Downton Abbey i alla fall.
Som sagt, när Sverige bromsar in, går börsen upp. Är det alla banker och nätmäklare som skrivit kontrakt på del i uppgången med sina kunder? Om man kan skylla på robotarna ännu en gång, tycker jag att man ska ta bort dem, de verkar ha noll koll.
SD går ännu mer framåt i senaste mätningen och alla försöker förstå varför. Ola Wong skrev någonting om att ett land röstar fram de politiker de förtjänar. Vad har Sverige gjort för att förtjäna detta? Det kan man fundera på ett tag och sedan se till att ändra på saken. Inte bara sitta och konstatera saker och inte våga göra något åt det. Och helst inte försöka ändra saker med järnrör heller, även om det verkar ha legat just SD i fatet.

Jaha, så var snön här igen. Med trafiksvårigheter som följd. Tror folk verkligen att det ska gå att köra som vanligt, fast det snöar? Det är nog helt omöjligt. Ändå klagar folk över den dåliga framkomligheten och ondgör sig över dålig plogning och sandning. Det finns inte en chans att alla gator kan bli plogade meddetsamma och det borde folk veta. Det gör man nog, fast man klagar. Dessutom verkar tidningarna helst ta upp klagokören, inte att plogbilarna gör så gott de kan, efter omständigheterna. Det här året verkar det i alla fall som om man varit mer beredd på snön. Det var ju bara några år sedan, då hade man inte avsatt några pengar alls, egentligen, för ev snöfall med tillhörande plogbilsinsatser. Då hade det varit på sin plats att klaga och det gjorde folk också. Nu klagar man nog av bara farten.
Jag tycker i alla fall att det är skönt med lite snö. Allt blir mycket ljusare och på söndag är det 1:a advent. Tycker det är konstigt att man inte får ha några religiösa inslag vid skolavslutningen när den sker i kyrkan. Julen är ju faktiskt en religiös högtid. Kan man inte köra lite ekumeniskt istället för att totalförbjuda? Kanske med lite ökad förståelse som följd?

Finns det en enda kvinna i SD-toppen? Av språkbruket att döma verkar partiet bestå av huliganer (manliga) av de mest skilda slag. Håller folk verkligen på och uttalar sig så där om kvinnor och personer av utländsk härkomst när de blir arga? Om de väntar sig respekt och att man ska ta dem på allvar, så måste de agera på samma sätt gentemot andra. SD-politikerna verkar ha tagit till sig maktens alla avsidor och inte någon av de goda sidorna. Svenska folket har valt in de där personerna i Riksdagen och andra maktens boningar. Dessutom har stödet tydligen aldrig varit så stort för SD som efter huliganuppträdandena. Man undrar...
Sedan undrar man över det där ösandet av pengar till olika behövande från staten. Utan något motkrav på redovisning och utvärdering. Vad är detta? Det är inga småpengar det rör sig om. Fast det kanske inte bara är planering framåt vi svenskar är dåliga på. Vi är också dåliga på att redovisa bakåt, tydligen. Tycker vi inte att det behövs? Visserligen ska man leva i nuet, men ändå... Fast det kanske är symptomatiskt, vi har väldigt dålig historiemedvetenhet, jämförelsevis.
Ser rubriken "Zlatan inte bland de bästa" när man diskuterar guldbollen. Typiskt, eller? Att en svensk över huvud taget förekommer i diskussionen är väl helt fantastiskt. Men å andra sidan kan jag inte så mycket om fotboll. Svenska fotbollsspelare är kanske med i diskussionerna vartenda år, vad vet jag.

PS Ang att Jane Eyre blir till ett våp på film kan bero på att det är manliga regissörer och att den kvinnliga stereotypen på film är svår att ändra. Att boken fascinerat så många filmskapare är ganska häftigt tycker jag. Det är ju faktiskt en film med en kvinna i huvudrollen och dessutom en som ska se "vanlig" ut. Huvudrollen kan inte precis spelas av Marilyn Monroe, eller hur? I alla fall inte av Monroes film-jag. Så småningom kanske det kommer en film som även lägger vikt vid de delar i boken som man hittills i princip hoppat över. DS

Bemanningsföretag är i hetluften just nu. Folk känner sig nerklassade och degraderade då de jobbar på bemanningsföretag. De "riktiga" anställda har så mycket nedsättande frågor. På min tid fanns vikariesystemet och du kunde gå på olika vikariat i tio-tals år på samma ställe. Bytte du arbetsplats hamnade du sist i kön igen. Är det samma sak för de som hyrs in, att de får börja om från början hela tiden? Har vikariaten övergått i att arbetsgivarna anlitar bemanningsföretag istället? I dessa tider, med varselvågor och allt möjligt, är det förståeligt att företagen drar ner på bemanningspersonalen. Förr var det vikarierna som rök. Facket ville ju helst inte att vikarierna anslöt sig, det blev så mycket att göra då. Hur är det med bemanningsföretagen? Sitter facket bara och tycker att bemanningsföretag inte ska få finnas, eller försöker de värva medlemmar och hjälpa dem som hyrs in istället? På den här fronten känns det inte som om så mycket hänt på 40-50 år även om man idag använder andra beteckningar. Kanske något att ta tag i istället för att bara säga nej?
Om det är som man läser om läraryrket idag, så är det ju rent förskräckligt. Överallt upphöjs kändisar som struntat i skolan men klarat sig ändå. Alla kan ju inte bli Zlatan. Kunskap är helt ute, om man vill ta reda på något så finns ju internet. Numera hittar jag sällan kunskap på internet, möjligen på engelskspråkiga sajter, jag måste läsa böcker, faktiskt. Pojkar läser inte böcker längre. Lärarna själva blir sämre och sämre, de är dåliga på prov och dåliga på självstudier. Det är ju sådant de ska lära ut till eleverna. Lärare i de lägre klasserna i grundskolan behövde inte gå kurser i läsinlärning eller matematik för att få ut sin examen. Dessa finns väl kvar och undervisar fortfarande. Tycker inte det är konstigt att lärarna klagar på Björklund om det ser ut som ovan beskrivits. Han har ju faktiskt höjt kraven på lärarna avsevärt.

Två böcker med samma utgångspunkt, hur andra världskriget kom att påverka flera generationer. Visserligen får vi aldrig glömma, så på det viset var det ju briljant. Däremot är det synd att inte också andra ämnen beaktas, det fanns ju en hel del att välja på som kanske mer speglar det samhälle vi lever i idag med de nya utmaningar som det svenska samhället står inför. Och goda böcker också, som det verkar. Jag kommer att få mycket att läsa i jul... Eller också var det så att just de här två böckerna var de litterärt mest högtstående, skrivna i sann Strindbergsk anda. Jag undrar dock vilka som sitter i juryn.
Det där med att man gräver upp begravda, är väl bra, kanske. Folk vill ha ett avslut och förhoppningsvis gör det slut på alla spekulationer åt ena eller andra hållet. Som jag kommer ihåg det, var Arafat väldigt sjuk och han hade väl inte heller levt ett försiktigt liv där han tagit väl vara på sig själv. Fast det kan kanske ha funnits de som ville påskynda processen, vad vet jag. Jag drar mig dock till minnes att man grävt upp ett flertal historiska personer där man påvisat arsenik i kroppen. Det låter ju som om någon hade velat ta livet av dem. Jag hörde dock av någon att man under vissa perioder använt arsenik i det mesta, tom i läkemedel, för att man trodde att det var bra. Undrar vad eftervärlden kommer att tycka om vissa saker som vi använder idag och som vi ser som oumbärliga.
Grekland fick sitt lån och börsen tog ett försiktigt skutt uppåt. Ibland tror jag att man iscensätter sådana här grejor för att folk ska förstå att man verkligen jobbar. Nu syns det ju att Grekland har gjort åtstramningar som var villkoren för lånen, och att EU sett till att Grekland verkligen uppfyllt villkoren innan lånen betalades ut. Bättre med sådan iscensättning än att okritiskt ösa ut pengar. Utomlands har man länge pratat om Cypern, men först nu har svenska tidningar tagit upp det. Konstigt...

Nu har snart sagt varenda människa skrivit en kokbok. Tycker det är fantastiskt att det i lilla Sverige går att skriva, köpa och laga så mycket. Tänk vad mycket recept det måste finnas! Det kan ju inte bara handla om att den ena tar en msk peppar medan den andra kryddar sina köttbullar med basilika. Eller det kanske det gör, vad vet jag. Lite livsstil och levnadskonst får man på köpet, vissa kokböcker levererar en filosofisk knorr. Och det är mycket män. Tänk på alla kvinnor som i århundraden lagat mat, Kajsa Warg är bara ett exempel - som finns bevarat. Min mormor hade en egen receptbok, där alla hennes favoritrecept fanns nedskrivna. Undrar var den finns idag... Hon var en urduktig hemmakock.
Det var ju tur att också styrelsen för SAS valde att sänka sina arvoden, det hade verkat lite konstigt annars. Dumt bara att de inte bestämde det från början, då kanske det inte hade blivit ett sådant himla liv på facken. Nu förlorade de trovärdighet, man måste inse att det handlar om ett nordiskt flygföretag och inget annat. Vem vet, nu när de fixade att sänka allas löner, kanske de redan har en styckningsplan färdig och hela SAS-paketet är upplöst om några månader. De höga lönerna har nog varit ett väldigt dåligt försäljningsargument. Vad jag undrar över är varför man inte satt ner foten tidigare? Är det för att det är ett statligt ägt företag och dessutom tre stater inblandade? Vem som helst borde ha förstått att det inte gick att köra på som vanligt när alla uppstickarbilliga flygföretag stod som svampar i marken. Nåja, det är lätt att vara efterklok.
PS Tur för SAS-styrelsen att beslutet om sänkta arvoden togs innan man gick ut och krävde det av alla andra. SAS är, som tidigare påpekats, ett nordiskt företag, och alla ska ta smällen. Sedan tycker jag att det är lite konstigt att man kritiserar svenska staten för att man arbetat för sänkningarna. Hade det varit bättre att företaget hade försatts i konkurs? Jag vet, det är som att välja mellan pest och kolera, men valet måste göras. Eftersom alla verkar ha gått med på detta, borde det ses som det bästa valet. Man borde blicka framåt istället för att leta syndabockar överallt. DS

Zlatan-boken är ju bara helt underbar. Författaren har verkligen gjort sitt yttersta för att tala med Zlatans röst och har gjort allt för att inte lyfta fram sig själv och sin "litterära ådra". Bara det borde ge boken Augustpriset. Jag kan ju inte säga att jag förstår mig på Zlatan ens efter att ha läst boken, det jag undrar över är hur vi behandlar våra talanger i Sverige, på alla nivåer i samhället, inte bara när det gäller idrott. Är vi verkligen så där "typiskt svenska"? Om så är fallet, får man sig förhoppningsvis en tankeställare när man läser boken. Och svenska journalister... Det är inte bara Zlatan som haft ett frostigt förhållande till journalister om man säger så. Ibland verkar det som om de verkligen letar efter saker som kan förminska en prestation.  Journalister har kanske Jante-lagen inprogrammerad i ryggraden och då är det svårt att vara enbart positiv. Fast å andra sidan, att bara jamsa med i hyllningskören, är kanske inte heller bra i längden. Det jag undrar mest över är vad det var för svensk fotbollsspelare som gnällde över ont i ryggen? Alla andra fotbollsspelare namnges i boken, men inte han. Varenda fotbollsintresserad människa vet nog vem det är så det behövs kanske inte. Genom att skriva detta har jag antagligen bara visat vilken dålig fotbollsnörd jag är, dvs jag bryr mig inte ett dugg om fotboll. Ändå hade jag stor behållning av boken, fast jag hoppade över de värsta fotbollsbitarna, det måste jag erkänna.

Millesgårdens utställning med Astri Bergman Taube och Evert Taube är en varm och innerlig utställning. Ett barnbarn till paret har varit med i planerandet av utställningen och det märks. Tänker på familjer som förvaltar ett arv av att ha en känd person, nationalikon, i släkten, och hur viktigt det är att förvalta arvet så att man inte lånar ut namnet till vad som helst. Det finns ju flera familjer som har ett sådant arv att förvalta, exempelvis Carl Larssons familj och inte minst Astrid Lindgrens. Hur är det med August Strindberg? Finns det någon familj som har synpunkter på hur hans arv ska förvaltas eller är han allmän egendom, så att säga?
För att återvända till Millesgårdens utställning, så är det befriande att se att paret behandlas jämlikt. Astris konstnärsskap är lika viktigt som Everts. Det var ju också hon som försörjde familjen under lång tid. Sedan är ju Millesgården i sig själv en upplevelse, med "parken" och utsikten över Stockholm.
Det här med SAS kan man ju ställa sig lite undrande till. Jag är inte speciellt insatt i företagskulturen på SAS, men undrar faktiskt över hur lojalt personalen ställt sig till det företag de arbetar i? Här går industriarbetare med på att gå ner i lön för att kunna ha kvar jobben, medan det verkar som om alla personalkategorier på SAS hotar med konfliktåtgärder så fort man knystar det minsta om besparingsåtgärder som skulle drabba personalen. Som sagt, jag är inte helt insatt i detta, men det är det intryck jag får. Om det är som jag tror, kanske personalen tycker att de kan agera på det här sättet eftersom detta är ett företag som ägs delvis av tre nordiska stater och som är viktigt för infrastruktur, kommunikation och försörjning. Det är, som Göran Persson uttrycker det, skandal om SAS går i konkurs. Personalen är kanske fast övertygad om att de sitter säkert vad som än händer. Det tycker jag är lite oroväckande, faktiskt... Ingen vill köpa SAS, ingen vill ge nya lån och krediter. Det är lite som ett Grekland i miniatyr, med folket som strejkar och demonstrerar i protest mot nedskärningarna. Ska flyga med SAS om en vecka och väntar med spänning på om jag kommer att kunna göra det eller inte.

Att unga vuxna idag kommer att få det sämre än sina föräldrar, stämmer det verkligen? Handlar allt bara om pengar och pension? Jag jämför mina döttrar och mig själv, och mina döttrar har på många områden ett mycket bättre utgångsläge än vad jag hade. Att helt fritt välja yrke, till exempel. På min tid kunde man fortfarande berätta historien om pappan som kom in till akutmottagningen med sin son som råkat ut för en svår olycka. När doktorn kom och skulle undersöka utbrister denne(!): Jamen det är ju min son!!! Då var det fortfarande en gåta som inte alla kunde svaret på, medan det idag är självklart att en akutläkare kan vara kvinna - och mamma. Att bli med barn är det ingen som bryr sig om idag. Då kunde det fortfarande vara en sak som kunde förstöra hela ens liv, ens rykte var förstört och jobbmässigt var många vägar helt stängda. Barnomsorg är idag en självklarhet, även om man kan ha mycket att säga om dess kvalitét. Papporna börjar tycka att det är alltmer viktigt att vara där för sina barn osv. Däremot är pensionssystemet och alla arbetsmarknadslagar som skapats av 40-talister för 40-talister och inga andra, ett problem. 40-talisterna har länge suttit som proppar, eller fläskberg, i systemet och sett till att sno åt sig alla russinen i kakan. Nåde den som försöker ändra på det. Man kan säga mycket om 40-talisterna men klart är att de är stora egoister, och antagligen går det att säga att 40-talisterna är den manliga bastionens sista fäste. Hoppas det går att riva ner den också.

Det var ju skönt att man stängde ner SATS-bloggaren. Någon måtta får det vara.

Sedan är det ju lite roligt att se alla journalister som följer Fredrik Reinfeldt i Asien. Har de över huvud taget läst på om protokoll och kultur? De verkar ha noll koll på vad det är vår statsminister får vara med om där. Även om Burma inte ännu är en demokrati fullt ut, så tycker jag att man ska läsa på om kultur, seder och traditioner som journalist. Lite respekt skadar inte.

Helene Schjerfbeck var en gudabenådad konstnär. Se utställningen på Waldemarsudde. Jag är alldeles fascinerad av hennes förmåga att göra helt nya tavlor av samma motiv genom att accentuera olika delar. Schjerfbeck använde sig ju inte av så många olika motiv och ändå är utställningen levande, dynamisk och vacker. Det är tack vare tavlorna, utställningen i sig är ju inte så rolig, men med ett sådant konstnärsskap behövs det inte heller. Hur kommer det sig att våra nordiska grannar verkar förvalta konstnärsskap bättre än vi? Här kör vi med Carl Larsson och Anders Zorn och tycker det räcker, men det måste ha funnits svenska konstnärsskap som utvecklades åt andra håll än dessa båda. Ändå är det dessa man lockar med nu när Nationalmuseum ska "lånas ut" till andra svenska institutioner under renoveringen. Är det inte dags att försöka lyfta fram konstnärer som, likt Schjerfbeck, med enkelhet och hantering av luftperspektiv lyckas få fram stämning och ljus i ett motiv? Sådana måste också ha funnits i Sverige. Kanske de föredrog att stanna kvar utomlands...
Sedan är det lite underligt att man kan avbilda en tydligen ganska porträttlik Olof Palme på film och sedan säga att det inte alls är han. Som nu i Call Girl. Var går gränsen för sådant här?

Den där SATS-bloggaren är ju inte klok! Nuförtiden ska man väl få se ut som man vill, det där med trivselvikt har ju blivit riktigt inne. Och att SATS-modellen ska bli tvungen att gå ut och försvara hur hon ser ut... Vi har kommit långt i utseendefixeringens konst när vi låter blogguttalanden styra oss på det här sättet. Fast nu är det nog många som läser hennes blogg i fortsättningen och det var väl det som var meningen med uttalandet. Vad gör man inte för att få synas, tom trampar folk sönder och samman, kastar ur sig dumma uttalanden osv. Vi lever i en underlig tid...

Fredrik Reinfelt verkar ha fått något slags övermänniskostatus. Alla vädjar till Reinfelt om att ta tag i just deras problem. Idag handlade det om Gotlandstrafiken. Förra veckan var det iofs Reinfelt som ansågs för feg för att ta tag i Carnegie-skandalen, men på något sätt förutsätts det att det är denne man som ska rädda alla. Visserligen är han statsminister, men är det inte att sätta alltför stor tilltro till en enda person? Vad tycker alla andra som antagligen jobbar häcken av sig med alla frågor när folk tror att det är Fredrik Reinfelt personligen som ska se till allt?
Obama vann och det är nog bra för kontinuiteten även om han tydligen måste byta ut ett antal nyckel-personer. Hoppas att man även i USA kan jobba tillsammans för landets och människornas framtid. Eftersom USA är en supermakt är det ännu viktigare där.
I Grekland demonstreras det igen. Landet är nästan bankrutt så de få pengar som finns måste användas till kravallpoliser och tårgaskanoner, eller? Undrar vad som händer när pengarna är helt slut? Är människor i Grekland så handlingsförlamade att den enda vägen de ser ut ur eländet är dessa kaosartade demonstrationer?
Att halsa två flaskor vin för att man är nervös inför en dejt och sedan frias från rattfylleri tycker jag verkar underligt. Om man klarar att halsa två flaskor vin, är man nog illa ute redan innan.

"Oktober i fattigsverige" av Susanna Alakoski är en bok som skär igenom hela kroppen. Det är dissonanser och asymmetrier och rent elände. Genom boken finns det flera upplevelser hon har som barn som hon relaterar till familjens fattigdom men som jag också kan känna igen mig i. Hon säger någonstans att bland annat att vara kvinna/flicka är en del i denna fattigdom som hon upplevde som barn. Kanske är det därför jag upplever att samma saker och samma känslor har även jag varit med om som barn och tonåring. Fattigdom behöver inte enbart vara ekonomisk, klass eller "intelligensbefriad". "Bara det" att ha fötts till kvinna gör att jag känner igen mig, trots att så mycket annat i hennes liv inte på något sätt kan jämföras med mitt.
Hon har lyckats kämpa sig ur sin barndoms förutsättningar och har till slut hamnat någon helt annanstans. På något sätt känns det också som om hon har ångest för att hon klarade sig när så många av hennes familj, grannar och vänner inte gjorde det. Ångest och skam tar sig konstiga uttryck och nästlar sig in där man minst anar det.
Sedan förstår jag faktiskt inte varför det skulle vara en sådan hemsk idé att ge sovsäckar och varma kläder till de hemlösa så att de överlever vintern? Det är som när någon höjdarpolitiker stod och var alldeles förskräckt över att Frälsningsarmén, eller om det var Svenska kyrkan, inrättade soppkök för ett tjugo-trettiotal år sedan. Sådant fick inte existera i det socialdemokratiska Sverige! Naturligtvis måste man i första hand jobba på lång sikt, men också det mest akuta måste man ta itu med. Även om det innebär att någras självbild spricker.

Språket förändras och är en levande organism där ord och uttryck försöker anpassa sig för att inte dö ut. Liksom allt annat levande. Därför är det så bra att man nu ifrågasätter sakernas tillstånd på flera områden. Nörden är inte längre en löjeväckande person och man vill att definitionen ska ändras i ordböckerna. Våra skolböcker lär ut saker som inte längre stämmer riktigt, eller snarare, det kan finnas alternativa lösningar på problem som i skolböckerna har en enda. Sedan håller man på att omdefiniera mutbegreppet och där får vi väl se var vi hamnar till slut. Skatteverket definierar inkomster på ett annat sätt än riskkapitalister. (Jag som inte är så insatt tycker att det verkar som båda sidor lägger ut en språkmatta för att man inte riktigt vet vad som är vad. Fast det var riskkapitalisterna som började. Transparens är a och o). Vinster i välfärden håller på att omdefinieras och diskuteras ständigt. Hemskolebegreppet likaså (lite konstig motivering om det stämmer att man tog så stor hänsyn till att barnen kunde bli mobbade. Då finns det ju fler som borde ha rätt till hemundervisning. Ett enkelt sätt att göra sig av med ett stort problem, eller? Detta borde diskuteras mer). Listan kan göras lång...
Diskussionen är i alla fall igång och givna sanningar är inte längre givna.
Verkar som om det blir värre och värre med skador och omkomna i USA. Undrar hur det amerikanska folket röstar efter helgen. I svenska medier lutar det åt Obama, men svenska medier har haft fel förr. Håller tummarna för Obama, även om han då får fyra tunga år till.

Är det inte konstigt med oss svenskar... I något nyhetsprogram hade de lyckats få tag på en svenska i NY som visserligen hade hamstrat toalettpapper, men annars hade hon inte märkt så mycket av stormen. Det var likadant efter tsunamin, de svenskar som bodde på hotell lite längre bort från stranden hade inte märkt så mycket och undrade varför alla var så intresserade, det här var väl inte så farligt. Och så ser man bilderna...Det låter lite klyschigt, men naturens krafter går inte att underskatta. Sedan är det tydligen översvämningar i Indien och på lite andra ställen också, men det rapporterar medierna inte så mycket kring. Alla var väl redan i USA pga valet...
Tydligen är det massor med frivilliginsatser som klarat av det mest akuta efter Sandy, undrar hur det var i Sverige efter Gudrun. Om alla gick ut och hjälptes åt, eller om man satt hemma och väntade på att regeringen skulle göra något? Och klagade när inte kommunikationer och elektricitet kom igång tillräckligt fort. Reservaggregat och dito planer kanske inte vore så dumt. Eller så var det medierna som bara visade folk som klagade, inte de som var ute och gjorde något... Undrar om det finns katastrofplaner även i Sverige numera och om även civilsamhället ingår i dessa. Eller vi tycker kanske att vi betalar så mycket i skatt att det är någon myndighets uppgift?

Är det för att första-klassresenärerna blev sura på champagnestoppet hos SAS som aktien handelsstoppades på börsen idag? Om inte långivarna blir bjudna på champagne då de reser blir det heller inga nya lån. Skämt åsido, det här verkar ju allvarligt... Brukar så här stora företag handelsstoppas för att alla ska behandlas rättvist? De där halvstatliga företagen verkar vara på fallrepet hela bunten - Vattenfall ser ju inte heller så fräscht ut. Det är snart bara SBAB kvar...
Läser om filmen om Marie Krøyer, om att regissören struntat i att behandla henne som konstnär och enbart sett henne som hustru till två stora konstnärer. Det kanske bara var som ogift som man kunde agera självständigt som kvinna under denna tid. Så fort man gifte sig hamnade man under mannens beskydd och fick helt andra uppgifter, som maka och mor i första hand. Fast det stämmer inte riktigt, se bara på Elsa Beskow och Tekla Nordström som tidvis var de som försörjde sina familjer. Det verkar dock som om de fortfarande i första hand skulle vara makor och mödrar, de inkomster de genererade fick de till stor del åstadkomma på sin "lediga" tid. Jag kan heller inte riktigt föreställa mig att deras män gick in och tog hand om hushållsarbetet. Gammal tradition från bondesamhället det där, kvinnorna kunde rycka in och göra mannens jobb, medan det motsatta nästan inte existerade. Inte förrän sysslorna blev mekaniserade med industrialismen - och i huvudsak förlagda utanför hemmet - blev det legitimt för män att utföra kvinnoarbete. Den dubbelarbetande kvinnan har alltså existerat i generationer. Den svenska arbetsmarknaden var nog heller inte så svart-vit som det framställts hittills, och inte heller det svenska klassamhället.

Var på visning i Anna Lindhagens hem/museum. Det får mig att fundera på alla de kvinnor som hade mycket att säga till om i slutet på 1800-talet - början av 1900-talet, dessa kvinnor som skrivits ut ur historien under efterkrigstiden, men som börjar synliggöras igen. När man börjar leta i gamla dokument, tidningar och böcker så finns det faktiskt en hel del kvinnor, som trots att de inte hade rösträtt, arbetade för ett modernare och mer jämlikt Sverige. Det som är riktigt intressant är varför historieskrivningen efter andra världskriget i princip uteslöt dem. Vad var det för mentalitet som präglade Sverige då? Ska man vara pk idag så måste man säga att trots de patriarkaliska förtryckarstrukturer som rådde i slutet 1800-början 1900, så fanns det kvinnor som gjorde saker ändå, även om de inte uppnådde så mycket. Är inte det att förringa det samhälle som växte fram under den tiden? Vi gör ju precis som efterkrigstidens historiker och politiker, lägger vår tids värderingar på en tid där värderingarna var helt andra. Somliga säger att det är Strindbergs "fel". Hans beskrivning av borgerlighetens damer i Röda rummet har präglat 1900-talets historieskrivning. Anna Lindhagen var socialdemokrat och en sådan borgerlighetens dam på samma gång. Man kanske skulle tittat mer på verklighetens kvinnor än kvinnor i en skönlitterär skildring när man skriver historien.

Är det bara reseföretagen som inte har någon CSR-person/avdelning? I Sverige kanske vi har valt att dra in på den funktionen eftersom företagen måste betala höga premier för drulleförsäkring åt sina styrelseledamöter. En sådan försäkring kan inte vara billig, fel och misstag i en styrelse verkar vara mer regel än undantag nuförtiden. Det är aktieägarna - och de som jobbar i företagen - som betalar dessa premier. Styrelsefunktionen har blivit en win-win utan ansvarstagande, för styrelsen spelar det ingen roll vilka beslut den fattar eller vilka frågor den underlåter att ta upp till diskussion. Däremot spelar besluten, eller bristen på dem, roll för företagets anseende, för de anställda och företagets produkter. Är det verkligen sådana styrelseledamöter man vill ha i sina företag? Kanske dags att omfördela, både organisatoriskt och personellt, med styrelsemedlemmar som tar sitt uppdrag på allvar och en riktig CSR-funktion.
Göran Stangertz har gått bort. Han har följt mig genom hela livet, känns det som. Inte personligen men i film, dramatik och som regissör. Han utmanade, ibland tyckte jag inte alls om honom, och berörde alltid. Det är få som har denna förmåga, han lämnar ett tomrum efter sig som väldigt få kan fylla.

Så är rapportfloden över oss. Stora krigsrubriker för Volvo, Nordea, Telia och SAS. När det gäller resten pratas det inte så mycket. Antagligen går de helt ok. Jag har fortfarande svårt för det där att ett företag går med vinst men analytikerna hade väntat mer. I dessa tider? Är analytiker nationalekonomer som tar bort hela verkligheten kring två variabler för att de ska kunna mötas på det mest optimala stället? Vad ska vi då med analytikerna till, verklighet är en sak, teori en helt annan och dessa spelar ibland inte ens på samma plan. Fram för ett mer verklighetsförankrat analyserande!
Så har Madde äntligen fått sin "prins". Det var väl skönt för henne. Detta är ju Gossip Girl i verkligheten, så att säga. Alla spelar i en helt annan liga än vad vi gör i Sverige och det spelar nog ingen större roll vad vi och våra medier säger om sakernas tillstånd. De bryr sig inte ett dugg. Så får jag väl också avsluta med ett tihi.

Kan inte påstå att jag ser på kungahuset med en allomfattande kärlek, men jag har faktiskt lite svårt att förstå denna massmediala rusning efter Camilla Henemark. Detta är en historia där all journalistisk objektivitet ställs åt sidan. Man ser bara den ena sidan och den smäller man upp i krigsstilsrubriker. Dessutom sitter Henemark med i varenda intervjusoffa som existerar. Detta är verkligen en icke-nyhet, det mesta tragglades ju runt efter "Den motvillige monarken":s utgivning. Gör man så här för att man hoppas att kungen ska göra något uttalande som man sedan kan göra sig lustig över? Enough is enough, nu börjar det bli enbart sliskigt och unket och förföljelse av någon som inte riktigt kan, eller får, försvara sig.
Jag verkar vara den enda som inte läst Zlatan-boken. Nu är världen verkligen ur led, hehe - brukar det inte vara så att "ingen" har läst de August-nominerade böckerna? Detta är ju helt fantastiskt! Så många som inte brukar läsa böcker som läst/lyssnat på denna bok. Tycker att boken ska få priset, det behövs lite nytänkande kring vad litteratur och böcker egentligen är och vad de ska stå för. Eller åtminstone en diskussion. Antagligen slutar det med att man tillsätter en utredning, det brukar vi ju göra här i Sverige. Eller skapar en ny myndighet...

Går förbi ett dagis på hemvägen och i fönstret står barnen och tittar ut. Alla skrattar ett härligt, kvillrande skratt som bara barn kan. Försöker se vad som kan vara så roligt men ser ingenting särskilt. Fantastiska barn som kan se fantastiska saker i det mest vardagliga situationer. Vilket bra sätt att börja helgen!
Måste få göra en jämförelse... När Martin Schibbye och Johan Persson släpptes ur etiopiskt fängelse ser vi i svensk Tv en intervju gjord av etiopisk Tv. Där säger de båda att de ångrar sig och att det var ett misstag att ta sig in olagligt i Ogaden-provinsen. Trots att de står där och gör avbön (och ljuger, för det gör de ju), behandlas de som hjältar när de kommer hem. När Mo Yan får Nobelpriset i litteratur kritiseras han för att inte offentligt och rakt på sak tagit avstånd från de styrande i Kina. Jag frågar mig om vi svenskar någonsin kommer att få förmågan att kunna sätta oss in i hur det är att leva i länder som t ex Kina och Etiopien. För oss är det självklart att vi får säga vad vi vill när som helst, en rätt som tom missbrukas i vissa fall. Varför är det rätt när Martin och Johan väljer att mesa med, men inte när Mo Yan väljer att tiga?

Jag har inte tittat på Solsidan innan, men nu har jag börjat eftersom alla säger att den är så bra. Den sätter i alla fall fingret på alla fördomar man kan ha om folk som bor i Saltis. Som det där med Henke Larsson som hyrs in för att sonen ska få "gå före i kön" och börja träna i elitlaget för att deras träningstider passar pappa bättre. Sedan kan man ju fråga sig om det går att hyra in Henke Larsson i verkligheten. Tror inte det. Å andra sidan ställer Solsidan frågor som alla kan relatera till, som att välja dagis till sina barn osv. Så där tror jag att många föräldrar har det...
Läser i di att Africa Oil är den mest spännande aktien just nu. Ett oljebolag. Låter inte speciellt spännande, faktiskt. Borde man inte analysera exempelvis Kapp-Ahl lite djupare och mer ordentligt? Inte bara intervjua Amelia Adamo som säger att hon borde sagt till tidigare. Är hon den enda i styrelsen som vet vad Kapp-Ahls kunder vill ha? Då är det något rejält fel med den styrelsen. Fast då blir man som journalist kritisk och undersökande. Lite för jobbigt, kanske?

Vilken fullträff med ekonomipriset! Här finns ju inget fokus alls på pengar och ändå är matchningen så himla viktig för att ekonomier/institutioner/företag/familjer ska fungera "ekonomiskt" och effektivt. Män är fiffiga, men var finns kvinnorna?
Det är konstigt, jag har, ta i trä, ännu inte fastnat i tunnelbanespärrarna och inte heller blivit skadad. Jag har ändå hund med mig ibland. Något som jag däremot tycker är riktigt äckligt är att folk använder hissarna att kissa i. Senast idag stod jag, hund och en tjej med barn i vagn i en tunnelbanehiss där någon precis kissat. I rusningstiden på em. Har folk så bråttom hem att de glömmer gå på toaletten innan och kommer på när de stiger av tunnelbanan att det här håller inte. Då går man in i hissen, trycker på UPP, uträttar det man ska och går lättad därifrån? Finns det toaletter i tunnelbanan? Ska man inte ha det på ställen där det passerar så mycket folk? De kanske är undangömda någonstans men det ska ju inte vara en giltig ursäkt för att kissa i hissen. Uräckligt!!

Nu är det inne att göra ner aktieägande/ägare. Läste artiklar, bl a i Svd, som belyser detta alldeles utmärkt. Om riskkapitalet i välfärden, där man är väldigt glada att man inte styrs av börsens aktieägares stora tillväxtkrav, kvartalsfixering och vinstuttag. Hehe, det kan man kalla att vända på kuttingen... Var det inte just dessa krav från riskkapitalet som gjorde att det såg ut som det gjorde på vissa äldreboenden, t ex? Det belyser dock något som kanske ändå har en gnutta sanning i sig. Företag kan gå bra, har ökad tillväxt och omsättning, ändå har marknaden högre förväntningar och aktierna går ner. Jag har sagt det innan, den där marknaden är inte speciellt långsiktig och är heller inte vidare kunnig i vare sig företagsekonomi eller nationalekonomi. Snälla marknaden, kan du inte läsa på lite bättre? Vi vill ju inte dras ner i djupet för att du är dåligt påläst och okunnig. Vet du egentligen vad du håller på med? Brandkårsutryckningar hit och dit och inte släcks elden helt någonstans heller. Läs på, gör konsekvensutredningar och fatta långsiktiga beslut, tack. Jag tror att aktieägare generellt är ganska ansvarstagande typer (i alla fall om de är enskilda människor - tyvärr finns det inte så många sådana aktörer på börsen längre - robothandeln har tagit över och den gör ju inga långsiktiga överväganden) och kan finna sig i år med lägre vinstuttag, t ex. Man kan ju variera sitt ägande så att man alltid har något säkert i bakfickan. Som sagt, snälla marknaden, läs på lite bättre... Och konstruera robotar som kan tänka i flera steg...
Börjar undra om det är därför alla infrastruktursatsningar legat nere så länge och sedan plötsligt exploderat. Vi kanske inte är så bra på att planera... Infrastruktur kräver stora planeringsinsatser, först ska allt dras i politisk långbänk. Sedan är det tillstånd hit, kablar och vägdragning dit, olika aktörer ska in vid skilda tidpunkter och glappet emellan ska vara så kort som möjligt. Finansiering ska sökas.
Det är mycket som ska stämma... Det gör det ofta inte och alla infrastruktursatsningar blir alltid dyrare, och klara senare, än planerat. Där kanske upphandlingen till billigast pris bara är en skenmanöver, eller? Som sagt, just nu pågår en infrastrukturexplosion i Sverige. Det skulle kännas tryggt om alla inblandade visste vad de gjorde. Den pålästa marknaden som vet vad den gör och vart den är på väg...

Nobelveckan är över. Än en gång kan konstateras att kvinnliga pristagare lyser med sin frånvaro. Det kan bero på att det som belönas är upptäckter (och organisationer) som gjordes någon gång i forntiden. Då såg världen lite annorlunda ut. Den enda pristagare som inte har en massa år på nacken är litteraturpristagaren. Honom har proffstyckare i Sverige ändå en massa invändningar emot eftersom han inte står upp och kritiserar regimen i Kina. Då tycker jag man ska läsa det han skrivit istället. Fast idag kanske proffstyckare inte kan så mycket om undertexter, eller?
Att EU fick fredspriset går att diskutera länge. Förhoppningsvis kanske priset flyttar fokus från pengarna till det projekt som EU var från början och som fortfarande ligger kvar i organisationen, fast det idag inte är så synligt. Hoppas det i alla fall... Då kanske framtiden för Europa ser lite ljusare ut.
Tycker Zlatan ska få något slags hjältepris när han ställer upp och spelar i det - faktiskt - ganska usla svenska landslaget. Heja Zlatan. Berlusconi gjorde en jättemiss som släppte iväg dig. Där var det väl också pengarna som styrde och inte fotbollen.

Lite synd om norska Nobelkommittén, tycker jag. Vem de än väljer för fredspriset får de kritik och media + tyckare gör sitt bästa för att göra ner valet och ironisera över det. Alla kommentarer gör att jag undrar om man inte får se till de långa perspektiven då det gäller fredsprocesser och arbeten för fred? EU är kanske inte den hippaste av organisationer, men nog har den verkat för fred, stabilitet och utveckling i Europa under lång tid, framför allt efter murens fall. Att det dessutom är norrmän i Nobelkommittén, norrmännen som inte är med i EU, som ger priset till denna organisation, bara det säger en hel del. Förstår att man inte bara kan ta till sig allt som det presenteras i media, men nog behöver man höra båda sidorna, inte bara någon miljöpartist här och en socialdemokrat där (de första som svarade när man ringde, eller?). Det ger inger inte förtroende för medias vilja till djupare analys. Även om man tycker det är helknäppt, bör man kanske försöka se den andra sidans argument och leta orsaker till att priset nu tilldelades EU. Jaja, jag pratar nog för döva öron. Lika bra att lägga av...

Årets Nobelpristagare i litteratur är en helt okänd person. Så har det låtit hela eftermiddagen i flera medier. Om man betänker att det bor över en miljard i Kina så kan han nog betecknas som känd av ganska många, åtminstone i sin egen kulturkrets. Och det är väl ett av  kriterierna som ska vara uppfyllda för att man ska få Nobelpriset i litteratur. En film som baserats på en av hans böcker har också belönats med en guldbjörn i Berlin. Dessutom visste alla bettingfirmor hans namn. Kan man inte försöka ta reda på lite innan man börjar ondgöra sig över pristagaren och dennes förmenta brister (som inte är det när man läst på lite bättre). Man kan bli mörkrädd för mindre. Jag ska inte säga att jag har läst hans böcker, men han har ju funnits med i förhandssnacket. Den enda litteraturpristagare jag redan läst på senare år är Tomas Tranströmer, faktiskt. Är det inte lite det som är meningen - att ögonen ska öppnas för litteratur från alla delar av vår jord?

Att porta Bosse Hansson från AIK:s pressläktare var helt rätt. Dessutom verkar det ha varit ett lätt beslut att ta för AIK. Det som verkar betydligt svårare är att porta huliganerna som slåss och förstör. Kan det vara för att huliganerna trots allt betalar för sin närvaro, medan Bosse Hansson antagligen går gratis på något slags presskort? Intäkterna är allt, spelar ingen roll varifrån de kommer. Förskräckta familjer hukar på matcherna, eller väljer att helt enkelt låta bli och sitter hemma och tittar istället. Vad ska man då ha de där jättearenorna till? Är de byggda för att klara av alla dessa huliganer? Räknar man med att de ska bli fler eller vad är det frågan om? Man bör nog ta sig en funderare och inte bara ropa på lagstiftning. Ansvarstagande, eller?
Sedan kan man ju undra vad det är för slags människor som sitter i styrelser och som reviderar företag. I Panaxia-fallet i alla fall. Fast det är ju inte första gången sådana befattningshavare har suttit som avlånga hösäckar när felaktigheter påtalats. Tjänat pengar har de gjort, men var finns tanken på företagets väl och ve? När sedan personer som Mats Qviberg och Sven Hagströmer skriver på uppropet mot Riksgäldens agerande i Carnegie-härvan, så undrar man vilken agenda de jobbar efter. Eller det gör man inte.

När man går i innerstan på platser med många uteställen, vadar man efter helgerna i sönderslaget glas, men framför allt i cigarettfimpar. Det verkar också som om parkarbetarna gett upp slaget om cigarettfimparna, de ligger i drivor under bänkarna. Om man måste plocka upp hundbajs som hundägare, kan man inte också införa att man måste plocka upp sina cigarettfimpar och slänga dem på lämpligt ställe? Jag vet inte hur det är i Sverige men på flera ställen utomlands får man köpa små dosor, där man ska fimpa sina cigaretter när man går in i naturskyddsområden. Det är alltså ok att röka, men inte att skräpa ner. Kunde man inte tänka så i Sverige fast på allmän plats? Jag kan inte tänka mig att rökarna egentligen tycker det är ok med alla fimpar, men "när alla andra gör det, gör jag det också". Vi ska vara ett miljömedvetet land men i det här fallet ligger vi väldigt risigt till, anser jag.
Otroliga summor som saknas i Panaxia-konkursen. Noll koll överallt, verkar det som.

Det är väl enbart symptomatiskt att börserna går upp nu. När företagen gick bra men alla länder fortfarande krisade och det var möten var och varannan vecka, då gick börsen ner. Nu ser det ut att bli tvärtom ett tag och då går börsen upp. Börsen är alltså inte längre knuten enbart till hur företagen går utan mer till omvärldsfaktorer. Det är ju iofs spännande, men kanske inte det som var meningen från början. Eller så handlar det om att man fått in ett långsiktigt tänkande, dvs när pengarna flödar fritt, kommer konsumtionen att öka och långsiktigt då även produktionen. Just nu verkar alla tycka att räntesparande i någon form är att föredra, trots att räntorna är rekordlåga för sparräntor. Förstår att bankerna vill ha lite marginal i sina räntesättningar. Om framtida räntor går upp och alla har bundit sina lån till låga räntor var finns marginalerna då? Lite långsiktigt tänkande även där, kanske... Hur ska man kunna höja räntorna mer än några procent utan att det blir katastrof igen??? Ja, det är mycket att fundera på som småsparare och privatperson som måste lita till sina bankkontakter. Som får provision när de säljer bankens instrument. Det borde finnas oberoende mäklare som man kan vända sig till istället.
Nu börjar man äntligen ta tag i socialdemokraternas stora kongressfråga: vinster i välfärden eller inte.
Ska verkligen dessa grå socialgubbar få bestämma? Förbud kan inte vara en bra väg att gå. Jag tycker istället att man får se till att satsa på de kommunala alternativen så att de blir så bra som möjligt, istället för att klaga på vinsterna. Och att de alternativ, oavsett om de drivs offentligt eller privat, som får kommunala och statliga bidrag får ett ramverk som de ska verka inom. Sedan får det stå var och en fritt om man vill satsa på vinst till ägarna eller om vinsten ska gå tillbaka in i verksamheten. Har ägarna satsat kapital i verksamheten, kan det ju tänkas att de vill ha lite tillbaka på satsningen om det skulle gå bra. Ett förbud mot privata alternativ och vinstuttag dödar dessutom all entreprenörsanda. Då blir Sverige grått och tråkigt med bara ett alternativ att välja på. Vart tar demokratin vägen då?
Sedan undrar jag: varför startar man inte barnkooperativ för äldreboenden, precis som man startar föräldrarkooperativ för barn? Det är kanske inte lika kul att byta andra gamla människors blöjor som att byta andra barns?

Läser Anna Laestadius Larssons krönika i Svd. Nu är det äntligen fler än jag som hittat Svenskt Konstnärslexikon. Det som Anna inte nämner men som egentligen är ännu mer intressant än att man låtit bli att ens nämna ett flertal kvinnliga konstnärer, är hur man skriver om de som ändå omnämns. Ta t ex artikeln om Jenny Nyström. Där ägnas stort utrymme åt att argumentera för att det faktiskt inte alls var hon som skapade "den svenska tomten", det var någon annan, en man förstås. Nyström har en ganska lång artikel i Svenskt Konstnärslexikon men större delen handlar om detta. Eller Lea Ahlborn som var medaljgravör och den första kvinnan i statstjänst. Hon var också ledamot av Konstakademien redan 1881. Hon var i princip chef för graveringen på Myntverket, men läs gärna artikeln i Svenskt Konstnärslexikon om varför hon över huvud taget fick jobba där. Inte var det för att hon var en skicklig gravör eller ledare inte. Sedan så får man också intrycket att när kvinnliga konstnärer gifter sig, då är de inte konstnärer längre, de är i första hand hustrur. Detta skrevs på 50-60-talet. Att leta efter det som inte skrivs eller som förvrängs över tid är mycket givande. Bara man hittar någon som lyssnar på en. Modernismens tunga hand ligger fortfarande tungt över konsthistorien, trots alla nya -ismer och ny forskning.

Choklad har samma effekt som droger. Jaha då är jag väl drogmissbrukare då. Jag gillar choklad, nämligen. Och jag kan hålla med, jag äter nog lite för mycket. Det går i vågor det där chokladätandet så jag får väl lägga till att jag är periodare också. Det som är bra med choklad är att man mår bra av det, men man får ingen baksmälla och inga egentliga abstinensbesvär. Eventuella sådana försvinner kanske när man tränar, då frigörs ju också endorfiner. Fast man kan ju få abstinensbesvär när man inte kan träna också. Snart klassas väl träning som en drog också. Jag är ju världens junkie verkar det som.

Varför är ingen mer förvånad över Socialdemokraternas skuggbudget? I förhandssnacket skulle S satsa på näringsliv och företagsamhet. I budgeten beskattas denna verksamhet återigen. Socialdemokraterna har nog mycket att försöka komma tillrätta med inom sina led. Tydligen har alla dessa gubbar som alltid säger nej till nysatsningar inom partiet som media lyckas leta fram fortfarande mycket makt i partiet. Var finns ungdomarna och entusiasterna? När man sett Palme-filmen undrar man var entusiasmen, visionerna och framtidstron tog vägen. Man skrattar igenkännande och undrar varför detta inte finns idag. Idag handlar det om att Alliansen satsar 100 SEK mer på en grupp. Då svarar socialdemokratin med 100 SEK mer på en annan. Sedan kallar man varandra ansvarslösa. Debatten är på så sätt ganska förutsägbar och det kanske känns tryggt i landet Sverige. Här slösar vi inte med skattemedel (även om man på lägre nivåer gör sitt bästa ibland). Det är antagligen det intryck man vill ge. Sedan spelar ideologin mindre roll. På så sätt är ju politikerna mer ärliga idag och det gör det också lättare för oss vanliga dödliga att hitta sprickor i fasaden. Som att Socialdemokraterna nog fortfarande är väldigt splittrade. Och att Alliansen nog också har sina sprickor. Väljarundersökningarna har ju redan slagit fast vilka delar av Alliansen som man anser vara svaga. Det är svårare inom socialdemokratin.
I natt slog Romney hål på alla svenska journalisters förutsägelser om vem som kommer att vinna det amerikanska valet. Fortsättningen blir spännande.

Läser Svd och funderar lite på den där omläggningen av pappersformatet som ska komma efter jul. Just idag är nyhetsdelen ganska futtig, liksom näringslivsdelen. Däremot är kulturdelen full, man har dessutom flyttat över Idag-sidan från nyhetsdelen dit. Kulturdelen läggs ner efter jul. Vad blir det för en liten fjuttidning man får hem i brevlådan då?
När man ska dela tidningen med någon, är det alltid kulturdelen som blir över och för mig passar det bra att börja med kulturen. Nyheterna kan man få på nätet. Liksom alla näringslivsnyheter. Man kan iofs få kulturnyheterna där också, men dessa är lite svårare att bara skumma igenom eftersom de ofta kräver någon form av eftertanke och/eller motstånd. Där är det legitimt att tycka saker, inte bara rapportera vad som hänt. Om det är meningen att nyhetsdelen och näringslivsdelen ska bli mer lika kulturdelen på det viset, kan det bli riktigt bra. Fast jag vet inte riktigt ändå, journalister hör ju till den tredje statsmakten och har redan stor makt i samhället. Är det nu meningen att de ska servera oss sitt eget tyckande även utanför ledarsidorna, blir det en klar begränsning. Det är ju väldigt lätt att frisera fakta och statistik så att de passar ens egna syften. Vart är vi då på väg? Jag tycker att det är mycket tråkigt att kulturdelen försvinner, det är den del som diskuterar det nära och lilla, psykologi, historia, samhällskritik och filosofi. Tråkiga ämnen tycker många, men framför allt kan det bli jobbigt. Det vill man inte få i sig till frukost. Då är det bättre med Europas ekonomiska undergång - nu när man måste välja.
Apropå satir så tycker jag inte att kungasatiren var särskilt bra. Övertydlig, klumpig och dessutom inte särskilt bra gjord. Satir är svårt...men sitter som en smäck när den fungerar.

Varje år tänker jag att jag borde åka på Bokmässan. Det finns ju en dag när "pöbeln" släpps in och alla verkar ha så kul. Läser Lokkos krönika om hur man minglar på rätt sätt och då blir jag så trött. I och för sig hade jag ju aldrig blivit insläppt på något av dessa evenemang, men "resten" måste röra sig på mässan och det verkar vara massor med folk. När jag tänker på det blir jag ännu tröttare, är detta ett slags bokens Almedalen, eller? Fast egentligen borde jag åka dit och visa min solidaritet med litteraturen, i vilken form den än presenteras. Ska man tro alla förståsigpåare så är den traditionella boken snart död och för mig personligen vore det en oerhörd förlust. Trots att det finns fullgoda alternativ. Hoppas litteraturen inte dör med pappersboken i alla fall. Nästa år ska jag försöka masa mig dit, till Bokmässan alltså.
Undrar hur bra poliser är på att skjuta egentligen? Förstår att de kanske måste ta till detta medel för att rädda hundarnas husse/matte, men detta, som det verkar, besinningslösa skjutande? Hundarna vaktar sin husse, kan man inte skjuta bedövningspilar istället? Det var nog väldigt bråttom så detta var enda alternativet. Jag hoppas det åtminstone.
Nu har vi äntligen kommit in i den lågkonjunktur som alla profeterat om sedan i våras. Självuppfyllande profetia? När alla andra börjar hämta sig, då trillar vi ner i diket om man ska lita till medierna. Verkar väldigt underligt, tycker jag. Fungerar bara Sveriges exportindustri när inga andra finns att tillgå? Man klagar på den starka kronan, men den har väl varit stark förut och det har gått något så när. Fast om alla andra öser ut pengar och vi inte gör det, är det inte otillbörlig exportindustripåverkan? Det är väl pengaösandet som drar ner deras valutor, eller? Ja, vad ska ett litet land göra?

Se Palme-filmen! Vad man än må ha tyckt om Palme så är filmen i sig ett tidsdokument över ett Sverige som inte finns längre. Hur man tänkte och agerade i detta lilla land som stått utanför världskrigen. Det verkade i filmen som om Östermalmarna inte riktigt ville ha Palme och därför blev han socialdemokrat. Palme skickades till privatskola där han nog mobbades, visserligen tilläts han att bli bandymålvakt, men det var mest för att ingen annan ville vara det. Sedan åker han till USA och är så duktig att han får stipendium till Harvard. Då kallar familjen hem honom, av vilken anledning framgick inte i filmen. Jag kan faktiskt förstå varför han sökte sig till socialdemokratin. Erlander behövde honom. Kanske ett slags trotshandling. En av hans vänner sa i filmen att han nog hade varit lyckligare som borgerlig statsminister. Jag tror faktiskt inte att han hade tillåtits bli det om han hade stannat i borgerligheten.
Något som förundrade mig väldigt var att ingen socialdemokratisk politiker egentligen ville genomföra idén med löntagarfonder. Ändå genomfördes den. Facket hade tydligen stor makt på politikens bekostnad. Tycker att man borde börja rota där, faktiskt.

Just nu verkar det som om stora hot hänger över människan. Klimatet är ett hot och ekonomin ett annat. Ekonomin går det att göra något åt, men just nu verkar det inte som om någon varken vågar eller vill. Man öser ut pengar från alla håll, alla verkar tro att man har ett outsinligt cornucopia till sitt förfogande. Måste man inte vårda sitt cornucopia och inte drabbas av hybris för att det ska fungera som det är menat? Det här bådar inte gott.
Klimatet går det kanske också att påverka i viss mån, genom att vi blir mer miljömedvetna på alla nivåer och områden. Det verkar det inte heller finnas någon vilja att komma till rätta med nu. Det kanske börjar bli lite mycket, eller...? Som jag skrivit om det hittills så ser jag nu att det ser ut som om alla är alldeles uttröttade och ihjälstressade. Då fattar man ju inga bra beslut när det dessutom ska gå snabbt men ändå få en långsiktig verkan. Tror att alla behöver lugna ner sig lite.

Förstår faktiskt inte varför experterna förväntat sig högre vinst från H&M. Vinsten är ung samma som förra året och i år har ju alla pratat om hur dåligt det går för klädbranschen och att vi är på väg in i en recession överlag. De där experterna är inget bra på att gissa, tycker jag. Kan det vara så att om man satsar, vilket H&M gör, så ska vinsten automatiskt öka i experternas kalkylprogram? Vi har ju en viss fascination för kostnader i det här landet, händer det något så är det för att kostnaderna ökar/minskar. Finns det inga alternativa kalkyler man kan göra där man även tar hänsyn till intäktssidan?

Äntligen! får jag väl utropa: Nationalmuseums utställning "Stolthet och fördom" verkar vara en utställning som ställer alla gamla sanningar på huvudet. Detta med att kvinnorna faktiskt hade en plats i konstlivet och att modernismen på något konstigt vis valde att skriva ut kvinnorna ur konsthistorien. Äntligen en utställning på NM som är "modern". Härligt! Det verkar som om man hittat en del svenska kvinnliga konstnärer också. Och att dessa har funnits i arkiven/magasinen men inte visats. Bara det säger en del om inställningen till kvinnliga konstnärer under 1900-talet.
Om man läser professor Nybloms tal vid Akademiens Jubileum 1885 så ser man en viss stolthet över de svenska kvinnliga konstnärerna, likaså i hans recensioner från utställningar vid samma tid (undantaget är väl Julia Beck men hon var nog för djärv för professor Nyblom). Allt detta finns säkert med på utställningen, liksom att en kvinna var chef för mynt/medaljpräglingen (som var en viktigt del av utbildningen och som alltid visades på Akademiens utställningar) under senare delen av 1800-talet och att ingen verkar ha tyckt att det var något konstigt med det, i alla fall inte i de dokument jag har läst. Däremot i Svenskt konstnärslexikon.  Läs det, om inte annat för att förundra er över hur kvinnliga konstnärer beskrivs. Inte alla, men dock... Jag ska i alla fall se utställningen och håller tummarna för att den är så bra som jag tror.

Jag kan förstå lärarnas ilska. Här har man skruvat upp tonläget och sagt att vi ska strejka, vi ska ha 10000 mer i månaden, vi ska höja statusen osv. Det bidde lite över 1000 i månaden. Pyspunka var ordet. Å andra sidan har regeringen skjutit till medel för att öka karriärmöjligheterna för lärarna och där kan man faktiskt få en löneökning på 10000. Fast då måste man jobba för den. Det som oroar mig lite är att karriärmöjligheterna verkar ligga utanför ren undervisning i klassrummet. Man ska studera vidare och forska, man ska ta hand om och utbilda andra lärare osv. Finns det inga karriärmöjligheter för den som vill ägna sig åt undervisning? Var tar eleverna vägen i allt detta? Eller det kanske inte är så noga med dem? Vilka lärare är det som ska undervisa? Så som det ser ut nu är undervisning i klassrum den lägsta och första pinnen i den framtida lärarkarriären. Verkar det vettigt?

Tintin får läsas i Kulturhuset igen! Tänker på när jag var barn i bokslukaråldern som det hette på den tiden. Då låg det radikala 60-talet som en disktrasa över litteraturen, och vissa böcker förbjöds på biblioteken eftersom de inte ansågs vara "god litteratur", bl a Kitty-böcker och så den stora diskussionen om Enid Blyton. Böcker som faktiskt förbjöds, i alla fall på "mitt bibliotek", jag kommer inte ihåg titlarna, men den handlade om svenske Gunnar som gick i engelsk privatskola. Han fick utstå de allra hemskaste saker för att bli accepterad på skolan och sådan läsning ansågs inte vara bra för barn att läsa. Jag fick tag på böckerna ändå, det som är förbjudet är ju mer lockande. Jag diskuterade aldrig böckerna och det som skildrades i dem med någon, vilket nog hade behövts, böckerna var ganska läskiga. Samtal och diskussion är bättre än förbud. Hoppas Kulturhuset följer upp Tintin-debaclet och gör något bra av det.

Att dra in Tintin på biblioteket är ett slags överförmynderi. Barn läser helt okritiskt, anser man. Finns det ingen som kan diskutera sådana synsätt som Tintin förmedlar med dessa stackars okritiskt läsande barn istället? Likadant med den tecknade barnfilmen. Diskussionen ska inte enbart föras på nätet och i media, lite IRL vore bra också. Tycker man ska se också till innehållet och inte bara till bilden. Vet att vi lever i ett bildsamhälle, men i de här sammanhangen blir ju tal och text otroligt viktiga. Kanske betydligt jobbigare än att bara dra in filmer och böcker, men i längden tror jag man vinner på att ta diskussionen istället.

Läste Ola Wongs krönika om Kina i Svd. Kina har inte varit så bra på att teckna fredsfördrag med sina grannar. Med tanke på att Kina har världens största armé sett till antalet personer, är detta, precis som Wong skriver, väldigt oroande. Denna jättearmé måste ju ha något att göra för att rättfärdiga sin existens så att säga. Det räcker kanske inte längre med Tibet och bondeuppror för att hålla armén i schack. Att vända ilskan över hur landet styrs till en yttre fiende är ju klassiskt. Tror att det handlar lite om det också i de länder där man demonstrerar mot den antiislamitiska filmen. Undrar hur länge USA får (och vill) ikläda sig rollen som den store fienden, snart kanske den världsbilden ser helt annorlunda ut.

Undrar hur man kan fatta ett sådant beslut som Migrationsverket gjort när det gäller den lilla tvååriga flickan. Kan förstå att man vill att moder och barn ska förenas, men i det här fallet verkar ingen veta var modern finns. Vart i Frankrike ska flickan skickas då? Vet Migrationsverket något som vi inte vet? Så kan ju faktiskt vara fallet...

Sedan tycker jag det är fantastiskt att de båda svenska journalisterna - fd fängslade i Etiopien - verkar vara så oberörda av sin fängelsevistelse. De ställer ju upp på intervjuer och upprop överallt och var som helst verkar det som. Det kanske är ett sätt att försöka glömma, vad vet jag. Otroligt att de orkar.

Till slut, vad ska man säga om den svenska budgeten? För några månader sedan klagade alla på att Anders Borg var så snål, nu är samma "alla" alldeles förskräckta över att han har tagit i så mycket. Hur vill de ha det egentligen? Dessutom anses Borg ha snott socialdemokraternas förslag. Vad är det som säger att socialdemokraterna har monopol på förslagsställandet? Är ett förslag bra för Sverige, spelar det väl ingen roll vem som genomför det? Retoriken är något enkelspårig, tycker jag. Sedan kommer Pagrotskys förslag och då går alla i taket igen. I socialdemokratiskt styrda kommuner röstar man för att privata alternativ inom vård och omsorg ska försvinna. Är detta någon slags nostalgitripp tillbaka till det härliga 70-talet då socialdemokraterna var det stora och enda partiet? Är det verkligen bra att vilja ha tillbaka saker som de var förr? Samhället förändras ju och det borde ideologierna och politikerna också göra. Inte krampaktigt klamra sig fast vid något som inte finns. Socialdemokraterna verkar ha en hel del att bearbeta fortfarande...

Peab verkar vara bra på att kamma hem kontrakt. Däremot verkar de inte vara så bra på att bygga. Det står dagligen notiser om Peabs fadäser, nu senast i Göteborg där man satt in järnvägsväxlar istället för spårvägsväxlar så att spårvagnarna spårade ur direkt. Det där upphandlingsförfarandet verkar inte riktigt fungera som det ska. Går man bara på priset? Ser man inte alls till kompetens eller kvalitét? Vilka är det som sköter upphandlingarna? Borde inte de skickas på kompetensutveckling? Upphandling som idé är det inget fel på egentligen, däremot hur upphandlingsförfarandet tar sig uttryck i praktiken. Skrämmande resursslöseri...

Likadant med revisorer, verkar det som. Fast lite annorlunda. Där är det företaget som betalar för revisionen. Börjar revisorn muttra om oegentligheter så avskedas denne, sådana "muppar" vill man inte ha som reviderar. Det känns lite fel, faktiskt. En oberoende granskare, kanske, också? Nu är det ju flera företag där revisorerna har muttrat och där de sedan "ändrade sig" och skrev under revisionsberättelsen. Detta har fått förödande konsekvenser i flera fall. Vad ska man då ha revisorer till? Ska de hållas i kort koppel och beläggas med munkavle är det ju ingen idé att över huvudtaget ha en sådan yrkesgrupp. Kompetensutveckling i etik och moral för båda sidor kanske vore något här.

Såg en Panaxiabil köra omkring i stan. Hämtar de upp pengar fortfarande? Det hade jag nog sagt nej till om jag varit affärsidkare. Kan inte låta bli att dra samma harang som alla andra har gjort. Finns det inga regler för hur ett värdetransportföretag ska förhålla sig till de värden man får sig anförtrodda? Om jag inte minns fel, ropade man på regler efter helikopterrånet men det blev väl inget av med det. Så stora värden kan ju inte bara få flyta omkring på några oberäkneliga ägares egenhändigt hopsnickrade premisser. Finns det ingen som kollar att summorna verkligen kommer in på rätt konton? För några år sedan hade inte heller bankerna någon vidare kontroll, men den branschen har sanerats, i alla fall när det gäller sådant. Detta gör att jag börjar undra om man bara kan skaffa sig en skåpbil och säga att man kör värdetransporter. Är man en bra försäljare så växer verksamheten. Utan att någon verkar bry sig om hur värdena hanteras. Litar affärsidkarna bara på vem som helst som kan sälja in? Dessutom verkar allt ha fått pågå under lång tid utan att någon gjort något. Är det ansvarsfrågan som spökar igen? Dvs det är ingen som vet vem som har, och därför vill ingen ta på sig, ansvaret. "Det är inte mitt bord" verkar vara dagens mantra och det gäller för alla nivåer. Sorgligt

Regeringens åtgärder för mer jobb verkar inte funka riktigt. Trots att man pumpar in pengar. Nu kan man inte se Sverige som ett isolerat fenomen, utan omvärldsberoende. Där finns nog en del av förklaringen till att jobben aldrig kommer, hela världen befinner sig i en slags avvaktande recession, med vissa undantag. Det där med att pumpa in pengar är en gammal beprövad metod. I dagens läge kanske det är andra incitament som får jobben att komma. Man har redan börjat med att försöka göra yrkesutbildningar mer attraktiva men stöter på patrull därför att företagen inte är så förtjusta i att ta emot lärlingar, trots att man får en ganska stor summa för varje lärling och praktikant. Företagen vill helst att eventuella nyrekryteringar ska komma från erfaret folk som inte har någon sjukfrånvaro. Man har inte så stora marginaler som tillåter långa inlärningsprocesser. Detta gör att man måste tänka nytt och annorlunda, kanske våga ta lite risker som politiker - och som arbetsgivare. Att sänka skattetrycket är nog rätt väg att gå. Detta ger väl inte avtryck redan imorgon, men är långsiktigt hållbart. Ett samhälle består dock av alla sina innevånare och det är ju inte bara staten som ska klara skivan åt oss, vi måste börja tänka annorlunda själva också.
Undrar också inom vilka yrkesområden alla arbetslösa finns. Är det mest svetsare eller jurister eller vad?

Dissekering av ett snöfall är allvarlig och kul teater. Iskallt i salongen och på scenen diskuteras filosofiska och personliga frågor med en liten tvist. Den där lilla tvisten är perfekt tajmad. Urduktiga skådespelare - flera unga som trots att de inte skriker (som unga skådespelare ibland gör) når ända till bakersta raden. Läste någonstans att alla tröttnat på att se klassikerna och vill se något annat. Detta är ett bra alternativ, men man måste nog vara åtminstone lite insatt i ämnet drottning Kristina för att förstå diskussionen, i alla fall på ett djupare plan. Själv tycker jag nog att klassikerna tål att spelas fortfarande, eller snarare de klassiska dramatikerna. Däremot förstår jag inte riktigt varför alla väljer att spela samma pjäser om och om igen. Ofta finns det massor med teater som de stora dramatikerna skrivit som nästan aldrig sätts upp. Det är kanske lite svårare att förhålla sig till sällan spelad dramatik än till "de gamla vanliga" och/eller nyskriven? På Operan "upptäcker" man emellanåt sällan uppförda baletter och dramer och det verkar fungera bra.

Journalister skriver om journalister. Det blir kanske lite vinklat i journalistisk fördel när så sker. Allt som Martin och Johan och alla andra journalister har gjort är helt rätt. Sedan kan andra ifrågasättas. Så börjar också ske nu. Regeringen får sig en känga för att de sagt att Etiopien är en diktatur. Men hur är det med journalister? De har förstås inte gjort något sådant eller sagt att det etiopiska rättssystemet är en fars. När journalister skriver sådant handlar det om undersökande journalistik och det är allas rätt i en demokrati. Tycker att Martin och Johan gör rätt som väljer att vara tysta till de analyserat allt. Så kan man ju tycka att uttalanden av regeringar och dito av journalister har en viss skillnad i dignitet. Jag börjar faktiskt undra över det då jag ser vad som händer pga den antiislamistiska filmen. Lite läskigt att någon som inte ens vill träda fram skapar en sådan film som får dessa konsekvenser. Vill man vara lite konspirationsteoretisk kan det ju vara ett sätt att vilja skapa sådan oro. Sociala mediers betydelse osv. Yttrandefriheten ska man vara rädd om. Den ska inte missbrukas i eget namn som nu görs på flera håll.
Sedan är det ju skönt att t-banerånaren gripits. Om han nu var känd sedan tidigare, varför har inget gjorts? Det verkar vara  samma mentalitet som när man vill ha lägre hastighet eller trafikljus vid skolor. Inget händer förrän en riktigt allvarlig olycka inträffar. Är det inte inne att vara proaktiv? Att man åker hem ensam mitt i natten när man är så otroligt berusad, som det verkar, är inte heller bra. Hade han inga kompisar som kunde hjälpa honom hem? Eller var de lika berusade? Tur att ungdomar i alla fall verkar dra ner lite på alkoholkonsumtionen. Numera är det tydligen 50-åriga tanter som häller i sig. Frihet i en liten box...

Di har en något ensidig rubriksättning... Tokrusning, glädjefnatt, tvärnit osv i var och varannan rubrik. Vad har hänt med den (webb)tidningen? Trodde det var mer kvällstidningsstrategi och/eller sportdito.
Idag ska Johan och Martin hålla presskonferens. Även om de såg lite tagna ut i början så måste man säga att de är bra stajlade med mustascher och frisyrer, tom kläder. Man ska se medial ut, även om man är svensk hjälte som suttit i etiopiskt fängelse i över ett år. Sedan kan man ju undra vem som stajlat dem. Kanske inte så bra för Etiopien heller om svenskarna släppts utmärglade med diverse sjukdomar, med kvistiga skägg osv.
Till slut verkar det som om alla mest gissar vad som ska ske i framtiden. Diverse experter uttalar sig om bostadsmarknaden där priserna sjunker katastrofalt, svenskarna är alldeles för högt belånade osv. Att svenskarna valt att lägga det extra de fått tillbaka i form av skattesänkningar på lån till bostäder är väl inte bara av ondo, eller? Det är väl snarare värderingen (där bl a taxeringsvärdet drivit upp värdenivåerna) som behöver justeras. Fast är det någon som litar på de där värderings- och kreditinstituten längre? De justerar ju bara sina siffror när allt redan har inträffat och knappt ens då.

Valet i Nederländerna verkar inte ha varit så intressant när det kom till kritan. Trots alla rubriker om ödesval för Europa. Var det för att "fel" sida vann - i alla fall ur ett rubriksättarperspektiv? Nu när alla verkar göra så gott de kan för att rädda det som räddas kan av EU och euron så försvinner nyhetsvärdet? Jaja, det finns väl annat man kan rapportera om som skenavrättningar och liknande. Kommer Martin och Johan (alla är så familjära så då är jag det också, fastän jag aldrig har träffat dem) att klara av alla frågor under presskonferensen på fredag sådär utan vidare? Hela historien måste vara ett jättetrauma för dem och inte helt enkel att hantera. Har svenska journalister beredskap för att intervjua människor som varit utsatta för sådant? Vi i vår lilla ankdamm? Tycker personligen att det borde vara viktigare att de får träffa sina familjer i  lugn och ro än att de måste hålla presskonferens nästan innan de träffar familjerna. Det är ju inget VM-guld eller så det är frågan om.

Läser ToppHälsa och hittar mycket matnyttigt. Det som retar mig med de här tidningarna är att de riktar sig till en mycket yngre publik, med unga smala, välmusklade tjejer som tränar och mår såå bra. Visserligen läste jag en intervju med Martina Haag där hon talade om hur valkig hon var. Fast det var INNAN hon hittade löpningen. Nu håller hon på och springer marathon och tävlar med sin syster om jättestora pokaler. På bilderna såg hon verkligen inte valkig ut. Vi vanliga dödliga som trots mycket motionerande, dock inte marathon (det är kanske det man måste springa för att valkarna ska försvinna helt), ändå är valkiga och har gäddhäng, var finns våra förebilder? Börjar förstå varför så få i min ålder går på spinning eller bygger muskler. Sådant får man göra i skymundan hemma med ljuset släckt. Har ni förresten provat sådana där brallor som är så tighta för att inget ska hoppa när man springer? Blodtillförseln stryps ju helt så man blir trött mycket snabbare och nästan lite yr eftersom blodet inte kan cirkulera i halva kroppen. Detta ska vara lösningen på alla problem för de som har svårt för att springa. Hehe... Sure
Lars Vilks talar på SION:s möte och är tydligen lite lätt skämtsam vilket lockar till skrattsalvor. Jag har numera lite svårt att ta honom på allvar, tycker inte han verkar ett dugg seriös. Han förstör mer än han bygger upp.
Lite läskigt att USA:s ambassadör i Libyen blir dödad i en raketattack pga att någon i USA gjort en film som talar illa om Muhammed. Finns det inte något annat argument man kan ta till för att visa att man inte gillar sådana filmer? Det kan inte vara lätt att vara amerikan i den delen av världen idag. Det har det väl iofs inte varit sedan staterna där blev självständiga. Finns det inte olja och naturgas på andra ställen i världen? Nu får Obama och Hillary att göra precis innan valet, fast det kanske är tur att de ska ta itu med saken och inte republikanerna. Fast problemet kvarstår efter valet också och då vet man ju aldrig vad som kan hända.
Till slut verkar det gamla radarparet Hagströmer/Oviberg ha fått riktigt stora problem, i alla fall med sina företag. Själva klarar de sig nog vad som än händer.

Ryssland verkar vara mest intresserat av min blogg. I alla fall när man tittar på statistiken. Ingen i Sverige som det ser ut. Det betyder att jag kan sitta här och skriva för mig själv, nästan som i en egen hemlig dagbok. Tror inte att någon förstår vad jag skriver när alla är utländska. Känns tryggt! Kanske jag så småningom kan få ihop en artikel eller något om mitt eget bloggande över tid, se om jag ändrat åsikt och vad som intresserat mig mest under bloggtiden. Lite kul, tycker jag, att man skrämmer folk så mycket med vad man publicerar på nätet. I mitt fall är det ingen som bryr sig. Fast jag är ju inte så kontroversiell eller känd heller för den delen. Jag fortsätter nog med min egen lilla stil, mitt syfte är inte att bli känd eller tjäna pengar på att blogga, snarare försöka bevisa (för mig själv) att det går att använda sin blogg som ett forum för egna reflektioner utan att någon annan hittar det minsta intresse i vad jag reflekterar över. Lite osynlig vardagsreflektionsdebriefing så att säga.

Skönt att svenskarna är släppta! Och att de får vila ut och hämta sig i lugn och ro. Det behöver de säkert efter över ett år i etiopiskt fängelse. Förstår iofs att medierna vill suga ut en bra historia till sista droppen, men tyckte personligen att de båda såg lite tagna ut på det foto som visats. Hoppas de tillåts vila ut i lugn och ro.

Yoga i skolan är tydligen någon form av religionsutövning. Förstår inte varför det blir sådant himla liv så fort något med den minsta anknytning till religion nämns i dagens skolor. Se bara på skolavslutningarna. Kan man inte bara fråga föräldrarna om det är ok att vi gör så här, eller säga att på den här skolan har vi yoga som avslappningsform. Då får man själv som förälder välja om man tycker att det är ok. Är det verkligen staten och/eller kommunen som ska välja det åt en?

Synd om alla småbarnsföräldrar som upplever sådan stress och tidspress idag. Kommer själv ihåg hur det var, men jag jobbade deltid under småbarnsåren. Idag jobbar alla heltid. Rätt till heltid är nog bra, men på något sätt måste familjeliv och jobb gå att kombinera så att livskvalitén blir åtminstone någotsånär. Undrar hur det ska gå för alla dessa genomstressade föräldrar om några år. Vi kommer att få en helt annan vårdstruktur i Sverige pga det. Hoppas man planerar för sådant.

Känns lite  läskigt att så många svenska journalister är så tvärsäkra på att de i Etiopien fängslade svenskarna släpps... Tänk om de inte blir släppta? Ska vi då återigen få läsa och höra långa litanior om att det etiopiska rättsväsendet är en skämt? Etiopierna tycker ju inte det och på något sätt måste det ändå finnas en förståelse för att det är så här det fungerar. Svenskarna måste ha tagit en medveten risk, man kan ju inte bara tro att är man en svensk undersökande journalist så är det ok att bryta mot regler utan några efterspel. Ibland är det bra att låta processen ha sin gång utan att spekulera, jag tror att de ständiga spekulationerna utifrån ett ensidigt svenskt perspektiv gjort mer skada än nytta. Håller tummarna för att allt löser sig på bästa sätt.

Nu börjar man resa sig till aktiens försvar. Överallt talas det om att det nog faktiskt egentligen är bra med aktier. När alla har sålt och skaffat sig obligationer istället. Allt för att kommersen ska fortsätta och bankerna få sina courtageavgifter.

Det är härligt att läsa om ungdomar som det faktiskt går bra för. Oftast talas det om ungdomsarbetslöshet och depressioner och elände. Fast man inser snabbt att själv är man numera en ganska trög och trött person, något slags dinosaurie eller så. De unga har ofta flera vägar de vandrar på - och de är duktiga på det också - och utnyttjar allt för att skaffa sig ett jobb och en karriär. Att ha varit duktig i sport, lärt sig språk osv hjälper till när man söker jobb.  Numera ser tydligen arbetsgivarna till helheten i människan de vill ska jobba hos dem, inte bara om de har bra betyg i språk eller matematik och helst ett tiotals år av erfarenhet när de är 25 år. Även om det hjälper till i jobbsökeriet. Däremot verkar inte de humanistiska intressena vara av något större intresse för arbetsgivarna - om man inte räknar dit språk, då. Om vi nu ska vara så globala, kanske det vore av intresse att lära sig om de kulturer som finns, inte bara den egna, som kanskse enbart rör sig kring den egna gruppen, familjen i vissa fall.

Talangjakter är ute, säger media. Får se vad tittarna säger om det. Nu börjar en ny talangjakt, med kända namn i juryn. De ska tydligen vara lite snällare än i Idol. Det tycker jag är bra, det där one-linerköret med direkta mobbingtendenser tycker jag är helt förkastligt. Det är väl egentligen bara JR som kan uttala en sådan. Fast å andra sidan, kommer de där grilla-programmen tillbaka? Där stod ju alla och var så elaka mot varandra som de bara kunde. Hoppas att det också är helt ute...

Läser överallt om brister i sjukvård, omsorg och skola. Det är ju bra att regeringen satsar på infrastruktur och lärlingsplatser inom industrin, inget snack om saken. Men varför försöker man inte också skapa ett bättre klimat inom ovanstående områden? Högre personaltäthet och fler utbildnings/lärlingsplatser skulle nog inte skada. Det är dessutom jobb som alltid kommer att behövas. Man pratar om statushöjningar och liknande för alla dessa grupper, men det blir mest snack. Att höja allas löner med 10 000 SEK i månaden tror jag dock inte är lösningen även om det skulle bli en åtgärd som syns. Det måste finnas andra sätt, som antagligen kräver mer långsiktighet och som inte syns så mycket i den dagliga debatten. Långsiktig problemlösning och dito ekonomiska överväganden borde stå på agendan. Ja, nu är ju alla pengarna slut och Sverige går med underskott så det lär väl inte bli några pengar där den här gången heller. Har vi verkligen bara pengar och idéer till ett område i taget?

Nuförtiden slipper man få knäna krossade av torpeder när man lånar till  ockerränta och inte kan betala tillbaka. Man får ett brev från Kronofogden istället. Det är ju faktiskt en förbättring på det sättet, men det var väl inte riktigt så det var tänkt från början. Meningen var väl att ockerräntorna skulle bort, eller? Sedan bråkar berörda myndigheter om vem som har ansvaret och har tillsatt utredningar. Under tiden strömmar det ut brev från Kronofogden. Det enda som verkar finnas till hands för att få hjälp idag, det är Lyxfällan. Och det är ju inte så många förunnat att få vara med där. På något sätt måste det bli svårare att ta de där sms-lånen, nu verkar det gå på några minuter. Man har ju infört restriktioner för bolån för de stora bankerna, det gick relativt snabbt. Det borde gå att göra här också.

Riksbanken sänkte räntan... De som gissade fel klagar över RB:s brist på transparens och att det inte går att planera framtiden. Andra tyckte att det var bra. Grejen med framtiden är nog just att den inte går att planera fullt ut, det finns alltid faktorer som påverkar ens val och planering. Därmed inte sagt att man inte ska planera och göra val, ödet är inte helt förutbestämt även om det kan verka så ibland. Tycker att de som klagar ska växa upp, curlingbehovet får inte gå till överdrift.

Obama höll sitt tal och det var tydligen ovanligt konkret för att vara Obama. Det var väl bra, han har ju anklagats för att bara prata om visioner och inte vara så bra på vardagspolitik. Nu fick Clinton stå för visionerna. Snyggt jobbat! Svenska politiker från båda lägren befinner sig i USA just nu och det är inte Mitt Romney man vill hämta inspiration av... Här i Sverige klagar vi ju över bristen på visioner och att alla knuffas i mitten. I USA finns det två, tydliga, skiljelinjer. Frågan är om vi i Sverige behöver två framtidsvisioner att välja mellan. Vi är ju mer konsensusinriktade och då krävs kanske ett annat fokus än i USA. Det går att vara överens för landets bästa, även om det finns områden där man inte är det. Den kommunala vardagspolitiken har nått den svenska riksdagen...(?)

En läkare tar lunch mitt under en operation. Det är ju inte precis det intryck man får när man ser läkarserier som t ex "Greys anatomy". Där opererar man i blöjor och sippar på en shake för att få ny energi under pågående operation, allt för att rädda patienten. Så går det tydligen inte till i verkligheten. Där ska man gå på lagstadgad  lunch vad som än händer. Verkligheten överträffar dikten. Verkar faktiskt inte riktigt klokt, hur tänker man när man gör så? Hoppas det var en engångsföreteelse, annars ligger vi illa till.

När jag tänker efter är de där serierna om hantverkare inte heller särskilt överensstämmande med verkligheten. Där framställs hantverkaren som en räddande ängel som kämpar dygnet runt för att bli klar med byggnationen. På utlovad tid. Så går det ju inte till i verkligheten, där får man vara glad om det rör sig om någon veckas fördröjning, regel verkar vara två-fyra veckor. Dessutom krånglar det till vardagen alldeles förskräckligt med hantverkare som inte dyker upp när man tagit ledigt från jobbet, byggdamm osv. Och att det ibland inte blir som man kommit överens om från början.

Dramaturgiskt tillrättaläggande är nog bra, bara man som tittare inte tror att det är verkligheten man betraktar. Då lär man bli besviken.

Sedan undrar jag, apropå Kristallen, om Filip & Fredrik verkligen är de enda som svenskarna tycker gör bra program i Sverige. Eller det är kanske för att de är som Duracellkaniner - de har tusen programidéer som de får realisera och de tar aldrig slut. Det ena programmet följer på det andra. De är ju aldrig borta från rutan, de måste vara inpräglade i glaset hos dem som tittar. Jag tittar själv inte så mycket på dessa program, men det jag sett verkar vara lite samma sak, man tar en gammal idé och så gör man tvärt om så att säga. Det verkar fungera bra, och säger också ganska mycket om hur mycket nya idéer det egentligen finns som svenska folket tar till sig.

Michelle Obama håller tal som nästan blir mer omskrivet än presidentens. Likadant för republikanen Romneys fru, Ann. Är det för att "resten kommer att bli män"- det verkar ju inte finnas några kvinnor efter Hillary (eller Palin för den delen) - eller är det för att kvinnorna fått större betydelse både för väljare och valmaskineri? Det ser faktiskt ut som om kvinnorna är på frammarsch lite varstans, i alla fall i den amerikanska politiken. Och vad de kommer att rösta på ses som viktigt, kanhända avgörande. Nu när de svenska kvinnorna sviker Stefan Löfvén, kommer hans fru/sambo att ställa upp på samma sätt då? Eller någon av de andra partiledarnas partners? Fast hos oss ska man kanske relatera det hela till kungahuset istället. Drottning Silvia har ställt upp för sin make kungen, i vått och torrt. Om Sverige får en president istället, kanske det även politiskt blir likadant här, att man röstar på ett par (så är det ju redan i Miljöpartiet).

Tror personligen att det ska finnas alla sorter i beslutsfattande sammanhang, man tenderar att se för mycket till sin egen grupp annars, och inte till helheten. Betyder detta då att man måste ta till kvotering? Det borde vara så att kloka personer inser att det behövs alla sorter, även i bolagsstyrelser. EU tror nog inte att så blir fallet och vill därför reservera platser för kvinnor. Naturligtvis kommer de vanliga invändningarna från farbröderna i svenskt näringsliv, att man ska väljas in pga meriter. Hur ser det då egentligen ut i bolagsstyrelserna idag? Sitter alla där pga sina fantastiska meriter? I många bolagsstyrelser är så säkert fallet, men det finns alltför många där helt annan "meritokrati" råder. Det svenska samhället underlättar ju alldeles kolossalt för kvinnor som vill göra karriär så sådana argument borde vara förlegade. Kvinnor borde också uppmuntra kvinnor, inte försvåra för dem ("jag fick minsann jobba jättehårt och avstå från massor och det ska du också. Detta är ingen dans på rosor"). Det blir lite som att kvinnor måste uppfinna hjulet varje gång. Nätverken är säkert jättebra, men det får inte bara bli snack. Action tjejer, action...

200 miljoner är ganska mycket pengar. I alla fall för oss vanliga dödliga. Dessa 200 miljoner ska hjälpa tunga områden att hitta vägar ut ur utanförskap. Jag tror att alla börjar bli pengablinda, precis som man anklagar vd:ar och generaldirektörer för. 200 miljoner är en väldigt liten summa, säger man, den kommer inte att hjälpa ett dugg. Är inte ett antal extramiljoner bra att få, kanske kan man starta det där projektet som man velat, men inte kunnat pga pengabrist? Det fungerar faktiskt inte så att allt blir bra bara för att man trycker ner pengar i halsen på folk. Ner på jorden med er, alla pengakramare.

Jag förstår inte heller varför det är så krångligt att folk köper sina biljetter på tåget. SJ ska ju ta bort den möjligheten. De flesta har ju biljett, men ibland kommer man lite sent till stationen och då är det bra att möjligheten finns. Eller så är det så att det alltid kommer att finnas möjlighet för senkommande resenärer att köpa biljetter på stationen eftersom tågen ändå aldrig går i tid. Införande av akademiska kvartar, eller?