Bemanningsföretag är i hetluften just nu. Folk känner sig nerklassade och degraderade då de jobbar på bemanningsföretag. De "riktiga" anställda har så mycket nedsättande frågor. På min tid fanns vikariesystemet och du kunde gå på olika vikariat i tio-tals år på samma ställe. Bytte du arbetsplats hamnade du sist i kön igen. Är det samma sak för de som hyrs in, att de får börja om från början hela tiden? Har vikariaten övergått i att arbetsgivarna anlitar bemanningsföretag istället? I dessa tider, med varselvågor och allt möjligt, är det förståeligt att företagen drar ner på bemanningspersonalen. Förr var det vikarierna som rök. Facket ville ju helst inte att vikarierna anslöt sig, det blev så mycket att göra då. Hur är det med bemanningsföretagen? Sitter facket bara och tycker att bemanningsföretag inte ska få finnas, eller försöker de värva medlemmar och hjälpa dem som hyrs in istället? På den här fronten känns det inte som om så mycket hänt på 40-50 år även om man idag använder andra beteckningar. Kanske något att ta tag i istället för att bara säga nej?
Om det är som man läser om läraryrket idag, så är det ju rent förskräckligt. Överallt upphöjs kändisar som struntat i skolan men klarat sig ändå. Alla kan ju inte bli Zlatan. Kunskap är helt ute, om man vill ta reda på något så finns ju internet. Numera hittar jag sällan kunskap på internet, möjligen på engelskspråkiga sajter, jag måste läsa böcker, faktiskt. Pojkar läser inte böcker längre. Lärarna själva blir sämre och sämre, de är dåliga på prov och dåliga på självstudier. Det är ju sådant de ska lära ut till eleverna. Lärare i de lägre klasserna i grundskolan behövde inte gå kurser i läsinlärning eller matematik för att få ut sin examen. Dessa finns väl kvar och undervisar fortfarande. Tycker inte det är konstigt att lärarna klagar på Björklund om det ser ut som ovan beskrivits. Han har ju faktiskt höjt kraven på lärarna avsevärt.