Två böcker med samma utgångspunkt, hur andra världskriget kom att påverka flera generationer. Visserligen får vi aldrig glömma, så på det viset var det ju briljant. Däremot är det synd att inte också andra ämnen beaktas, det fanns ju en hel del att välja på som kanske mer speglar det samhälle vi lever i idag med de nya utmaningar som det svenska samhället står inför. Och goda böcker också, som det verkar. Jag kommer att få mycket att läsa i jul... Eller också var det så att just de här två böckerna var de litterärt mest högtstående, skrivna i sann Strindbergsk anda. Jag undrar dock vilka som sitter i juryn.
Det där med att man gräver upp begravda, är väl bra, kanske. Folk vill ha ett avslut och förhoppningsvis gör det slut på alla spekulationer åt ena eller andra hållet. Som jag kommer ihåg det, var Arafat väldigt sjuk och han hade väl inte heller levt ett försiktigt liv där han tagit väl vara på sig själv. Fast det kan kanske ha funnits de som ville påskynda processen, vad vet jag. Jag drar mig dock till minnes att man grävt upp ett flertal historiska personer där man påvisat arsenik i kroppen. Det låter ju som om någon hade velat ta livet av dem. Jag hörde dock av någon att man under vissa perioder använt arsenik i det mesta, tom i läkemedel, för att man trodde att det var bra. Undrar vad eftervärlden kommer att tycka om vissa saker som vi använder idag och som vi ser som oumbärliga.
Grekland fick sitt lån och börsen tog ett försiktigt skutt uppåt. Ibland tror jag att man iscensätter sådana här grejor för att folk ska förstå att man verkligen jobbar. Nu syns det ju att Grekland har gjort åtstramningar som var villkoren för lånen, och att EU sett till att Grekland verkligen uppfyllt villkoren innan lånen betalades ut. Bättre med sådan iscensättning än att okritiskt ösa ut pengar. Utomlands har man länge pratat om Cypern, men först nu har svenska tidningar tagit upp det. Konstigt...