Är det för att första-klassresenärerna blev sura på champagnestoppet hos SAS som aktien handelsstoppades på börsen idag? Om inte långivarna blir bjudna på champagne då de reser blir det heller inga nya lån. Skämt åsido, det här verkar ju allvarligt... Brukar så här stora företag handelsstoppas för att alla ska behandlas rättvist? De där halvstatliga företagen verkar vara på fallrepet hela bunten - Vattenfall ser ju inte heller så fräscht ut. Det är snart bara SBAB kvar...
Läser om filmen om Marie Krøyer, om att regissören struntat i att behandla henne som konstnär och enbart sett henne som hustru till två stora konstnärer. Det kanske bara var som ogift som man kunde agera självständigt som kvinna under denna tid. Så fort man gifte sig hamnade man under mannens beskydd och fick helt andra uppgifter, som maka och mor i första hand. Fast det stämmer inte riktigt, se bara på Elsa Beskow och Tekla Nordström som tidvis var de som försörjde sina familjer. Det verkar dock som om de fortfarande i första hand skulle vara makor och mödrar, de inkomster de genererade fick de till stor del åstadkomma på sin "lediga" tid. Jag kan heller inte riktigt föreställa mig att deras män gick in och tog hand om hushållsarbetet. Gammal tradition från bondesamhället det där, kvinnorna kunde rycka in och göra mannens jobb, medan det motsatta nästan inte existerade. Inte förrän sysslorna blev mekaniserade med industrialismen - och i huvudsak förlagda utanför hemmet - blev det legitimt för män att utföra kvinnoarbete. Den dubbelarbetande kvinnan har alltså existerat i generationer. Den svenska arbetsmarknaden var nog heller inte så svart-vit som det framställts hittills, och inte heller det svenska klassamhället.

Var på visning i Anna Lindhagens hem/museum. Det får mig att fundera på alla de kvinnor som hade mycket att säga till om i slutet på 1800-talet - början av 1900-talet, dessa kvinnor som skrivits ut ur historien under efterkrigstiden, men som börjar synliggöras igen. När man börjar leta i gamla dokument, tidningar och böcker så finns det faktiskt en hel del kvinnor, som trots att de inte hade rösträtt, arbetade för ett modernare och mer jämlikt Sverige. Det som är riktigt intressant är varför historieskrivningen efter andra världskriget i princip uteslöt dem. Vad var det för mentalitet som präglade Sverige då? Ska man vara pk idag så måste man säga att trots de patriarkaliska förtryckarstrukturer som rådde i slutet 1800-början 1900, så fanns det kvinnor som gjorde saker ändå, även om de inte uppnådde så mycket. Är inte det att förringa det samhälle som växte fram under den tiden? Vi gör ju precis som efterkrigstidens historiker och politiker, lägger vår tids värderingar på en tid där värderingarna var helt andra. Somliga säger att det är Strindbergs "fel". Hans beskrivning av borgerlighetens damer i Röda rummet har präglat 1900-talets historieskrivning. Anna Lindhagen var socialdemokrat och en sådan borgerlighetens dam på samma gång. Man kanske skulle tittat mer på verklighetens kvinnor än kvinnor i en skönlitterär skildring när man skriver historien.

Är det bara reseföretagen som inte har någon CSR-person/avdelning? I Sverige kanske vi har valt att dra in på den funktionen eftersom företagen måste betala höga premier för drulleförsäkring åt sina styrelseledamöter. En sådan försäkring kan inte vara billig, fel och misstag i en styrelse verkar vara mer regel än undantag nuförtiden. Det är aktieägarna - och de som jobbar i företagen - som betalar dessa premier. Styrelsefunktionen har blivit en win-win utan ansvarstagande, för styrelsen spelar det ingen roll vilka beslut den fattar eller vilka frågor den underlåter att ta upp till diskussion. Däremot spelar besluten, eller bristen på dem, roll för företagets anseende, för de anställda och företagets produkter. Är det verkligen sådana styrelseledamöter man vill ha i sina företag? Kanske dags att omfördela, både organisatoriskt och personellt, med styrelsemedlemmar som tar sitt uppdrag på allvar och en riktig CSR-funktion.
Göran Stangertz har gått bort. Han har följt mig genom hela livet, känns det som. Inte personligen men i film, dramatik och som regissör. Han utmanade, ibland tyckte jag inte alls om honom, och berörde alltid. Det är få som har denna förmåga, han lämnar ett tomrum efter sig som väldigt få kan fylla.

Så är rapportfloden över oss. Stora krigsrubriker för Volvo, Nordea, Telia och SAS. När det gäller resten pratas det inte så mycket. Antagligen går de helt ok. Jag har fortfarande svårt för det där att ett företag går med vinst men analytikerna hade väntat mer. I dessa tider? Är analytiker nationalekonomer som tar bort hela verkligheten kring två variabler för att de ska kunna mötas på det mest optimala stället? Vad ska vi då med analytikerna till, verklighet är en sak, teori en helt annan och dessa spelar ibland inte ens på samma plan. Fram för ett mer verklighetsförankrat analyserande!
Så har Madde äntligen fått sin "prins". Det var väl skönt för henne. Detta är ju Gossip Girl i verkligheten, så att säga. Alla spelar i en helt annan liga än vad vi gör i Sverige och det spelar nog ingen större roll vad vi och våra medier säger om sakernas tillstånd. De bryr sig inte ett dugg. Så får jag väl också avsluta med ett tihi.

Kan inte påstå att jag ser på kungahuset med en allomfattande kärlek, men jag har faktiskt lite svårt att förstå denna massmediala rusning efter Camilla Henemark. Detta är en historia där all journalistisk objektivitet ställs åt sidan. Man ser bara den ena sidan och den smäller man upp i krigsstilsrubriker. Dessutom sitter Henemark med i varenda intervjusoffa som existerar. Detta är verkligen en icke-nyhet, det mesta tragglades ju runt efter "Den motvillige monarken":s utgivning. Gör man så här för att man hoppas att kungen ska göra något uttalande som man sedan kan göra sig lustig över? Enough is enough, nu börjar det bli enbart sliskigt och unket och förföljelse av någon som inte riktigt kan, eller får, försvara sig.
Jag verkar vara den enda som inte läst Zlatan-boken. Nu är världen verkligen ur led, hehe - brukar det inte vara så att "ingen" har läst de August-nominerade böckerna? Detta är ju helt fantastiskt! Så många som inte brukar läsa böcker som läst/lyssnat på denna bok. Tycker att boken ska få priset, det behövs lite nytänkande kring vad litteratur och böcker egentligen är och vad de ska stå för. Eller åtminstone en diskussion. Antagligen slutar det med att man tillsätter en utredning, det brukar vi ju göra här i Sverige. Eller skapar en ny myndighet...

Går förbi ett dagis på hemvägen och i fönstret står barnen och tittar ut. Alla skrattar ett härligt, kvillrande skratt som bara barn kan. Försöker se vad som kan vara så roligt men ser ingenting särskilt. Fantastiska barn som kan se fantastiska saker i det mest vardagliga situationer. Vilket bra sätt att börja helgen!
Måste få göra en jämförelse... När Martin Schibbye och Johan Persson släpptes ur etiopiskt fängelse ser vi i svensk Tv en intervju gjord av etiopisk Tv. Där säger de båda att de ångrar sig och att det var ett misstag att ta sig in olagligt i Ogaden-provinsen. Trots att de står där och gör avbön (och ljuger, för det gör de ju), behandlas de som hjältar när de kommer hem. När Mo Yan får Nobelpriset i litteratur kritiseras han för att inte offentligt och rakt på sak tagit avstånd från de styrande i Kina. Jag frågar mig om vi svenskar någonsin kommer att få förmågan att kunna sätta oss in i hur det är att leva i länder som t ex Kina och Etiopien. För oss är det självklart att vi får säga vad vi vill när som helst, en rätt som tom missbrukas i vissa fall. Varför är det rätt när Martin och Johan väljer att mesa med, men inte när Mo Yan väljer att tiga?

Jag har inte tittat på Solsidan innan, men nu har jag börjat eftersom alla säger att den är så bra. Den sätter i alla fall fingret på alla fördomar man kan ha om folk som bor i Saltis. Som det där med Henke Larsson som hyrs in för att sonen ska få "gå före i kön" och börja träna i elitlaget för att deras träningstider passar pappa bättre. Sedan kan man ju fråga sig om det går att hyra in Henke Larsson i verkligheten. Tror inte det. Å andra sidan ställer Solsidan frågor som alla kan relatera till, som att välja dagis till sina barn osv. Så där tror jag att många föräldrar har det...
Läser i di att Africa Oil är den mest spännande aktien just nu. Ett oljebolag. Låter inte speciellt spännande, faktiskt. Borde man inte analysera exempelvis Kapp-Ahl lite djupare och mer ordentligt? Inte bara intervjua Amelia Adamo som säger att hon borde sagt till tidigare. Är hon den enda i styrelsen som vet vad Kapp-Ahls kunder vill ha? Då är det något rejält fel med den styrelsen. Fast då blir man som journalist kritisk och undersökande. Lite för jobbigt, kanske?

Vilken fullträff med ekonomipriset! Här finns ju inget fokus alls på pengar och ändå är matchningen så himla viktig för att ekonomier/institutioner/företag/familjer ska fungera "ekonomiskt" och effektivt. Män är fiffiga, men var finns kvinnorna?
Det är konstigt, jag har, ta i trä, ännu inte fastnat i tunnelbanespärrarna och inte heller blivit skadad. Jag har ändå hund med mig ibland. Något som jag däremot tycker är riktigt äckligt är att folk använder hissarna att kissa i. Senast idag stod jag, hund och en tjej med barn i vagn i en tunnelbanehiss där någon precis kissat. I rusningstiden på em. Har folk så bråttom hem att de glömmer gå på toaletten innan och kommer på när de stiger av tunnelbanan att det här håller inte. Då går man in i hissen, trycker på UPP, uträttar det man ska och går lättad därifrån? Finns det toaletter i tunnelbanan? Ska man inte ha det på ställen där det passerar så mycket folk? De kanske är undangömda någonstans men det ska ju inte vara en giltig ursäkt för att kissa i hissen. Uräckligt!!

Nu är det inne att göra ner aktieägande/ägare. Läste artiklar, bl a i Svd, som belyser detta alldeles utmärkt. Om riskkapitalet i välfärden, där man är väldigt glada att man inte styrs av börsens aktieägares stora tillväxtkrav, kvartalsfixering och vinstuttag. Hehe, det kan man kalla att vända på kuttingen... Var det inte just dessa krav från riskkapitalet som gjorde att det såg ut som det gjorde på vissa äldreboenden, t ex? Det belyser dock något som kanske ändå har en gnutta sanning i sig. Företag kan gå bra, har ökad tillväxt och omsättning, ändå har marknaden högre förväntningar och aktierna går ner. Jag har sagt det innan, den där marknaden är inte speciellt långsiktig och är heller inte vidare kunnig i vare sig företagsekonomi eller nationalekonomi. Snälla marknaden, kan du inte läsa på lite bättre? Vi vill ju inte dras ner i djupet för att du är dåligt påläst och okunnig. Vet du egentligen vad du håller på med? Brandkårsutryckningar hit och dit och inte släcks elden helt någonstans heller. Läs på, gör konsekvensutredningar och fatta långsiktiga beslut, tack. Jag tror att aktieägare generellt är ganska ansvarstagande typer (i alla fall om de är enskilda människor - tyvärr finns det inte så många sådana aktörer på börsen längre - robothandeln har tagit över och den gör ju inga långsiktiga överväganden) och kan finna sig i år med lägre vinstuttag, t ex. Man kan ju variera sitt ägande så att man alltid har något säkert i bakfickan. Som sagt, snälla marknaden, läs på lite bättre... Och konstruera robotar som kan tänka i flera steg...
Börjar undra om det är därför alla infrastruktursatsningar legat nere så länge och sedan plötsligt exploderat. Vi kanske inte är så bra på att planera... Infrastruktur kräver stora planeringsinsatser, först ska allt dras i politisk långbänk. Sedan är det tillstånd hit, kablar och vägdragning dit, olika aktörer ska in vid skilda tidpunkter och glappet emellan ska vara så kort som möjligt. Finansiering ska sökas.
Det är mycket som ska stämma... Det gör det ofta inte och alla infrastruktursatsningar blir alltid dyrare, och klara senare, än planerat. Där kanske upphandlingen till billigast pris bara är en skenmanöver, eller? Som sagt, just nu pågår en infrastrukturexplosion i Sverige. Det skulle kännas tryggt om alla inblandade visste vad de gjorde. Den pålästa marknaden som vet vad den gör och vart den är på väg...

Nobelveckan är över. Än en gång kan konstateras att kvinnliga pristagare lyser med sin frånvaro. Det kan bero på att det som belönas är upptäckter (och organisationer) som gjordes någon gång i forntiden. Då såg världen lite annorlunda ut. Den enda pristagare som inte har en massa år på nacken är litteraturpristagaren. Honom har proffstyckare i Sverige ändå en massa invändningar emot eftersom han inte står upp och kritiserar regimen i Kina. Då tycker jag man ska läsa det han skrivit istället. Fast idag kanske proffstyckare inte kan så mycket om undertexter, eller?
Att EU fick fredspriset går att diskutera länge. Förhoppningsvis kanske priset flyttar fokus från pengarna till det projekt som EU var från början och som fortfarande ligger kvar i organisationen, fast det idag inte är så synligt. Hoppas det i alla fall... Då kanske framtiden för Europa ser lite ljusare ut.
Tycker Zlatan ska få något slags hjältepris när han ställer upp och spelar i det - faktiskt - ganska usla svenska landslaget. Heja Zlatan. Berlusconi gjorde en jättemiss som släppte iväg dig. Där var det väl också pengarna som styrde och inte fotbollen.

Lite synd om norska Nobelkommittén, tycker jag. Vem de än väljer för fredspriset får de kritik och media + tyckare gör sitt bästa för att göra ner valet och ironisera över det. Alla kommentarer gör att jag undrar om man inte får se till de långa perspektiven då det gäller fredsprocesser och arbeten för fred? EU är kanske inte den hippaste av organisationer, men nog har den verkat för fred, stabilitet och utveckling i Europa under lång tid, framför allt efter murens fall. Att det dessutom är norrmän i Nobelkommittén, norrmännen som inte är med i EU, som ger priset till denna organisation, bara det säger en hel del. Förstår att man inte bara kan ta till sig allt som det presenteras i media, men nog behöver man höra båda sidorna, inte bara någon miljöpartist här och en socialdemokrat där (de första som svarade när man ringde, eller?). Det ger inger inte förtroende för medias vilja till djupare analys. Även om man tycker det är helknäppt, bör man kanske försöka se den andra sidans argument och leta orsaker till att priset nu tilldelades EU. Jaja, jag pratar nog för döva öron. Lika bra att lägga av...

Årets Nobelpristagare i litteratur är en helt okänd person. Så har det låtit hela eftermiddagen i flera medier. Om man betänker att det bor över en miljard i Kina så kan han nog betecknas som känd av ganska många, åtminstone i sin egen kulturkrets. Och det är väl ett av  kriterierna som ska vara uppfyllda för att man ska få Nobelpriset i litteratur. En film som baserats på en av hans böcker har också belönats med en guldbjörn i Berlin. Dessutom visste alla bettingfirmor hans namn. Kan man inte försöka ta reda på lite innan man börjar ondgöra sig över pristagaren och dennes förmenta brister (som inte är det när man läst på lite bättre). Man kan bli mörkrädd för mindre. Jag ska inte säga att jag har läst hans böcker, men han har ju funnits med i förhandssnacket. Den enda litteraturpristagare jag redan läst på senare år är Tomas Tranströmer, faktiskt. Är det inte lite det som är meningen - att ögonen ska öppnas för litteratur från alla delar av vår jord?

Att porta Bosse Hansson från AIK:s pressläktare var helt rätt. Dessutom verkar det ha varit ett lätt beslut att ta för AIK. Det som verkar betydligt svårare är att porta huliganerna som slåss och förstör. Kan det vara för att huliganerna trots allt betalar för sin närvaro, medan Bosse Hansson antagligen går gratis på något slags presskort? Intäkterna är allt, spelar ingen roll varifrån de kommer. Förskräckta familjer hukar på matcherna, eller väljer att helt enkelt låta bli och sitter hemma och tittar istället. Vad ska man då ha de där jättearenorna till? Är de byggda för att klara av alla dessa huliganer? Räknar man med att de ska bli fler eller vad är det frågan om? Man bör nog ta sig en funderare och inte bara ropa på lagstiftning. Ansvarstagande, eller?
Sedan kan man ju undra vad det är för slags människor som sitter i styrelser och som reviderar företag. I Panaxia-fallet i alla fall. Fast det är ju inte första gången sådana befattningshavare har suttit som avlånga hösäckar när felaktigheter påtalats. Tjänat pengar har de gjort, men var finns tanken på företagets väl och ve? När sedan personer som Mats Qviberg och Sven Hagströmer skriver på uppropet mot Riksgäldens agerande i Carnegie-härvan, så undrar man vilken agenda de jobbar efter. Eller det gör man inte.

När man går i innerstan på platser med många uteställen, vadar man efter helgerna i sönderslaget glas, men framför allt i cigarettfimpar. Det verkar också som om parkarbetarna gett upp slaget om cigarettfimparna, de ligger i drivor under bänkarna. Om man måste plocka upp hundbajs som hundägare, kan man inte också införa att man måste plocka upp sina cigarettfimpar och slänga dem på lämpligt ställe? Jag vet inte hur det är i Sverige men på flera ställen utomlands får man köpa små dosor, där man ska fimpa sina cigaretter när man går in i naturskyddsområden. Det är alltså ok att röka, men inte att skräpa ner. Kunde man inte tänka så i Sverige fast på allmän plats? Jag kan inte tänka mig att rökarna egentligen tycker det är ok med alla fimpar, men "när alla andra gör det, gör jag det också". Vi ska vara ett miljömedvetet land men i det här fallet ligger vi väldigt risigt till, anser jag.
Otroliga summor som saknas i Panaxia-konkursen. Noll koll överallt, verkar det som.

Det är väl enbart symptomatiskt att börserna går upp nu. När företagen gick bra men alla länder fortfarande krisade och det var möten var och varannan vecka, då gick börsen ner. Nu ser det ut att bli tvärtom ett tag och då går börsen upp. Börsen är alltså inte längre knuten enbart till hur företagen går utan mer till omvärldsfaktorer. Det är ju iofs spännande, men kanske inte det som var meningen från början. Eller så handlar det om att man fått in ett långsiktigt tänkande, dvs när pengarna flödar fritt, kommer konsumtionen att öka och långsiktigt då även produktionen. Just nu verkar alla tycka att räntesparande i någon form är att föredra, trots att räntorna är rekordlåga för sparräntor. Förstår att bankerna vill ha lite marginal i sina räntesättningar. Om framtida räntor går upp och alla har bundit sina lån till låga räntor var finns marginalerna då? Lite långsiktigt tänkande även där, kanske... Hur ska man kunna höja räntorna mer än några procent utan att det blir katastrof igen??? Ja, det är mycket att fundera på som småsparare och privatperson som måste lita till sina bankkontakter. Som får provision när de säljer bankens instrument. Det borde finnas oberoende mäklare som man kan vända sig till istället.
Nu börjar man äntligen ta tag i socialdemokraternas stora kongressfråga: vinster i välfärden eller inte.
Ska verkligen dessa grå socialgubbar få bestämma? Förbud kan inte vara en bra väg att gå. Jag tycker istället att man får se till att satsa på de kommunala alternativen så att de blir så bra som möjligt, istället för att klaga på vinsterna. Och att de alternativ, oavsett om de drivs offentligt eller privat, som får kommunala och statliga bidrag får ett ramverk som de ska verka inom. Sedan får det stå var och en fritt om man vill satsa på vinst till ägarna eller om vinsten ska gå tillbaka in i verksamheten. Har ägarna satsat kapital i verksamheten, kan det ju tänkas att de vill ha lite tillbaka på satsningen om det skulle gå bra. Ett förbud mot privata alternativ och vinstuttag dödar dessutom all entreprenörsanda. Då blir Sverige grått och tråkigt med bara ett alternativ att välja på. Vart tar demokratin vägen då?
Sedan undrar jag: varför startar man inte barnkooperativ för äldreboenden, precis som man startar föräldrarkooperativ för barn? Det är kanske inte lika kul att byta andra gamla människors blöjor som att byta andra barns?

Läser Anna Laestadius Larssons krönika i Svd. Nu är det äntligen fler än jag som hittat Svenskt Konstnärslexikon. Det som Anna inte nämner men som egentligen är ännu mer intressant än att man låtit bli att ens nämna ett flertal kvinnliga konstnärer, är hur man skriver om de som ändå omnämns. Ta t ex artikeln om Jenny Nyström. Där ägnas stort utrymme åt att argumentera för att det faktiskt inte alls var hon som skapade "den svenska tomten", det var någon annan, en man förstås. Nyström har en ganska lång artikel i Svenskt Konstnärslexikon men större delen handlar om detta. Eller Lea Ahlborn som var medaljgravör och den första kvinnan i statstjänst. Hon var också ledamot av Konstakademien redan 1881. Hon var i princip chef för graveringen på Myntverket, men läs gärna artikeln i Svenskt Konstnärslexikon om varför hon över huvud taget fick jobba där. Inte var det för att hon var en skicklig gravör eller ledare inte. Sedan så får man också intrycket att när kvinnliga konstnärer gifter sig, då är de inte konstnärer längre, de är i första hand hustrur. Detta skrevs på 50-60-talet. Att leta efter det som inte skrivs eller som förvrängs över tid är mycket givande. Bara man hittar någon som lyssnar på en. Modernismens tunga hand ligger fortfarande tungt över konsthistorien, trots alla nya -ismer och ny forskning.

Choklad har samma effekt som droger. Jaha då är jag väl drogmissbrukare då. Jag gillar choklad, nämligen. Och jag kan hålla med, jag äter nog lite för mycket. Det går i vågor det där chokladätandet så jag får väl lägga till att jag är periodare också. Det som är bra med choklad är att man mår bra av det, men man får ingen baksmälla och inga egentliga abstinensbesvär. Eventuella sådana försvinner kanske när man tränar, då frigörs ju också endorfiner. Fast man kan ju få abstinensbesvär när man inte kan träna också. Snart klassas väl träning som en drog också. Jag är ju världens junkie verkar det som.

Varför är ingen mer förvånad över Socialdemokraternas skuggbudget? I förhandssnacket skulle S satsa på näringsliv och företagsamhet. I budgeten beskattas denna verksamhet återigen. Socialdemokraterna har nog mycket att försöka komma tillrätta med inom sina led. Tydligen har alla dessa gubbar som alltid säger nej till nysatsningar inom partiet som media lyckas leta fram fortfarande mycket makt i partiet. Var finns ungdomarna och entusiasterna? När man sett Palme-filmen undrar man var entusiasmen, visionerna och framtidstron tog vägen. Man skrattar igenkännande och undrar varför detta inte finns idag. Idag handlar det om att Alliansen satsar 100 SEK mer på en grupp. Då svarar socialdemokratin med 100 SEK mer på en annan. Sedan kallar man varandra ansvarslösa. Debatten är på så sätt ganska förutsägbar och det kanske känns tryggt i landet Sverige. Här slösar vi inte med skattemedel (även om man på lägre nivåer gör sitt bästa ibland). Det är antagligen det intryck man vill ge. Sedan spelar ideologin mindre roll. På så sätt är ju politikerna mer ärliga idag och det gör det också lättare för oss vanliga dödliga att hitta sprickor i fasaden. Som att Socialdemokraterna nog fortfarande är väldigt splittrade. Och att Alliansen nog också har sina sprickor. Väljarundersökningarna har ju redan slagit fast vilka delar av Alliansen som man anser vara svaga. Det är svårare inom socialdemokratin.
I natt slog Romney hål på alla svenska journalisters förutsägelser om vem som kommer att vinna det amerikanska valet. Fortsättningen blir spännande.

Läser Svd och funderar lite på den där omläggningen av pappersformatet som ska komma efter jul. Just idag är nyhetsdelen ganska futtig, liksom näringslivsdelen. Däremot är kulturdelen full, man har dessutom flyttat över Idag-sidan från nyhetsdelen dit. Kulturdelen läggs ner efter jul. Vad blir det för en liten fjuttidning man får hem i brevlådan då?
När man ska dela tidningen med någon, är det alltid kulturdelen som blir över och för mig passar det bra att börja med kulturen. Nyheterna kan man få på nätet. Liksom alla näringslivsnyheter. Man kan iofs få kulturnyheterna där också, men dessa är lite svårare att bara skumma igenom eftersom de ofta kräver någon form av eftertanke och/eller motstånd. Där är det legitimt att tycka saker, inte bara rapportera vad som hänt. Om det är meningen att nyhetsdelen och näringslivsdelen ska bli mer lika kulturdelen på det viset, kan det bli riktigt bra. Fast jag vet inte riktigt ändå, journalister hör ju till den tredje statsmakten och har redan stor makt i samhället. Är det nu meningen att de ska servera oss sitt eget tyckande även utanför ledarsidorna, blir det en klar begränsning. Det är ju väldigt lätt att frisera fakta och statistik så att de passar ens egna syften. Vart är vi då på väg? Jag tycker att det är mycket tråkigt att kulturdelen försvinner, det är den del som diskuterar det nära och lilla, psykologi, historia, samhällskritik och filosofi. Tråkiga ämnen tycker många, men framför allt kan det bli jobbigt. Det vill man inte få i sig till frukost. Då är det bättre med Europas ekonomiska undergång - nu när man måste välja.
Apropå satir så tycker jag inte att kungasatiren var särskilt bra. Övertydlig, klumpig och dessutom inte särskilt bra gjord. Satir är svårt...men sitter som en smäck när den fungerar.

Varje år tänker jag att jag borde åka på Bokmässan. Det finns ju en dag när "pöbeln" släpps in och alla verkar ha så kul. Läser Lokkos krönika om hur man minglar på rätt sätt och då blir jag så trött. I och för sig hade jag ju aldrig blivit insläppt på något av dessa evenemang, men "resten" måste röra sig på mässan och det verkar vara massor med folk. När jag tänker på det blir jag ännu tröttare, är detta ett slags bokens Almedalen, eller? Fast egentligen borde jag åka dit och visa min solidaritet med litteraturen, i vilken form den än presenteras. Ska man tro alla förståsigpåare så är den traditionella boken snart död och för mig personligen vore det en oerhörd förlust. Trots att det finns fullgoda alternativ. Hoppas litteraturen inte dör med pappersboken i alla fall. Nästa år ska jag försöka masa mig dit, till Bokmässan alltså.
Undrar hur bra poliser är på att skjuta egentligen? Förstår att de kanske måste ta till detta medel för att rädda hundarnas husse/matte, men detta, som det verkar, besinningslösa skjutande? Hundarna vaktar sin husse, kan man inte skjuta bedövningspilar istället? Det var nog väldigt bråttom så detta var enda alternativet. Jag hoppas det åtminstone.
Nu har vi äntligen kommit in i den lågkonjunktur som alla profeterat om sedan i våras. Självuppfyllande profetia? När alla andra börjar hämta sig, då trillar vi ner i diket om man ska lita till medierna. Verkar väldigt underligt, tycker jag. Fungerar bara Sveriges exportindustri när inga andra finns att tillgå? Man klagar på den starka kronan, men den har väl varit stark förut och det har gått något så när. Fast om alla andra öser ut pengar och vi inte gör det, är det inte otillbörlig exportindustripåverkan? Det är väl pengaösandet som drar ner deras valutor, eller? Ja, vad ska ett litet land göra?