Läser Anna Laestadius Larssons krönika i Svd. Nu är det äntligen fler än jag som hittat Svenskt Konstnärslexikon. Det som Anna inte nämner men som egentligen är ännu mer intressant än att man låtit bli att ens nämna ett flertal kvinnliga konstnärer, är hur man skriver om de som ändå omnämns. Ta t ex artikeln om Jenny Nyström. Där ägnas stort utrymme åt att argumentera för att det faktiskt inte alls var hon som skapade "den svenska tomten", det var någon annan, en man förstås. Nyström har en ganska lång artikel i Svenskt Konstnärslexikon men större delen handlar om detta. Eller Lea Ahlborn som var medaljgravör och den första kvinnan i statstjänst. Hon var också ledamot av Konstakademien redan 1881. Hon var i princip chef för graveringen på Myntverket, men läs gärna artikeln i Svenskt Konstnärslexikon om varför hon över huvud taget fick jobba där. Inte var det för att hon var en skicklig gravör eller ledare inte. Sedan så får man också intrycket att när kvinnliga konstnärer gifter sig, då är de inte konstnärer längre, de är i första hand hustrur. Detta skrevs på 50-60-talet. Att leta efter det som inte skrivs eller som förvrängs över tid är mycket givande. Bara man hittar någon som lyssnar på en. Modernismens tunga hand ligger fortfarande tungt över konsthistorien, trots alla nya -ismer och ny forskning.

Choklad har samma effekt som droger. Jaha då är jag väl drogmissbrukare då. Jag gillar choklad, nämligen. Och jag kan hålla med, jag äter nog lite för mycket. Det går i vågor det där chokladätandet så jag får väl lägga till att jag är periodare också. Det som är bra med choklad är att man mår bra av det, men man får ingen baksmälla och inga egentliga abstinensbesvär. Eventuella sådana försvinner kanske när man tränar, då frigörs ju också endorfiner. Fast man kan ju få abstinensbesvär när man inte kan träna också. Snart klassas väl träning som en drog också. Jag är ju världens junkie verkar det som.