Är det bara reseföretagen som inte har någon CSR-person/avdelning? I Sverige kanske vi har valt att dra in på den funktionen eftersom företagen måste betala höga premier för drulleförsäkring åt sina styrelseledamöter. En sådan försäkring kan inte vara billig, fel och misstag i en styrelse verkar vara mer regel än undantag nuförtiden. Det är aktieägarna - och de som jobbar i företagen - som betalar dessa premier. Styrelsefunktionen har blivit en win-win utan ansvarstagande, för styrelsen spelar det ingen roll vilka beslut den fattar eller vilka frågor den underlåter att ta upp till diskussion. Däremot spelar besluten, eller bristen på dem, roll för företagets anseende, för de anställda och företagets produkter. Är det verkligen sådana styrelseledamöter man vill ha i sina företag? Kanske dags att omfördela, både organisatoriskt och personellt, med styrelsemedlemmar som tar sitt uppdrag på allvar och en riktig CSR-funktion.
Göran Stangertz har gått bort. Han har följt mig genom hela livet, känns det som. Inte personligen men i film, dramatik och som regissör. Han utmanade, ibland tyckte jag inte alls om honom, och berörde alltid. Det är få som har denna förmåga, han lämnar ett tomrum efter sig som väldigt få kan fylla.