Sitter med ont i halsen och allmän hängighet. Dock ingen feber. Ska den här kylan aldrig vika undan? Nu är det ju lov/ledigt och man ska ut och ha roligt och umgås. Jag får väl stanna hemma och ta det lugnt istället. Lär inte bli så poppis om jag smittar folk med det här...
Hassen Khemiri skriver ju väldigt bra. Därför är det tur att någon vågar ge perspektiv på det han skriver om. Det är nog bara svenskar som tar åt sig när folk skriver sådär, nästan ser rasismen som något som finns i oss alla. Då får vi skuldkänslor, för inte vill vi vara rasister, heller? Och så ska vi försöka vara alldeles förfärligt PK allihop. Naturligtvis ska man inte sopa sådana här saker under mattan, det blåser farliga vindar över världen just nu, men att svenska folket skulle ha någon slags kollektiv underliggande rasism som flyter genom ådrorna, det har jag svårt att tro. Det finns många som kan känna sig illa behandlade i vårt samhälle idag, man måste vara perfekt och inte snubbla till då man balanserar på livets tråd. Tycker vi skulle bli liiite mer tillåtande - och det gäller alla läger - världen är inte svart eller vit, den har de allra finaste färgkombinationerna om vi bara låter dem få finnas.

Vem förhandlar fram lönerna till dessa vd:ar med otroliga bonustillägg? Är det styrelserna själva som gör det? Så gör ju även riksdagspolitikerna, men där tror jag att man följer någon slags mall som tjänstemännen tagit fram. Bra på att förhandla är de som sätter vd:arnas löner inte i alla fall. De verkar ju ge med sig direkt och gå med på vad som helst.
Några som däremot är bra på att förhandla, verkar vara ryssarna, om nu allt är sant som skrivs. Ta Cypern. Jättedåligt med extraskatt, säger ryssarna. De vill dock inte vara med och ge extralån till Cypern. Däremot verkar det som om alla ryssar kunnat ta ut sina pengar via olika bakvägar. Vilka förlorar här? Inte verkar det vara ryssarna i alla fall... Trots att de, vad jag förstår, satt in sina pengar i cypriotiska banker för att slippa betala skatt i Ryssland.
Om det verkligen är så att studenterna på högskolorna börjar bli allt sämre på att läsa och skriva långa texter, så blir man ju förtvivlad. Om det nu inte kan vara så att när alla läser på högskola, vilket väldigt många gör idag, då kan det inte vara så att alla är bra på att läsa och skriva långa texter. Tyvärr. 

Väldigt konstigt med läraryrket... Inga betyg krävs för att komma in på utbildningen. Trots det vet jag flera välutbildade lärare som har jättesvårt att få jobb. Något systemfel, eller? Utanför skolans värld talas det om vikten av duktiga och entusiasmerande lärare, men frågan är om det är vad skolans värld vill ha? Sådana lärare har ofta en massa krav som kanske inte passar in i den schemalagda värld som den svenska skolan är. Bättre då att anställa någon som går med på vad som helst. Nu finns det ju kommuner som verkar ha fattat att bra lärare är något att sträva efter. Fast de lärare som undantas de extra lönepåslagen sitter och muttrar i Tv om att varför inte vi? Skulle de inte fråga skolledningen det istället? Det kräver iofs att ledningarna runt om i landet kan motivera sina skilda lönesättningar, men det tycks fungera inom andra yrken, så varför inte hos lärarna? Tom att kvinnor och män på samma jobb får olika lön går tydligen att förklara på ett trovärdigt sätt, så att motivera att ge lön efter förtjänst måste vara en lätt match, eller?
Det verkar inte vara vinstuttagen i friskolorna som är det stora problemet med dagens skola, utan snarare dess lärare. Det är en betydligt viktigare fråga att diskutera och komma tillrätta med. Oskäliga vinstuttag gör det svårare att anställa bra lärare. Friskolorna borde skryta med sina fantastiska lärare, inte lättköpta förmåner som mindre läxor osv.  Detta är inte en lappa och laga-fråga, den kräver betydligt mer långsiktiga insatser. Vore bra om alla tänkte till lite, även medierna.

Sedan har jag svårt att förstå att regeringen får så mycket skäll för sin migrationspolitik. Det beviljas betydligt mer uppehållstillstånd idag än för bara några år sedan. Att några faller mellan stolarna är väldigt tråkigt och synd, men det ska inte tas som ursäkt för att kasta sig över hela migrationsfrågan och göra ner alla insatser. Något som däremot borde diskuteras är möjligheterna att söka asyl på plats så att man inte behöver ta sig till Sverige på skumma vägar och betala hutlösa summor. Det borde vara lättare att undersöka asylskäl på plats än från Sverige, eller? Dessutom verkar det som om det är Arbetsförmedlingen som ska ta första kontakten med de som sökt uppehållstillstånd i fortsättningen. Alla vill väl ha ett jobb i första hand, så det verkar vara en väldigt bra idé. Varför har ingen fått den innan?

För mig verkar det som om man har lite fel fokus i flera frågor. Går det att göra något åt det?

Det ser ut som om alla 1800-talets kvinnliga, svenska, konstnärer håller på att omvärderas, nu senast Eva Bonnier. Det är ju verkligen på tiden. Att ta bort genusperspektivet, som alltid ger kvinnan en underordnad roll, gör att bilden av den kvinnliga konstnären, hennes verksamhet och liv får helt andra dimensioner. De verkar i sin tid med de förutsättningar som fanns då. Och gör det väldigt bra. Att sedan många kvinnliga, svenska, konstnärer hade lättare att försörja sig på sin konst då de befann sig utomlands, snart sagt var som helst, är kanske något som borde undersökas. I Sverige blev kvinnorna grafiker, så kunde de försörja sig, och ofta även sin familj, i Sverige. Ett spännande ämne - var Sverige för litet för att låta även kvinnliga konstnärer utvecklas som konstnärer eller var det någon annan mekanism som gjorde att det var svårare i Sverige än på andra ställen i exempelvis Europa? Nu talar jag inte om dekorativ konst och konst på offentliga platser, där var männen så gott som allenarådande.

Eva Bonnier hade ju de ekonomiska förutsättningarna som gjorde att hon kunde ägna sig helhjärtat åt konsten, både som konstnär och senare i livet som mecenat. De förutsättningarna fanns för enstaka andra konstnärer, som Hanna Hirsch Pauli, och Julia Beck som valde att stanna i Frankrike. Jag tycker man även borde ägna sig åt konstnärer som Tekla Nordström, Jenny Nyström m fl. De var ju också väldigt efterfrågade i sin tid, då det gällde grafik. Fast det kanske inte var "riktig konst" så tidigt eftersom det i så stor utsträckning var kvinnor som ägnade sig åt det. Det kom först då männen, och modernismen, tog över, eller?

Varför måste det bli så dramatiskt varenda gång ett land inte lever upp till de finansiella förväntningarna? Det handlar om budgetstup och bankrutt varenda gång. De länder som klarar sina dåliga finanser utan denna dramatik, var finns de? Denna ständiga katastrofdramaturgi, är det för att folk ska förstå att nu är det verkligen allvar? Eller för att hamna som förstanyhet överallt? Förstår folk inte det av sig själv? Tydligen inte, samma sak händer hela tiden. Och folket demonstrerar och protesterar. Hur länge till orkar alla bry sig och vad händer sedan? Ett A- och B-lag i eurozonen? Ja, är det inte så man brukar göra när det krisar till sig ordentligt, samla allt dåligt i en hög och låta det som går bra tuffa på. Tycker mig minnas att man gjorde så vid någon tidigare bankkris i Sverige och det "löste" alla problem. Kan kanske vara bra att ha i minnet...

Det är lite lustigt när litteraturvetare ska skriva om deckare, som nu Carina Burman om Maria Langs böcker. Nej, det ansågs inte vara högtstående litteratur när de skrevs och Carina Burman förundras över att litteratur får så stort utrymme i Langs deckare, detta trots att Burman nämner att Dagmar Lange disputerat i litteraturvetenskap. Om man tittar på traditionella, brittiska deckare så finns det ofta en litteraturkoppling, med citat och liknande, vilket framför allt märks i Dorothy Sayers böcker. Svensk litteraturhistoria har inte samma skimmer över sig som den internationella, anglosaxiska, det kan jag villigt skriva under på. Det var ganska tråkiga timmar då man gick i skolan... Faktum är att jag lärde mig mer om svensk litteratur genom att läsa Lang-deckare än på lektionerna i skolan. Det vågade jag ju inte tala om, deckare skulle man ju inte läsa och följaktligen kunde man inte låna Lang-deckare på biblioteket, så jag brukade mumla något om att min mamma var intresserad så det var därför jag kunde ganska mycket. Att det var jag själv som lärt mig, på ett något annorlunda sätt, det sa man inte på den tiden. Man skulle inte förhäva sig...
Sexistiska kommentarer som Carina Burman hakar upp sig på, är en mycket viktig tidsmarkör i ett historiskt perspektiv. Så skrev man, och det var inte bara Maria Langs figurer som gjorde sådana uttalanden. Titta bara på hur man skrev om Edith Södergrans diktning, det var både sexistiskt och fördomsfullt med dagens ögon sett. Sådana uttalanden låg som en matta över litteraturen, och det offentliga samtalet. Ämnet är ett väldigt intressant forskningsobjekt, eftersom de antagligen inte sågs som vare sig sexistiska eller fördomsfulla i den tid de skrevs, det är ju tom en karriärkvinna som skrev dem. Det kunde ibland vara bra med lite bredare perspektiv än det rent litteraturvetenskapliga och svenska perspektivet, då man ska skriva om litteratur i tidningar och tidskrifter.

Historien upprepar sig... Det är alltid folket som får betala för ledarnas misstag. Skillnaden är att i Europa idag tillsätter vi dem själv, de är inte tillsatta av Gud, och ofelbara, längre. Nu har man bestämt att alla som sparar i cypriotiska banker ska skatta en extragång för att klara landets finansiering av sitt stora underskott. Då börjar tom Putin protestera, han kanske också är en av de ryssar som har multum på Cypern? Om Cypern nu är ett skatteparadis, kanske det faktiskt är ok att de som har multum i cypriotiska banker, betalar en extraskatt? Eftersom man redan betalar så lite, om man säger så? Fast då får man hela Ryssland över sig och det kan innebära komplikationer.

Jag måste erkänna att jag börjar känna mig lite oppositionell. De "på andra sidan" skulle nog snarare kalla mig för en asgammal tantdinosaurie, men det får jag väl ta då. Alla säger att papperstidningen - och dito boken - är död. Då känner jag att jag måste protestera mot detta genom att läsa papperstidningar och dito böcker. Därmed inte sagt att jag skippar nätet eller läsplattor, jag fick ju reda på vem som valts till påve långt innan alla ordinarie nättidningar fick det, genom att jag var uppkopplad på rätt ställe. Nätet är suveränt på det viset. Däremot är det en viss känsla att läsa på papper, det går inte att komma ifrån det. På nätet känns allting fortfarande väldigt fyrkantigt och tillrättalagt.

En annan grej är det där att jag kan titta på mina favoritprogram på Tv när jag vill. Varför ska jag göra det? Och dessutom betala pengar för det? Jag ser hellre Molanders (som jag antagligen är den enda som följer) på måndagskvällarna, istället för exempelvis en söndagsmorgon. Vad är det för fantastiska saker som jag måste göra en måndagskväll hela tiden? Om jag skulle missa ett program, är det väl inte hela världen. Jag kanske kan pricka in reprisen istället, eller se på SvtPlay. Fast det innebär ju lite mer planering än den där här-och-nu–meddetsamma-mentaliteten. Fast de där nätmänniskorna kanske blir stressade av att planera? Till skillnad från mig då, som  behöver planera för att må bra. Undrar vad som är bäst i längden? En sak är i alla fall säker, jag tänker fortsätta i mina gamla tantdinosauriespår.

Ett litet pluttland får hela Europa - och världen - att darra återigen. När Italien och Spanien sakta men säkert brakar ihop, då händer i princip ingenting. Vad är det med just Grekland och Cypern som är så mycket hemskare än det som händer i de stora Medelhavsländerna? Det kanske är med Spanien och Italien som med de stora bankerna - "too big to fall". Då tar man istället ut sin oro på de här pluttländerna.
Innebär inte demokrati ett visst ansvarstagande hos medborgarna? Ingår det inte i politikerrollen att sockra sitt budskap? Som ansvarstagande medborgare borde man se igenom politikernas rosenröda löften, men så verkar inte vara fallet, inte i Medelhavsländerna och inte någon annanstans heller. Det är kanske därför som alla tycker att Anders Borgs budskap: sunda statsfinanser, inte verkar så lockande för väljarna. Inga rosenröda reformer, inget roligt alls, faktiskt. Vad är det för en politiker, egentligen? Fy så tråkigt! Något lite mer kul får ni allt komma med om vi ska rösta på er. Som sagt, ansvarstagande är inte speciellt inne just nu, inte på någon nivå, och så har det varit alldeles för länge.

Varning alla ni som går längs Norr Mälarstrand! Det finns en gubbe där som spottar på folk! Gubbe och gubbe, förresten, han är gråhårig med skägg och klädd i träningskläder. Han gick/lufsade ganska fort, tätt förbi mig, och passade på att slänga iväg en loska som jag fick på min jacka. Innan jag han fatta vad som hänt var han långt borta. Bara så äckligt! Nu ligger jackan i tvättmaskinen, men frågan är om den kommer att kännas ren ändå. Här går man en härlig eftermiddagspromenad i solskenet och så blir man bespottad. Totalt oväntat, minst sagt! Även om man joggar/lufsar, ska man väl se till att inte slänga iväg loskor på folk, det finns massor med andra ställen att loska på. Eller - så var det någon sådan där hatfull person som istället för att trakassera folk på nätet, bestämt sig för att göra det irl. Får väl se om det blir någon fortsättning. Lite läskigt faktiskt.

Det måste finnas ett sätt att förhindra att mindre duktiga vd:ar och styrelseledamöter får gå med skyhöga ersättningar. Det är nog inte bara S och MP som "rasar" över Telias (och ägarnas) hantering av frågan. Det känns inte juste mot någon. Vem sätter löner och ersättningsnivåer? Inte förhandlas de fram i allmänna avtal i alla fall. På något sätt känns det som en förening för inbördes beundran där ingen vill gå emot strömmen och sätta lön och ersättningar efter förtjänst istället för dessa töntersättningar. Någon måste visa vägen och införa långsiktigt tänkande för företagen istället för högst ersättning. Är detta verkligen den bästa av de bästa som företagen får när löner och ersättningar blir ett nollsummespel? Det är lite för många incidenter som inträffat för att företagsledarna ska kunna hålla fast vid det mantrat. Var finns incitamenten att göra det bästa för företaget? Detta måste gå att göra något åt, i slutändan är det en massa jobb som går förlorade pga att lednings- och styrelsebeslut fattas utan att man undersökt verkligheten ordentligt. Alla företag ska följa de riktlinjer som finns.

Påveval är ganska häftigt. Medeltida traditioner blandas med hypermodern teknik. Bara det att man buggade hela Sixtinska kapellet är ju lite kul. Fast sedan såg man kardinalerna ha rökpaus ute och använda sina mobiler, så helt avskärmade från omvärlden var de inte. Trots det läcker ingen. Hela världen får istället titta förväntansfullt på en liten skorsten och jubla när det väller ut vit rök, en medeltida tradition. Kardinalerna är skolade i bikthemligheten så att de skulle läcka är väl betydligt mindre troligt än att t ex Svenska Akademien skulle göra det. Bettingfirmorna tjänade nog massor med pengar på det här valet, han var ju en högoddsare. En påve som säger "Må Gud förlåta er" till kardinalerna när han blivit vald är enastående. Hoppas bara att han använder sin makt för att göra katolska kyrkan mer tidsenlig och att hjälpa de svaga och behövande.
Ena veckan är det kvinnor som blir trakasserade på nätet, nästa vecka småflickor och ungdomar. Sedan förföljs personer med utländskt utseende i tunnelbanan och till slut tweetar megakändisar okvädningsord. Kan vi inte bara komma överens om att så gör man bara inte. Och få dem som gör så här att inse att de har ett ansvar för vad de skriver på nätet och för hur de bemöter allmänheten. Så enkelt är det faktiskt.

Läser Hassen Khemiris inlägg i dn.se idag. Det får mig att börja fundera, precis som Gardells och Levengoods tweetar. Tycker naturligtvis att det är hemskt att polisen letar folk med utländskt utseende i tunnelbanan, så får det absolut inte gå till. Däremot har jag själv flera gånger blivit utsatt för poliser som kanske inte behandlat mig helt korrekt. En gång hade jag hämtat min dotter på en fritidsaktivitet och tog inte med mig handväskan, det var ju inte så långt. Naturligtvis står det poliser och vinkar mig till sidan, på en ganska otrafikerad väg ute i bushen (de kan ju ha jagat några bankrånare eller något). Jag hade ju inget körkort med mig och det var tydligen kö till bilregistret så jag fick gå ur min bil och gå och sätta mig i polispiketen medan de kollade alla uppgifter. Min dotter, i elva-tolvårsåldern, var tvungen att sitta ensam kvar i min bil, hon fick inte följa med. Hon störtgrät när jag äntligen kom tillbaka - att se sin mamma försvinna längs vägen med en polis och kliva in i en polisbil medan hon själv satt kvar i bilen utan att veta vad som skulle hända, det kan inte ha varit roligt. Det visade sig dock att jag inte var kriminell och jag slapp böter för att ha glömt körkortet hemma (det var ju snällt i alla fall). En annan gång hade polisen spärrat av en parkeringsplats där jag parkerat min bil. Den polisman jag pratade med först, sa till mig att ta tunnelbanan hem, bilen kunde jag inte få ut. Sedan ångrade han sig och sa att om jag var en snäll flicka kunde jag få ta den i alla fall. Innan jag han fråga vad han menade med det, kom en annan polis och hjälpte mig att få ut min bil från parkeringsplatsen. Jag har ju haft tur, om man jämför med Khemiris erfarenheter, men jag förstår också att polisen ibland kanske måste vara lite tuffa. Det får inte drabba mig ständigt och jämnt, bara.

En snäll flicka - så sa polisen till mig. Vad han menade med det, vet jag inte, men jag får lite samma vibbar när jag läser Gardells och Levengoods "söta lilla Aftonbladet"-tweetar. Hur många gånger i mitt liv har jag inte fått höra sådana kommentarer - från män som ska visa sin styrka genom att förminska mig. Är det verkligen ok när kändisar bär sig åt sådär? Nu är ju Aftonbladet inte någon liten rädd plutt, precis, men i alla fall. Det har varit lite väl mycket läskiga kommentarer på nätet på sistone för att man kanske ska börja tänka efter och sätta ner foten, tom mot megakändisar som Gardell och Levengood. Trodde aldrig jag skulle säga detta, men Heja Aftonbladet!

Helt plötsligt verkar det som om alla fuskar, inte bara de som har hästkött i maten. Köpte Magnum-glassar för att ha i frysen och en glass saknade chokladöverdrag. Sedan visade det sig att mina Finish disktabletter innehöll två tomma tablettpaket. Allt vid ett och samma köptillfälle. Konstigt. Att klaga är ingen idé, enda gången jag har klagat över något jag köpt i en mataffär var när min yngsta dotter åt Findus barnmat och det visade sig att en burk inte innehöll några köttbitar, vilket det skulle finnas enligt deklarationen på burken. Idag hade jag kanske varit glad för det, köttet har ju visat sig vara en felfaktor i de flesta färdigrätter. Nåväl, jag skrev (det gjorde man på den tiden) till Findus och klagade. Jag fick ett svarsbrev där det stod att de såg allvarligt på detta, men att de hade så mycket att göra just då att de skulle återkomma med mer detaljerat svar då de fick bättre tid. Det är nu 25 år sedan och jag väntar fortfarande (inte). Idag finns det ju färdiga svar där man beklagar det inträffade och så händer inget mer. Är det någon idé då? Ska kanske sluta köpa Magnum-glass och Finish disktabletter istället. Det verkar enklare.

Om jag hade gått upp till ett riskkapitalbolag med stora intressen i friskolor och anmält mitt intresse för att sitta med i styrelsen, hade man sagt ja då? Jag har ju jobbat som lärare på alla nivåer under ett långt yrkesliv, men nu har jag slutat med det. Så gjorde Per Nuder, skulle inte jag kunna göra samma sak? Inte en chans...

För det första känner jag ingen som sitter med i ett riskkapitalbolags styrelse. Det verkar vara en förutsättning för att över huvud taget kunna bli föreslagen som styrelseledamot idag. Då går det ju inte.

Sedan är jag inte vit, medelålders man. Då går det ju inte heller, verkar det som.

För det tredje måste jag bekänna att jag inte kan så mycket om sådan ekonomi som riskkapitalbolag sysslar med. Det går ju absolut inte an. Mina kompetenser handlar om skolvärlden, undervisning, lärare-elevsituationer osv. Det lär de inte vilja ha. De vill ha personer som glatt säger ja till räntesnurror och kostnadsbesparingar som drabbar lärare och elever, dvs vinstmaximering och skit i resten. Riskkapitalbolagets valberedning kanske till och med förutsätter att jag kommer att säga nej till sådant och då kan jag ju absolut inte komma i fråga.

Denna diskussion förs inte bara i riskkapitalbolagen, den gäller för alla svenska företag. Slutsatsen jag drar av detta resonemang är att inom företagsamheten i Sverige är tesen om homogena styrelser och att allt ska förbli vid det gamla still going strong.

Är det då verkligen så här företagens valberedningar och styrelser resonerar? Ja, det verkar tyvärr så, år 2013, i Sverige. Ändå talas det om behovet av breddad kompetens i företagens styrelser. Många företag skyller fortfarande på att de letar som bara den, men de kan inte hitta någon tillräckligt kompetent kvinna. Det argumentet har jag hört hela mitt liv, är det inte dags att byta ut det? Idag utbildar sig kvinnor, faktiskt i högre utsträckning än män, och gör karriär, med betydligt lägre lön än sina manliga motsvarigheter. Kanske är man rädd att arvodena ska bli mindre om man tar med en kvinna i styrelsen? Ekonomiska argument har stor tyngd i dagens Sverige och vad skulle vara värre än lägre arvodeshöjningar?

Har de verkligen letat ordentligt? Eller kör de lättaste vägen ut, om en styrelse blir mindre homogen kan det ju uppstå konflikter, det vill "vi" ju inte ha. Kvinnor i styrelser verkar vara ett stort konflikthot, det finns det historiska exempel på.

Dessutom vet "vi" fortfarande och som alltid bäst, så varför ta in någon med andra kompetenser än de som man brukar ha i styrelser? Statistiken säger fortfarande att det är medelålders vita män som efterfrågas i första hand. Nu finns det ju företag som har kvinnor i sina styrelser, inget ont om dem, men förfärande många har inte det - och de slåss med näbbar och klor för att så inte ska bli fallet. I Sverige, år 2013.

Jaha så skyller socialdemokratin Vattenfalls nedskärningar på Nuon-affären och i förlängningen regeringen som inte hade något att erinra när affären skulle genomföras. Vilken utblick har den svenska socialdemokratin egentligen? Läste om ett danskt energiföretag som idkat samma affärsmässighet som Vattenfall och som nu får göra kraftiga nedskärningar. De nordiska energiföretagen börjar likna de isländska bankerna 2008. Hybris, säger jag bara, akta er för det. Att socialdemokratin gör det till en politisk fråga och dessutom en som enbart har svenska förtecken, är faktiskt lite oroande. Man kan inte förenkla verkligheten hur mycket som helst. För många nationalekonomer, kanske? Det är väldigt tråkigt att det blivit så här, och ett enormt resursslöseri som fått fortgå utan kontroller, kanske för att den svenska vattenkraften är så vinstdrivande att den hittills uppvägt alla andra dåliga affärer. Nu får väl hela Sveriges lilla städgumma, Ingrid Bonde, se till att reda ut även den här röran... Och snälla, se till att vinsterna inte bara används till att täppa till hål i statskassan utan till ordentlig forskning om alternativa energikällor, eller hur man kan ta till vara allt energispill mer effektivt.
Män, män, jag blir väl också tvungen att skriva lite om detta. Detta kvinnohat, det låter väldigt medeltida och den tidens syn på kvinnan, om man ser till den katolska kyrkan. Och det är väl även män som går i bräschen för invandrarhatet och hat mot andra sexuella preferenser än den heterosexuella. Vi har ju tom ett parti i riksdagen som bakom stängda dörrar verkar sälla sig till den hatande mansskaran. Man kan ju inte bara släta över och säga att det är mansrollen som håller på att omdefinieras och att en viss sorts (?) män har svårt att klara av detta. Ska man verkligen tolerera detta? Läste en krönika i Aftonbladet om män som skäms över att behöva klumpas ihop med dessa allmänt hatiska män bara för att de är män. Mer sådant, tack! Till slut kan man ju få för sig att nästan alla män, utom de som man själv känner (intressant koppling som verkar gälla även hat och misstänksamhet mot andra grupper) förstås, är sådana där hatiska, våldsamma och allmänt översittaraktiga typer som man helst inte ska ha med att göra. Det blir ett intressant samhälle att leva i, eller? Män - tig inte bara ihjäl det här, det lönar sig aldrig i längden.

Om många länder bestämmer sig för att lagstifta mot överbonusar, så som Schweiz gjort i helgen, vart tar alla företagsledare vägen då? Kommer de att flytta till Uzbekistan allihop?
När man har ett gemensamt avtal, är det inte meningen att man ska försöka hålla sig till avtalets regler då? Och bli straffad om man inte gör det? Inom EU verkar ingen hålla sig till reglerna, man struntar i dem helt enkelt. Det löser sig säkert ändå med budgetunderskott och överlån. Jag börjar undra vad EU egentligen är till för när ingen bryr sig om de beslut som tas. Det var ju iofs det man sa skulle bli problemet för svenskarna när de gick med i EU, vi är vana vid att ingångna avtal hålls och så går det inte till där. Tror faktiskt att det, på  något bakvänt sätt, är bra att USA har inbyggt i systemet att nu måste vi skära ner. Till slut hjälper det inte att producera mer pengar. När det är det enda som produceras, blir det lite tokigt om inget görs åt allt det andra.
Sedan tycker jag att Filippa Reinfelt får skärpa sig. Visserligen måste hon försvara sin politik och sina beslut, men lite ödmjukhet skadar inte. Det är ju faktiskt människor det handlar om... eller har jag helt fel?