Om jag hade gått upp till ett riskkapitalbolag med stora intressen i friskolor och anmält mitt intresse för att sitta med i styrelsen, hade man sagt ja då? Jag har ju jobbat som lärare på alla nivåer under ett långt yrkesliv, men nu har jag slutat med det. Så gjorde Per Nuder, skulle inte jag kunna göra samma sak? Inte en chans...

För det första känner jag ingen som sitter med i ett riskkapitalbolags styrelse. Det verkar vara en förutsättning för att över huvud taget kunna bli föreslagen som styrelseledamot idag. Då går det ju inte.

Sedan är jag inte vit, medelålders man. Då går det ju inte heller, verkar det som.

För det tredje måste jag bekänna att jag inte kan så mycket om sådan ekonomi som riskkapitalbolag sysslar med. Det går ju absolut inte an. Mina kompetenser handlar om skolvärlden, undervisning, lärare-elevsituationer osv. Det lär de inte vilja ha. De vill ha personer som glatt säger ja till räntesnurror och kostnadsbesparingar som drabbar lärare och elever, dvs vinstmaximering och skit i resten. Riskkapitalbolagets valberedning kanske till och med förutsätter att jag kommer att säga nej till sådant och då kan jag ju absolut inte komma i fråga.

Denna diskussion förs inte bara i riskkapitalbolagen, den gäller för alla svenska företag. Slutsatsen jag drar av detta resonemang är att inom företagsamheten i Sverige är tesen om homogena styrelser och att allt ska förbli vid det gamla still going strong.

Är det då verkligen så här företagens valberedningar och styrelser resonerar? Ja, det verkar tyvärr så, år 2013, i Sverige. Ändå talas det om behovet av breddad kompetens i företagens styrelser. Många företag skyller fortfarande på att de letar som bara den, men de kan inte hitta någon tillräckligt kompetent kvinna. Det argumentet har jag hört hela mitt liv, är det inte dags att byta ut det? Idag utbildar sig kvinnor, faktiskt i högre utsträckning än män, och gör karriär, med betydligt lägre lön än sina manliga motsvarigheter. Kanske är man rädd att arvodena ska bli mindre om man tar med en kvinna i styrelsen? Ekonomiska argument har stor tyngd i dagens Sverige och vad skulle vara värre än lägre arvodeshöjningar?

Har de verkligen letat ordentligt? Eller kör de lättaste vägen ut, om en styrelse blir mindre homogen kan det ju uppstå konflikter, det vill "vi" ju inte ha. Kvinnor i styrelser verkar vara ett stort konflikthot, det finns det historiska exempel på.

Dessutom vet "vi" fortfarande och som alltid bäst, så varför ta in någon med andra kompetenser än de som man brukar ha i styrelser? Statistiken säger fortfarande att det är medelålders vita män som efterfrågas i första hand. Nu finns det ju företag som har kvinnor i sina styrelser, inget ont om dem, men förfärande många har inte det - och de slåss med näbbar och klor för att så inte ska bli fallet. I Sverige, år 2013.