Kul att det verkar vara inne att gilla matte, både på gymnasiet och på högre utbildningar. Det som jag tyckte var extraroligt var att eleverna även refererade till vardagen då de pratade om vad matte tillför dem. Väldigt mycket är matematik i vardagen. Nästan allt har en formel och det är ju helt fantastiskt att dessa elever tycks tycka att det är kul. Läste också om att man kan lära sig matte på Liseberg och Gröna Lund. Låter onekligen som att man förenar nytta med nöje. Det går alltså att anpassa matematikundervisningen så att eleverna förstår att matte är något roligt som man har nytta av överallt. Hoppas även andra elever får ta del av sådan inställning till matematikundervisning. I så fall bådar det gott för framtiden. Nu när man ska ta tag i kraven på högskoleprovet också. Eleverna förväntas slutföra sin utbildning i fortsättningen och då krävs en godkänt-nivå på provet. Även där hoppas man att en godkänt-nivå implementeras även på lägre stadier och att resurser sätts in så att så många som möjligt klarar denna nivå.

Roligt också att det verkar bli fler och fler tjejer på operativ ledningsnivå i företagen. Det bådar gott för framtida styrelsesammansättningar.  Snart finns många duktiga tjejer med kompetens att sitta i styrelser och det går inte att hävda att man letar med ljus och lykta efter kvinnor men man hittar inga. Idag var jag väldigt positiv, eller hur?

Säkerhetsrutiner verkar vara svåra att ta på allvar. Nu är hela Klaratunneln avspärrad pga att en buss, som inte skulle kört där från början, kört fast eftersom den var för hög. Tydligen finns gastankarna i taket i sådana bussar och nu läcker det gas. Borde inte bussföraren varit informerad om att det inte går att köra med bussarna i tunnlarna? Eller finns det ingen trafikledning som ser att bussen befinner sig på ett helt annat ställe mot vad den borde göra? Tänker också på tåget som skenade rakt in i ett hus. Där verkade heller ingen ha en aning om vad säkerhetsföreskrifter är för något. Vårt samhälle blir väldigt sårbart när man inte tar sådana här, egentligen ganska tråkiga, saker på allvar. Det går inte att flina "booring" så fort säkerhetstänket ska implementeras. Då blir det att man glömmer kvar saker i kärnkraftverk, skenar tåg och kör fast bussar med fara för allmänheten. Säkerhetstänk, kostar det väldigt mycket pengar? Bara undrar... Det kanske inte är ryssarna vi ska vara rädda för i första hand, snarare oss själva.
Att glömma bort ett kärnämne verkar inte speciellt seriöst. Stackars elever! Är inte religion ett ämne som "alla" ska läsa? I så fall är det riktigt dåligt.
Till sist, den lille snälle SAAB-chefen som verkade jobba häcken av sig för sina anställda och SAAB:s existens, nu är han misstänkt för försvårande av skatteutredning. Måste man börja misstänka alla människor för att ha en dold agenda nu, hela världen verkar vara upp-och-ner. Min världsuppfattning rämnar...

Det känns inte riktigt up to date när man visar bostadsbyggarsiffror från 2010 och baserar sina analyser på detta. Liksom undersökningar som visar 0 % ökning av kvinnor i styrelser förra året. I år är det ju "massor" (jämförelsevis) med kvinnor som valts in, verkar det som. Då blir ju gammal statistik obsolet. Fast rubriker ger det ju...
Och så det där med maten. Sveriges köttbönder förväntas försvinna inom 20 år, trots att svenskarna äter alltmer kött. Finns ingen lönsamhet, sägs det. Vad är det med det svenska köttet? Äter vi hellre massproducerat billigt kött som transporterats över hela världen istället för kött producerat lokalt? Förstår fortfarande inte varför det blir billigare. Dessutom kan det inte vara bra långsiktigt med avseende på miljö osv. Tänker vi fel? Det måste vara så. Vi borde istället stötta svenska bönder och se till att bevara levande landskap. Och vi måste nog göra det som enskilda individer, inte vänta på att politikerna ska göra något. Visserligen tror vi att politiker kan lösa allt, men vi måste börja tro att vi kan göra något själva också. Måste vi tvunget globalisera oss när det gäller allting? Undrar om den där globaliseringen är så bra i alla lägen.
Till sist, varför finns det alltid några "fotbollssupportrar" som förstör för alla andra? Det verkar vara väldigt enkelt att ta sig in på planen på Friends arena och det är ju inte bra. Om det bara var för att skrika ut sin glädje, hade det kanske gått an, men tydligen hade göteborgarna gjort fula saker riktade mot Djurgårdens läktare. Om nu AIK kunde ta bort sin tröja med "Hata Göteborg", borde väl göteborgarna kunna bete sig som folk. Det var ju dessutom de som vann, då kan man väl vara lite storsint, eller? Kanske bara var tillfälligt med tröjorna... Trycks antagligen nya som bara den nu. Är det så vi vill ha det?
PS Det där med Husby igen. Dialog är svårt - man måste vara envis som bara den. Söka upp ungdomarna, prata med dem och se till att de svarar, kanske inte engagerade men så att de i alla fall fattar att man vet vilka de är, vad de vill och att man lyssnar. Sedan kan man ju inte lova vad som helst, men ofta är människor väldigt kloka när de upptäcker att de har ett val och att man lyssnar på dem - och fortsätter att se och lyssna. Att det finns andra sätt att ha kul, om det nu är det som driver dem, än att bränna upp andra människors bilar. Hur får de förresten tag i grejorna som gör att bilar brinner upp på ett litet kick? Det kan väl inte handla om tändvätska, bara, eller är det så enkelt? DS 

Undrar över Husby även jag. Det finns en massa olika teorier om  varför. Jag undrar mest varför man sätter eld på bilar? Hur kommer man på att det är det bästa sättet att göra sin röst hörd? Är det alla dataspel, där man eldar upp ett antal bilar för att komma till en högre nivå? Och så har ungdomarna flyttat över detta till verkligheten, för att på något sätt hamna på en högre nivå även här? Det är bara det att i verkligheten finns en massa andra faktorer att ta hänsyn till, går inte bara att bränna upp bilar och så är det bra med det. Vad blir då nästa steg? För någon högre nivå når man nog inte med sådana utspel - i verkligheten.
Sedan kommer alla och ska hitta lösningar på problemet. Det är samma mantra som upprepas om och om igen - utbildning och jobb - och det heter olika saker beroende på vilken politisk beteckning man har, men nog är det egentligen samma saker man pratar om, eller? Dessutom verkar de där lösningarna inte fungera, det ser ut att vara något annat ungdomarna vill ha. Är det någon som satt sig ner och pratat med dem - verkligen lyssnat? De kanske har jättevettiga synpunkter när det väl kommer till kritan. Jag tror inte att det kommer att funka att "ge" ungdomarna saker bara för att man tror att det är det de behöver. Lyssna på dem och låt dem själva hitta lösningar - realistiska sådana. Titta på hur man gjort på andra ställen där det varit ungdomskravaller. I Sverige och i Europa exempelvis. Det är iaf en början, men alla måste nog få reda på att det inte är en quick-fix, det här som så mycket annat. Det där med obligatorisk samhällstjänst är kanske inte en så dum idé ändå... Fast det är ju en väldigt långsiktig strategi. Hur man ska lösa de problem som finns nu, måste göras i dialog för att det ska bli åtminstone drägligt, tror jag. De där som pratar om strukturer som inte går att rubba, dem ska vi inte lyssna på, inte när det gäller någonting.

Vilken tur att Zlatan inte gav upp! Det är väl det som är hans styrka över huvud taget, eller? Såg ett inslag på Tv igår om att elitsatsning på ungdomar tenderar att fokusera på ungdomar som är födda tidigt på året. Kollade då genast när Zlatan har födelsedag. Någon gång i oktober, visade det sig. Han fick väl nöta bänken några år och sedan hade han vuxit till sig. Man ska inte ge upp, trots att ingen tror på en just då, verkar det som. Tänk på det, ungdomar.

Läste recensionen av Sara Danius' bok där hon diskuterar realismens författare ur ett nytt perspektiv. Skönt att någon äntligen vågar bryta mot det cementerade vetandet när det gäller realismen. Jag kan ju inte så mycket om litteratur, däremot om konst, och realismens konstnärer under 1800-talet har väl inte setts med så blida ögon inom konsten heller, det är modernism och postmodernism som är inne då det gäller forskning, exempelvis - och då det gäller utställningar. Hoppas Danius' bok gör att även andra discipliner än litteraturvetenskapen får upp ögonen för vad realisterna menade med sina tolkningar av verkligheten. Spännande!

Så fick man reda på att det svenskaste av svenska par, Karin och Carl Larsson, käkade pizza i Dalarna. Att de var före sin tid, när det gäller inredning och familjeliv, det var väl allmänt känt men att även deras matintresse låg i framkant, det var kanske lite överraskande. Fast de bodde ju utomlands väldigt länge och hade vänner och bekanta lite överallt i världen, så såå konstigt är det ju inte. De var båda nyfikna på nya saker, helt enkelt. Tom Emma och Anders Zorn åt mer internationellt präglad mat. Mera sådant!

Det där med hjärnforskning är ju intressant. Den artikel i Svd som diskuterade samband mellan våldsbenägenhet och hjärnans utseende har fått upprörda känslor att svalla. Det förstår jag, eftersom det kanske skulle kunna göra att man anser att folk inte är ansvariga för sina handlingar när de är predestinerade till våld, så att säga. Eller att det ändå inte går att påverka, eftersom allt redan finns inprogrammerat i hjärnan. Man får det också att framstå som att det är Svd som tycker det här, det däremot tycker jag är lite oturligt. Bara för att man diskuterar forskning som kanske inte ligger i linje med vad man ansett tidigare (och som dessutom ger läskiga vibbar till rasforskningsinstitut och liknande), det kan ju inte vara fel. Ska man bara förtiga sådant? Det blir ju alldeles galet. Däremot borde kanske "den andra sidan" också få säga sitt. Jag tror inte att den ena eller andra sidan har absolut rätt, båda sidor kan säkert hitta många bevis för motsatsen, men om det visar sig att man genom att diskutera och forska kan hitta lösningar för att tidigt motverka ökad våldsbenägenhet, då tycker i alla fall jag att det är jättebra.

Sedan är alla jätteupprörda över Nordeas "register". Jag tycker att listan ser ut att vara ganska gammal, men om man fortfarande har den som utgångspunkt då man exempelvis beviljar lån, är det ju lite tokigt. Om en släkting till mig lades in i registret på 60-talet och man använder detta som utgångspunkt för att neka mig ett lån, det kan ju inte vara rätt. Däremot tycker jag att det är ok att bankerna har register över osäkra kunder, bara man inte skriver dumma kommentarer. Och så måste man uppdatera listan också, så att folk inte ligger kvar i registret om de t ex fått jobb eller liknande och inte låta andra banker och kreditinstitut få ta del av listor på osäkra kunder så som skett i flera banker - mot betalning. Eller någon annan heller för den delen.

Uppriktigt sagt, jag trodde jag var den enda som såg Molanders. Det har ju visat sig att så inte är fallet. Tycker det är bra att folk protesterar mot att man inte tror på en fortsättning på serien på Svt. Jag trodde det redan var planerat, eftersom Molanders slutade som den gjorde, men det var fel av mig. Man får väl göra ett julavsnitt så att vi som sett serien kan få ett avslut, åtminstone. Personligen tror jag att det är fel målgrupp som sett Molanders och då blir det inte intressant med en fortsättning.
De yngre tittare man vill komma åt, tittar kanske inte på program med klassisk musik och vardagliga problem. Det ska vara vampyrer, mördare och hubotar för att det ska vara intressant, eller? Det känns lite som med banker och mobilföretag - de "trogna" kunderna bryr man sig inte så mycket om, det är de potentiella, mer "otrogna" kunderna man vurmar för.

Sedan tycker jag det är lite konstigt att en undersökning kommit fram till att antingen läser man papperstidning eller också läser man på nätet. Gruppen som gör både och är tydligen väldigt liten. Det gör att om man är en både och-are, så får man läsa samma artikel både på nätet och i papperstidningen, ibland flera dagar i efterskott. Dessutom tror jag att dn.se vet vad jag tycker är intressant att läsa, det står alltid dnplus  på det. Det enda som verkar vara tillgängligt gratis för mig är sporten. Tråkigt tycker jag, på samma gång som jag förstår att man måste ta betalt.

Snart kommer ingen att våga köpa bostad så som alla sparekonomer skräms och tycker att låntagare ska straffas. De flesta människor måste låna till sin bostad, man kan inte hosta upp några miljoner hur som helst. Tom hyreskontrakt i storstäder kan man behöva låna till. Något är tokigt på den svenska bostadsmarknaden och det tror jag är för att den är så reglerad, det blir konstgjord andning överallt. Sverige har haft världens kris och ändå har folk aldrig kunnat låna så mycket till sin bostad som nu, trots att man inte får ta topplån längre. Kommer marknaden att reglera sig själv? Inte när det finns så mycket konstgjordheter, som ränteavdrag och liknande. Fast sedan å andra sidan - nu är jag ju ingen ekonom, så jag tänker kanske alldeles fel - om räntorna stiger, får man inte göra motsvarande högre ränteavdrag då? I så fall blir det nästan ett nollsummespel för banker och låntagare. Den enda som förlorar på den högre räntan är staten, som får mindre skatteintäkter. Fast förlorar den något  egentligen? Nä, det blir nog ett nollsummespel där också. Däremot om man tog bort ränteavdragen, som sparekonomerna vill, då fick väl staten in en massa extrapengar. Fast hur går det med vanligt folk och deras bostäder då?

Man kan ju undra var i Eslöv på en väldigt enslig parkering det lilla barnet suttit i en överhettad bil en hel dag. Eftersom ingen såg och ingrep, menar jag. När det handlar om hundar i bil har det ju hänt att  upprörda förbipasserande brutit upp bilen, även i Sverige. Och ett dagis som inte undrar var barnet blivit av när det inte dyker upp. Fast barnet kanske brukade lämnas lite hipp som happ utan att föräldrarna brydde sig om att meddela dagis, vad vet jag. Jag vet att det finns dagispersonal som drar sig för att ringa till föräldrar eftersom det verkar som om dagis kontrollerar föräldrarna och personalen får reda på det också, i ganska oförskämda ordalag. Det är viktigt med en bra relation till föräldrarna och då kanske man ibland drar sig för att ringa obehagliga samtal. Inte för att jag vill försvara vare sig föräldrar eller dagispersonal, snarare tycker jag att folk ska tänka lite längre i fortsättningen. Det kan ju faktiskt vara allvar. Väldigt svårt att någonsin få reda på vad som orsakat detta hemska, trots alla utredningar.

Härmed övergår jag till det härliga vädret. Det är underbart att se alla som sitter ute överallt. Helt plötsligt har allt socialt liv flyttat ut i gaturummet och på grönområden. Facebookar gör man på vintern, helt enkelt. För de sitter väl inte och messar varandra när de ses irl? Så kanske man gör nuförtiden - fast jag måste säga att jag hoppas att det inte är så.

Nu är det helg också, så håll med om att livet är härligt!

Att spara är svårt. Bokföring är också svårt. Sverige har ett överskottsmål i sin budget och nu börjar alla bråka om ifall det ska få finnas kvar, eller om man ska frångå det. När man pratar med de olika sidorna, hävdar somliga att överskottsmålet redan är brutet, det beror på hur man räknar - dvs hur man bokför. Andra hävdar att det finns kvar och är en bromskloss i systemet och till slut finns det de som säger att överskottsmålet är det som gjort att Sverige klarar krisen så bra. Nu är det inte bara i Sverige man diskuterar en mer offensiv statlig politik och jag börjar undra om det är för att Frankrike ska slippa göra alla de uppoffringar som alla andra krisande europeiska länder har gjort? Frankrike är på väg mot en riktigt djup kris om inget görs och vilket är det lättaste alternativet (i alla fall på kort sikt, så där en valperiod)? Hur bra vore det för Europa och euron om man frångick åtstramningarna? Var finns pengarna? För det är väl inte så att det bara blir Frankrike som ska ösa på medan alla andra fortsätter med sina åtstramningar?
Det var ju tur att man hittade de kungliga regalierna "i ett dike". Vem skulle man sålt dessa till?

Inom flera branscher saknas det tydligen personal samtidigt som arbetslösheten är hög. Vad beror det på? Är det den där missmatchningen som socialdemokraterna pratade om under en period? Eller är det att ungdomar hellre väljer studieförberedande program - med åtföljande arbetslöshet som det verkar - än yrkesförberedande sådana? Jag förstår inte riktigt det där - är det omöjligt för någon som väljer studieförberedande program att skaffa sig en yrkesutbildning - eller tvärtom? Det var väl i så fall inte meningen, det blir ju kafkaliknande framtidsutsikter för dagens ungdomar. De fastnar i en struktur som de aldrig kan ta sig ur. Hur har man tänkt här och vad gör Arbetsförmedlingen? Ingenting utom att tillsätta en massa jobbcoacher, verkar det som. Lite Kafka att jobba där också, kanske.

Det fuskas med rot-avdragen. Väldigt dyr arbetskraft, verkar det som. Och billigt material. Varför tycks halva svenska befolkningen ägna sig åt skattefusk i någon form? Detta är ju inte heller moraliskt korrekt, det som var argumentet när riskkapitalister höll på med räntesnurror? Man kan kanske tycka att det inte handlar om så mycket pengar i det senaste fallet, men det verkar vara något fel på svenskarnas skattemoral, generellt sett. "Se till att få tillbaka så mycket som möjligt för egen del, skola och vård är så urusel ändå och jag behöver pengarna bättre". Börjar vår mentalitet förändras så att det är ok med skattefusk - och med våld och trakasserier så som det skrivits så mycket om den senaste tiden?