Att unga vuxna idag kommer att få det sämre än sina föräldrar, stämmer det verkligen? Handlar allt bara om pengar och pension? Jag jämför mina döttrar och mig själv, och mina döttrar har på många områden ett mycket bättre utgångsläge än vad jag hade. Att helt fritt välja yrke, till exempel. På min tid kunde man fortfarande berätta historien om pappan som kom in till akutmottagningen med sin son som råkat ut för en svår olycka. När doktorn kom och skulle undersöka utbrister denne(!): Jamen det är ju min son!!! Då var det fortfarande en gåta som inte alla kunde svaret på, medan det idag är självklart att en akutläkare kan vara kvinna - och mamma. Att bli med barn är det ingen som bryr sig om idag. Då kunde det fortfarande vara en sak som kunde förstöra hela ens liv, ens rykte var förstört och jobbmässigt var många vägar helt stängda. Barnomsorg är idag en självklarhet, även om man kan ha mycket att säga om dess kvalitét. Papporna börjar tycka att det är alltmer viktigt att vara där för sina barn osv. Däremot är pensionssystemet och alla arbetsmarknadslagar som skapats av 40-talister för 40-talister och inga andra, ett problem. 40-talisterna har länge suttit som proppar, eller fläskberg, i systemet och sett till att sno åt sig alla russinen i kakan. Nåde den som försöker ändra på det. Man kan säga mycket om 40-talisterna men klart är att de är stora egoister, och antagligen går det att säga att 40-talisterna är den manliga bastionens sista fäste. Hoppas det går att riva ner den också.

Det var ju skönt att man stängde ner SATS-bloggaren. Någon måtta får det vara.

Sedan är det ju lite roligt att se alla journalister som följer Fredrik Reinfeldt i Asien. Har de över huvud taget läst på om protokoll och kultur? De verkar ha noll koll på vad det är vår statsminister får vara med om där. Även om Burma inte ännu är en demokrati fullt ut, så tycker jag att man ska läsa på om kultur, seder och traditioner som journalist. Lite respekt skadar inte.