Är det inte konstigt med oss svenskar... I något nyhetsprogram hade de lyckats få tag på en svenska i NY som visserligen hade hamstrat toalettpapper, men annars hade hon inte märkt så mycket av stormen. Det var likadant efter tsunamin, de svenskar som bodde på hotell lite längre bort från stranden hade inte märkt så mycket och undrade varför alla var så intresserade, det här var väl inte så farligt. Och så ser man bilderna...Det låter lite klyschigt, men naturens krafter går inte att underskatta. Sedan är det tydligen översvämningar i Indien och på lite andra ställen också, men det rapporterar medierna inte så mycket kring. Alla var väl redan i USA pga valet...
Tydligen är det massor med frivilliginsatser som klarat av det mest akuta efter Sandy, undrar hur det var i Sverige efter Gudrun. Om alla gick ut och hjälptes åt, eller om man satt hemma och väntade på att regeringen skulle göra något? Och klagade när inte kommunikationer och elektricitet kom igång tillräckligt fort. Reservaggregat och dito planer kanske inte vore så dumt. Eller så var det medierna som bara visade folk som klagade, inte de som var ute och gjorde något... Undrar om det finns katastrofplaner även i Sverige numera och om även civilsamhället ingår i dessa. Eller vi tycker kanske att vi betalar så mycket i skatt att det är någon myndighets uppgift?