Berlusconis återkomst och Mario Montis avgång bådar inte gott - för Italien och för Europa. Just när det var som viktigast att visa att man vill arbeta sig ur krisen uppstår ett maktvacuum som ev fylls av Berlusconi så småningom. Vilka framtidsutsikter... Får se om euroländernas försök att vända skutan fungerar. Jag personligen tror att de är för sent ute. Som sagt, ett land har de politiker de förtjänar, så även EU.
Sedan förstår jag mig inte riktigt på de jämförelser som görs mellan Torgny Segerstedt, Wilhelm Moberg och Mo Yan. Just nu går en film baserad på Segerstedts liv så det är kanske ett försök att sätta in Mo Yan i en svensk verklighet. Betyder det att Sverige var en diktatur med censur under Segerstedts tid? Jag vet inte hur svenska journalister definierar diktatur och att tysta oppositionella med våld och skrämsel, men nä, skulle inte tro det. Vill absolut inte förringa Segerstedts och Mobergs insatser, men det där blir ju som att jämföra äpplen och apelsiner...
Stressigt nu innan jul, trots att man tycker att man dragit ner på jultraditionerna. Om det är kroppen som är inprogrammerad på stress den här tiden på året. Tror jag skippar alla Nobelprogram, kanske ser något avsnitt av Downton Abbey istället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar