Hur är det med lärarnas kunskaper nuförtiden? Själv har jag varit med om att lärare - på högskolenivå - hävdat "sanningar" som kanske var giltiga på 1970-80-talen, men som idag, genom forskning, politiska beslut och/eller lagstiftning, blivit reviderade. Hur definieras kunskap i dagens samhälle? Jag vet att kunskap och bildning varit ganska ute bland etablissemanget, "jag gick minsann aldrig ut gymnasiet, alt gick ut gymnasiet med dåliga betyg (och/eller lärare) och se var jag hamnat i livet, trots att jag haft detta emot mig". Har denna inställning gjort att lärare, på alla nivåer, tyckt att bildning och kunskap är något statiskt, det tjänar ingenting till att förnya sig? Varken läraren själv, eller eleverna, har haft något att vinna på detta. I så fall är det ju riktigt krisigt och kommer att ta lång tid att åtgärda. Detta är en fråga som inte bara handlar om pengar (för lite pengar till fortbildning osv), utan om en vilja, både från elever och lärare, att skaffa sig ny kunskap. Nyfikenhet och en önskan att pröva nytt (alltså inte enbart kläder och mobiler). På något sätt har alla valt enklaste vägen och jag tror att det kommer att straffa sig i längden. Det är kanske därför det finns så dåligt incitament att skapa nya företag, jobb osv, det är alltså inte mer pengar som är lösningen, utan snarare bristande förmåga till nytänk. Känner att jag upprepar mig i mina skriverier, men detta är faktiskt en fråga som bör diskuteras. Folk läser alldeles för lite, och det gör att fantasin och drömmerier blir lidande. Numera är ju alla fantasivärldar färdigskapade i Tv-spel, serier och bilder, vi kan inte skapa egna versioner i våra huvuden om hur dessa världar ser ut. Det är kanske det som gör att vi får allt svårare för matematik, abstraheringsförmågan har generellt sjunkit i vårt samhälle? Ni hjärnforskare, vad säger ni?
Nu verkar det ju som om man börjat ta tag i de här frågorna, jag är alltså inte helt ensam. Se bara på hur man börjar hävda läsningens betydelse för barn, för att de ska kunna utveckla sin fantasi. Och att man börjar se till att elever verkligen förstår de texter de läser, inte bara kan ljuda dem.
Hoppas 2013 blir ett år då synen på kunskap och bildning övergår från att ha varit något statiskt och urtråkigt, som att rabbla kungar eller periodiska system, till att synen på dessa begrepp blir att de är dynamiska och berikar vår tillvaro.  Jag är verkligen inte för någon flumskola, men måste flumskola verkligen bli motsatsen till kunskapsskola (vad sägs om kunskap i sin reviderade form)?