Fanny och Alexander på Dramaten är en speciell upplevelse.
Kanske för att man är så präglad av filmen. I ärlighetens namn verkade de
flesta skådespelarna vara präglade av sina föregångare och hade inte riktigt
gjort rollerna till sina egna, med två lysande undantag, nämligen Jan Malmsjö
och Jonas Karlsson. Båda var helt suveräna, speciellt Jan Malmsjö med brinnande
ljus på huvudet och som poliskommissarie. Naturligtvis var även övriga
skådespelare duktiga, det är ju Sveriges samlade skådespelarelit, med några få
undantag, som uppträder. Det råder ingen tvekan om att det är en sevärd
föreställning, trots att kritikerna inte var odelat positiva. Den var också i
princip fullbokad redan innan premiären så strunta i kritiken.
Det jag däremot blev riktigt imponerad av var iscensättningen, sättet
man använde scenen på var överraskande och väldigt fiffigt gjort. Det är väl
snarast där man kan se hur annorlunda föreställningen blir jämfört med filmen.
För de få som inte sett filmen innan, blev andra akten det som lyfte hela
föreställningen, det är där ”allt händer”. För dem verkar första akten mest
vara ett slags transportsträcka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar