söndag 25 mars 2012

Den 25 mars 2012


Man vill starta en elitutbildning för lärare för att höja läraryrkets status. Den nya lärarutbildningen har fått mördande kritik. Det tycker inte jag är så konstigt eftersom det är samma personer som jobbar inom lärarutbildningen nu som för ett antal år sedan. Felet med dessa är att de ofta inte undervisat i skolan på väldigt länge och därför inte har en aning om hur verkligheten ser ut för nyblivna lärare. Då säger en del att de blivande lärarna har praktik under utbildningen och därmed handledare som befinner sig mitt i verkligheten. Men går man inte utbildningen för att få verktyg att klara av verklighetens skola? Då kan man ju lika gärna skippa lärarutbildningen vid högskola och satsa på praktik hela vägen.
     Var på en föreläsning i höstas om moraliska dilemman som man kan hamna i som lärare. Två timmars föreläsning som handlade om ett case där en lärare ensam, utan någon som helst hjälp eller stöd, vare sig från skolan eller någon annan, försökt lösa ett mycket svårt dilemma. När jag sitter under två timmar och hör om den stackars lärarens vånda innan dilemmat är någotsånär löst så undrar jag vilken back-up en lärare har idag. Finns det ingen man kan diskutera med? Är läraryrket ett ensamyrke, är det meningen att man ska klara av allt själv? Var tar undervisning och elevernas läroprocesser vägen, när lärare ständigt ska lösa mycket svåra problem som egenligen ligger helt utanför deras kompetensområde?
     Jag frågar mig också hur denna ständiga diskussion om lärarutbildningen och lärarnas påstådda inkompetens påverkar den svenska skolans arbete idag. Hur uppfattar sig de lärare som jobbar inom den svenska skolan? Om den nu är så dålig, då kan ju vem som helst gå in och tycka saker och försöka påverka lärarnas arbete, enligt dem kan det väl bara bli bättre och alla har gått i skolan så alla vet hur det borde vara - egentligen. Detta sker också ständigt och jämt från alla håll. Stackars lärare, vilket arbetsklimat. Det borde finnas många lärare som verkligen brinner för att undervisa och se eleverna utvecklas, fast de slås väl också till slut ner av all denna negativa propaganda från snart sagt alla håll i samhället. Hoppas alla inblandade istället vågar göra något nytt och spränga gränser så att man kommer bort från den hopplöshetens idébyggande som verkar prägla skolan idag. Mediernas makt - kanske skulle allt kunna börja där.
    

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar