Läste för några veckor sedan en debattartikel om den sponsrade forskningen. Den verkar leda till att man bara forskar inom vissa områden och forskningsvärlden vågar alltså inte satsa på lite udda saker. När jag idag läser om en disputation vid Konstvetenskapliga institutionen vid Stockholms universitet verkar ovanstående tes inte vara med sanningen överensstämmande. Avhandlingen behandlar Kärnkraftsverkens poetik. Det tycker jag verkar vara ett väldigt udda ämne. Å andra sidan är antagligen inte denna forskning sponsrad. Det känns därför tryggt att veta att inom ett så litet ämnesområde som konstvetenskap, där vågar man satsa och inte följa den breda vägen och forska om kända konstnärer, arkitekter och –ismer. Om de hade varit sponsrade, kanske konstvetenskapliga avhandlingar enbart hade behandlat dessa områden och det hade antagligen blivit förutsägbart och tråkigt. Nej, fram för forskning om miljonprogram och kärnkraftspoetik. Det verkar vara den obanade terräng som ska erövras och ge glans åt den konstvetenskapliga forskningen.
Jag kan ju faktiskt ha helt fel, kärnkraftspoetiken kanske sponsras av Vattenfall eller något… Sedan kan man ju fråga sig hur viktig denna forskning är och varför man väljer att lägga resurser på sådant? Svåra avvägningar, det där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar