Vilken kärlek och stolthet det ligger i alla dessa slöjdföremål som visas på Waldemarsudde! Och vilka färger, vilken harmoni, trots att broderier och vävar ibland kan skildra mörka sidor av vårt samhälle. Hela allmogekulturen verkar försvinna utan att någon egentligen bryr sig. Själv lärde jag mig alla möjliga tekniker i slöjden, tom hur man stoppade strumpor. Såg ett program nyligen där de visade hur det gick till att stoppa strumpor, och reportern verkade tycka att det var slöseri med tid, det gick snabbare att köpa nya. Som ung fick jag höra att vävning och broderier var slöseri med kvinnokraft, kvinnorna skulle ut i produktionen istället. Idag får man väl säga att hemslöjden betraktas som ett särintresse och ett relativt perifert sådant. Det märktes på klientelet på Waldemarsudde. Som vanligt mest äldre (kvinnliga) besökare. Hoppas att unga får upp ögonen för den hantverksskicklighet och färgglädje som låg bakom åkdynor och handsnickrade stolar. Jag har inte varit på utställningen på Liljewalchs, men det verkar som om det där går att fylla på sina intryck ännu mer. I sommar finns det för övrigt många utställningar som tar upp hantverkstemat så det finns en viss chans att intresset breddas. Låt oss hoppas!