Alla har blivit väldigt krigiska helt plötsligt, efter att USA backade om en Syrienattack. Nu framstår Obama som svag för att han inte visar machomusklerna och slänger lite missiler och drönare över en syrisk befolkning som håller på att gå under i detta inbördeskrig. Enligt det gängse resonemanget har Obama låtit Putin framstå som den store fredsmäklaren - och det är ju förskräckligt, egentligen. Fast om dessa samtal har öppnat upp för en vapenvila och fredssamtal - och ev humanitära insatser från bla FN, som framstår som det mest trängande just nu - så är det väl bra att man klarat av det utan den blodspillan som USA, och antagligen även Ryssland, skulle ha bidragit med om man inte fått till avtalet om kemvapen. Ibland får man ge sig lite för att förhoppningsvis få mycket tillbaka.

Den där stackars nya arbetsmarknadsministern kan ju vara hur bra som helst på arbetsmarknadsfrågor, men det spelar ingen roll eftersom hon har ett förflutet i Livets Ord och som abortmotståndare. Lite underlig inställning av proffstyckarna, faktiskt. En sak hade ju varit problematisk och det hade varit om hon hade röstat emot hbt-lagstiftning och aborter i riksdagen, men vad jag förstår har hon valt att lägga ner sin röst istället då sådana frågor varit på agendan. Det jag tycker är verkligt problematiskt är att alla verkar veta precis hur hon tänker - hon "hatar". Trots att hennes trostillhörighet för mig framstår som lite unken, minst sagt, så framstår alla de där som vet hur hon egentligen tänker - och tänks agera eftersom hon egentligen tänker så - som de mest rigida och unkna i det här sammanhanget. Är alla dessa trosvissa tyckare PK i precis alla lägen? Bara undrar... Finns det inte något bibelcitat om att man ska ta bort bjälken ur sitt eget öga innan man börjar klaga på grandet i sin broders?