Valfrihet är svårt... Var inne på Daglivs vid Fridhemsplan och det var inte det lättaste. Det fanns jättemycket av allting att välja på. Så ser det inte ut i min kvartersbutik... Tänk att drabbas av beslutsångest när man handlar middag efter att ha stressat på jobbet och hämtat stressade ungar någonstans på hemvägen. Det är ju hemskt egentligen. Förstår nu varför alla är så förtjusta i Matkassarna där allt är förutbestämt och det bara är att följa "reglerna" som någon annan bestämt. Enkelt och bra och man slipper konflikter. Alltid någon annan att skylla på. Ett stressmoment mindre i denna värld där vi måste vara ständigt uppkopplade och ha åsikter om allting. Bara det måste göra att adrenalin och kortisol ligger på förhöjda nivåer ständigt och jämnt. Alla måste tycka något snabbt och det lättaste verkar vara att uttrycka sin ilska över både det ena och det andra. "Alla rasar" mot allt och alla. Var finns den underbyggda analysen idag? Ingen som hinner, antagligen. Folk får uttala sig om både det ena och det andra, snabbt ska det gå och då brister det i argumentationen. Det är väldigt enkelt att avfärda folk med att de är rasister, riskkapitalister, vänster och smygneoliberaler. Kan man inte hitta något av dessa epitet, går man på folks fattningsförmågor. Eller så jämför man äpplen med apelsiner. Så gör man ofta i kulturdebatterna. Och i den politiska debatten (Reinfelt och Löfven debatterar en kvart och alla är lyriska). Allt dör innan det ens kommit igång. Det tar tid att sätta sig in i en fråga - är det inte dags att börja räkna till tio innan man svarar på en twitterkommentar? Man kanske måste sätta sig ner och räkna till hundra? Fast då är väl redan "debatten" någon helt annan stans. Inte konstigt att alla undersökningar visar att folk är mer stressade nu än för bara några år sedan...