Läste Majgull Axelssons Jag heter inte Miriam. Läskig bok - och ändå kan man inte sluta läsa. Det är så många som skrivit om koncentrationslägren under andra världskriget men det verkar som om det behövs. Speciellt efter vad som hänt i EU-valet. Lär vi oss aldrig? Här blir främlingsfientliga partier största parti i land efter land och ändå tycks vi inte tro att de får något inflytande. Håll med om att det inte riktigt stämmer. Och ändå bryr vi oss inte riktigt...
Moderaterna är i chock och det borde de vara. Tre herrar som förstanamn. Var är tjejerna?
Är Moderaterna fortfarande ett superkonservativt gubbparti, vad alla än säger? Inget bra alls i så fall. Sedan är det ju faktiskt lite kul att väljarna röstar för tydliga motkandidater istället förr partierna som trängs i mitten. Tydlighet och transparens,tack. Verkar vara det som efterfrågas.
Jag tror inte att nationella proven är helt fel, så som påstås i en debattartikel idag.. Däremot kan lärarns arbetsbörda bli betungande pga rättning osv.men kan inte lärarna få tid för att rätta? Eller så låter man rättningen ske på nationell nivå. Det blir ju mer rättvist också, med rättare som är helt opartiska. Inte helt fel, faktiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar