Läser i Sydsvenskan om V:s firande genom att låta sina barn
slå sönder pinàtas föreställande Allianspolitiker. Och så försvarar man sig med
att kulturministerns skärande i tårtor var värre. Det kan ju diskuteras, varför
lägger man värderingingen av evenemanget i just den jämförelsen? Ska inte
evenemanget tala för sig själv? Varför gjorde man detta och vad hade det för
syfte?
Spårvagnsturen i Göteborg, där man berättade om historia,
skillnader i socioekonomiska faktorer och så vidare ger ett mer seriöst intryck
än bussresan ut till Solsidan.
If you can’t beat them, join them – det är väl
Bankföreningens och Tomas Östros’ mantra just nu. Dessutom får han antagligen
bättre betalt och högre social status än som avdankad sossepolitiker, vilket
han degraderats till inom socialdemokratin. Tycker det är bra att politiker
provar på verkligheten ibland, det borde fler göra.
Till slut tycker jag att det är underligt, om det nu är som
skrivs i svd, att Bukowskis är de enda som har en utställning med August
Strindbergs konstverk. Om det är någonting som museerna i Stockholm hade kunnat
få projektpengar till så är det detta, Strindbergsår och allting. Vad är detta?
Hans konst kanske inte anses ”fin”? Det gjorde ju inte hans litteratur och
dramatik heller i Sverige medan han levde, men det har inte hindrat övriga
institutioner från att göra allt möjligt intressant under Strindbergsåret.
Det sägs också i svd:s artikel att Strindberg var en
föregångare till modernismen. Tänk att få göra en utställning med Strindberg
och till exempel Ernst Josephson tillsammans med tidiga Carl Larsson + alla
andra kända konstnärer från tiden före modernismens genombrott. Då fick man
även med flera kvinnliga konstnärer. Varför har man inte gjort något sådant?
Väldigt tråkigt…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar