Om nu Tomas Quick är oskyldig, då betyder det att det finns en eller flera mördare som inte straffats för sitt/sina brott. Efter så här lång tid, är det nog omöjligt att fastställa vem som egentligen är skyldig. Vad jag förstår har Quick erkänt flera av brotten men ångrat sig i efterhand. Varför erkänner man brott man inte begått? Förstår inte riktigt denna process om jag ska vara ärlig.
Läser om Jonas Gardells aids-epos. Jag såg ju det här från andra sidan, så att säga. Jobbade på en infektionsklinik och där hade man ganska tidigt, efter vad jag förstått när jag läser alla intervjuer med Gardell, rutiner för hur man skulle hantera aids, som det hette då. Kondomer var det bästa skyddet och rekommenderades, men det hade inte det officiella Sverige fattat. Dessutom behandlades aidssmittade på samma sätt som de socialantropologer som drabbats av snart sagt varenda tropisk sjukdom. Skillnaden var väl att ute i samhället var det lite häftigt att ha levt så nära ursprungsbefolkningar att man tom drabbats av deras sjukdomar medan att ha drabbats av aids var ett socialt stigma och tydde snarare på svaghet i karaktären. Det som berörde mig mest var att Gardell i en intervju berättade om folk på krogen som kom fram och fimpade i hans mat. Jag tycker att det är läskigt att det finns personer som tycker att de har sådana rättigheter. Hur tänker de? Liknande saker förekommer fortfarande och drabbar många som "fimparna" upplever som icke önskvärda. Sådan vardagsdissning borde bekämpas vem den än drabbar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar