Sverige har verkligen kapat åt sig en speciell del av bok/filmbranschen. Jag tänker närmast på deckare i bokform med, kan man kalla det splattereffekter? Och ondska. Tänk på Milleniumtriologin, tänk på Keplers böcker, tänk på Mons Kallentoft. Av den senare läste jag en så vidrig bok att jag var tvungen att hoppa över en massa och jag är faktiskt inte säker på hur den slutade. Ska man ta den här nischningen lite längre, kan man tänka på Blackebergsvampyren som ju blev Hollywoodfilm. Tänker man ännu längre så kan man nämna en rad svenska skådespelare i branschen i Hollywood. Max von Sydow, Stellan Skarsgård med son/söner, Peter Stormare osv, jag kan inte räkna upp alla. Manliga svenska skådespelare tycks göra sig utmärkt som skurkar och elakingar. Finns det inte en enda "snäll" manlig svensk skådespelare over there? Svenskar verkar vara bra på att gestalta fiktiv ondska i alla fall. Och att skriva om den med en lagom dos av "förståelse" för hur ondskan uppstår. Lite socialt patos så där, åt alla håll. Det gäller att rättvist fördela onskan i olika samhällsgrupper.
Fortfarande sommarväder. Härligt! Kan behövas efter detta frossande i ondska och elakhet.
PS För att inte tala om spel. Det finns svenskar som producerar duskadödendö-spel på löpande band. Är det för att för oss, som inte varit inblandade i några av de större krigen och hemskheterna under 1900-talet, är det lättare att producera och gestalta fiktiva hemskheter? Just därför att det är fiktion och inte verklighet - som det ju faktiskt är och/eller har varit för stora delar av jordens befolkning. Det borde någon klok person undersöka... Fast vi har ju generellt lite svårt att ta tag i sådana här saker, så det blir nog ingenting. DS