Det hade varit bra att få veta varför exempelvis de brittiska fackföreningarna och Sinn Fein fortfarande idag ser Thatcher som ett rött skynke. Vad var det de ville uppnå och hur ville de uppnå det? Hade det blivit bättre om de hade fått fortsätta som de gjorde? Jag kommer ihåg en massa kravaller, sprängattentat och demonstrationer, men vad var det man ville egentligen? Eftersom Thatcher "vann" så har kanske deras historia fått stå tillbaka för hennes. Eller så är det något slags machomanlighetens surhet över att ha blivit besegrad av en kvinna... Och på den tiden var det nog väldigt illa.

Sedan säger alla Ojsan om Cypern - och nu senast om Portugal. Kan inte de här människorna läsa siffror? Eller har alla mörkat sina dåliga siffror? Det läskiga är att om Portugal inte får sänka lönerna för de offentliganställda så kommer arbetslösheten att stiga ännu mer - spara måste man ju - på ena eller andra sättet. Det är inte lätt med en stat som förväntas förse sina medborgare med både det ena och det andra när det inte finns pengar till det, och har inte funnits på väldigt länge verkar det som.

Hur många klickar på gilla-knappen under bilden av Bill Gates där han vill ge tillbaka pengar som han tjänat? Man kan tydligen få 5000$. Eller så händer något helt annat - antagligen inget roligt - eller? Vem vågar?

Finns det några regler för hur val inom partier ska gå till? Detta att Ylva Johansson får reda på att hon ska petas bara några timmar innan val ska ske - och att de som ska rösta får inte heller reda på något utan ställs inför fullbordat faktum. Får det gå till sådär i Sverige idag? Det är inte så många som reagerat på detta, så antagligen. I alla fall i det socialdemokratiska partiet. Cementhäckar och betongsossar är bra epitet på ledningen inom detta parti, tycker jag. Och dessutom verkar man vara väldigt konflikträdda. Hur kan man genomföra en meningsfull politik då? Meningsskiljaktigheter är väl det som politiker lever på, även i sitt eget parti.