måndag 14 januari 2013

En Pilgrims död är ju bra! Kritiken tycker den är tråkig för att man pratar så mycket. Är det för att vi är matade med CSI-actionspäckade program och därför tror att polisens vardag är sådan? På 80-talet fanns inga datorer och då var man tvungen att träffas och prata. Att starta en "egen" Palme-utredning ger nog inte så stora resursanslag så jag förstår att poliserna även i nutid måste jobba som de gör. Här finns inga hemliga finansiärer med oändliga resurser. Bara vanligt polisarbete... Ser fram emot nästa avsnitt.
Apropå det där med Palmehat... Jag hade i min ungdom en kompis som formligen dyrkade Olof Palme. Hon såg honom som Sveriges räddning och framtid. Alla hennes partikollegor i samma ålder dyrkade också Olof Palme. Att han var kontroversiell och osvensk och gjorde uttalanden som kanske inte var helt anpassade till den svenska neutralitetspolitiken, det var just det som gjorde honom till den socialdemokratiska ungdomens stora hopp, som hon uttryckte det (om jag inte minns fel, minnet lär ju luras ibland). Fast hatet som fanns där kanske skulle se ut som högerns och/eller någon ensam galnings, inte något hat inom partiet eller för den delen hos poliser eller terrorgrupper i utlandet. Då spelar det ju ingen roll att han faktiskt var älskad av många av sina egna. Han dog för att för många hatade honom. Den förklaringen är nog lite väl enkel.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar