Nu vill S-ledaren ha besked om hur Reinfelt kunde förslösa 97 miljarder. Jag tycker nog att frågan har fel fokus. I mitt tycke handlar det som svaga ägare, dvs staten, som inte tar ansvar för sitt ägande. Staten har ju inte ens ledamöter i de styrelser som under de senaste veckorna varit föremål för diskussion. Alliansens mantra var ju under den värsta finanskrisen att staten inte ska äga företag, men det ska ju inte betyda att man ska lämna de företag man faktiskt är delägare i vind för våg. Hur ser ett ansvarsfullt ägande ut då? Ett statligt ägande kanske ska fokusera på annat än största möjliga avkastning till ägaren och se till att det blir diskussioner om de mått och steg som företaget ämnar vidta, i alla avseenden. Och inte förblindas av glädjekalkyler och imperiebyggande, som Vattenfalls och Telias styrelser verkar ha blivit. Diskussionen om statligt ägande och dess eventuella framtida utseende har helt dött ut.
Jag tycker att H&M:s vd har helt rätt när han vill komma ifrån kvartalsrapporteringen. Den är en del i det kortsiktiga tänkande som präglat marknaden de senaste åren. Halvårsvisa rapporteringar borde räcka. Resurserna som dessa tar i anspråk kan läggas på annat.
Däremot är det katastrof att inte forskningsprojekt dokumenteras ordentligt. Det gör man ju för att andra som gör samma försök ska komma fram till samma sak. Eller inte. Dokumentationen är en av de viktigaste delarna i ett forskningsprojekt, du måste ju kunna belägga det du anser dig ha kommit fram till. Att slarviga forskare får fortsätta forska är inte försvarbart! De ska fråntas sina projektpengar direkt! Det ska, som sagt, vara möjligt för andra att kontrollera, och eventuellt ifrågasätta, forskningsresultaten. Det får inte vara Fake it til you make it i forskarvärlden.