Om nu staten ska äga företag, så borde man utarbeta en strategi för sitt ägande. Ansvarsfullt och närvarande ägande borde vara ledorden. Arbeta för jämställdhet i styrelse och ledningsgrupper. Se till att hållbarhetsarbete ligger högt på dagordningen osv. Inte titta ensidigt på pengar och vinst. Det verkar heller inte som om vare sig socialdemokratiska eller alliansregeringar varit så bra på pengar och vinst (även om det är väldigt lätt att vara efterklok). Man har utgått från att styrelserna och ledningsgrupperna vetat vad de sysslat med. I många företag som staten äger eller är delägare i har man tydligen inte det. Nu är det dags att göra något åt det, inte bara rasa i kvällspressen. Eller försöka anklaga varandra. Eller inte vilja ta i frågorna ens med tång. Inte tillsätta en arbetsgrupp som tar fem år på sig att komma fram till något. Det statliga ägandet borde vara en fråga som alla partier, eller i alla fall en majoritet, kan enas om och utarbeta riktlinjer kring. Det ska vara en ständigt pågående process i takt med samhällsförändringarna. Tack vare all passivitet kommer mindre pengar svenskarna till del och i förlängningen minskar jobben eftersom det nu måste sparas på något. Riktigt jävla uruselt om man ska vara ärlig... Sätt igång och jobba förvår framtid!

Tror vi verkligen att jättebillig mat innehåller schyssta råvaror? När man dessutom transporterar allt i flera omgångar över hela Europa, så går det inte att ha exklusiva råvaror i färdigmaten. Det borde både livsmedelsföretagen och konsumenterna ha förstått. Jag har själv ätit färdig lasagne från affären. Det tänker jag inte göra något mer. Är det bara färdigmaten i butik som det fuskas med? Hur är det med skolmat och mat till äldreboenden? Vad jag har förstått innebär upphandlingsförfarandet att man enbart tittar på billigaste alternativet och då kan det vara idé att vara lite proaktiv där också. När nu alla livsmedelsföretag testar sin färdigmat, menar jag. Matfusket kanske är en verklig jätteskandal...