Idag är det Sveriges nationaldag. Vem firar den? I Sverige finns ingen nationskänsla så som t ex i Norge - eller ens i några andra länder. Sverige är en gammal nation som inte drabbats så starkt av krig och strid som vår omvärld och det är kanske därför svenskarna tappat känslan för sitt land, sin nation, att den är någon att fira. Eller också är det så att svenskarna sitter hemma och firar, man går inte ut och deltar i någon gemensam manifestation - i denna individualismens tidevarv. Själv hade jag nog tänkt gå ut och fira det fina vädret med en latte i solen någonstans utan att vifta med en svensk flagga. Svenskarna viftar inte med flaggor om det inte handlar om sportevenemang och första maj. Fast i första maj-tågen är det nästan mer flaggor, eller rättare sagt fanor, än människor så även där föredrar folk att sitta hemma och fira.
Är det för att vi är lata - allt är boooring - som vi inte går ut och manifesterar våra åsikter och tankar på ett synligt sätt? Vi verkar hellre sitta framför datorn och skriva ut vår frustration och ilska under anonymitetens täckmantel. Eller så går vi ut och tänder eld på bilar och kastar sten på poliser och räddningsmanskap - maskerade, förstås. Personligen tror jag att vi inte vågar vara riktigt synliga och stå för saker och ting. Alla vill följa flocken och flocken sitter hemma och ugglar.

Ett nyhetsprogram på TV visade hur mycket av det statliga partistödet som partiledarna får i  lön, trots att de har lön från riksdagen. Fokus låg på SD som betalade ut väldigt mycket. Sedan fick man en snabb glimt av de andra partiledarnas löner och de var också ganska höga. Visserligen är inte Stefan Löfven riksdagsman, men hans lön såg ut att vara väldigt hög, nästan 1,5 milj. Undrar om den sänks när han kommer in i riksdagen...
Förresten, det är kanske därför ingen vill gå ut och manifestera nationaldagen. Vi är rädda att förknippas med SD. Den svenska flaggan är på något sätt besudlad av fascistanknytning (för mig är SD fortfarande fascistanstrukna, även om de idag påstår något annat med sina fina kunskaper i retorik). Kommer ni ihåg när svenska landslaget i fotboll kom hem efter att ha tagit brons i VM i USA? När halva Sverige stod i Rålis (var det väl?) och viftade med svenska flaggor och TV-reportern sa att idag har svenskarna tagit tillbaka sin flagga från de mörka krafter som rått om den under lång tid? Sitter det kvar i våra ryggmärgar så mycket att vi helst avstår från att vifta med flaggor offentligt - om det inte gäller sportevenemang, förstås - fortfarande idag? I så fall är det en tragedi.

Läser i tidningarna - nätdito - att alla krönikörer och skribenter verkar gå ut och hissa den svenska flaggan med glädje. Det är ju väldigt bra att de gör det, men vad gör alla som inte har en trädgård eller en flaggstång att hissa en flagga i? Hur talar de om att de är glada att leva i Sverige? Finns det inget annat sätt att göra det på? Bara undrar...